Månad: maj 2007

Gayflaggan halas i polishuset

Jag är från Uppsala från början. Min far är polis, även om han nu gått i pension. Innan han gick i pension fick jag förmånen att följa med till det nya gigantiska polishuset i Uppsala och ta en titt (det gamla huset var jag ofta i som liten, så ett visst intresse av polishusarkitektur har hängt med). Huset är fint, men det mest överraskande var att det faktiskt hängde en regnbågsflagga i receptionen. Den var en del av ett konstverk som installerades 2005. En liten men viktig markering, tyckte jag och blev lite glad.

I april hittades flaggan slängd i en städskrubb, förmodligen nedtagen av en polis. Ingen ville sätta upp den igen. Inte heller polismästaren - Vi ska inte syssla med positiv särbehandling utan värna om alla samhällsgrupper, sa Erik Steen, länspolismästare i Uppsala.. Nej, vi ska inte ha den kvar. Som myndighet ska vi inte syssla med politiska ställningstaganden som att sätta upp andras symboler. Vi ska värna om alla utsatta samhällgrupper och inte diskriminera någon, säger han.

Händelsen polisanmäldes av en politisk förening eftersom det skulle kunna ses som ett hatbrott i sig att vandalisera konstverket.

Idag kommer så en händelse som ser ut som en tanke. Sexveckorskursen om hatbrott ska tas bort från polisutbildningen, enligt ett förslag. Förändringen ska börja gälla 2008. Varken hatbrott, olaga diskriminering, hedersrelaterade brott, rasism, homofobi eller främlingsfientlighet nämns som viktiga områden, enligt DN. Däremot får trafikbrott och civilrätt större utrymme. Nytt är också målet att eleverna ska kunna simma 150 meter efter att de gått två terminer.

Jag gillar, till skillnad från vissa andra, att vi har en fungerande poliskår i Sverige. Jag har heller inget emot poliser, till skillnad från vissa andra. Men det vore naivt av mig som gillar poliser och av polismyndigheten att tro att unga polisaspiranter automatiskt får en känsla för vad diskriminering, hedersbrott, rasism och homofobi är – liksom av sig själva utan att man ger någon extra utbildning. Vandaliseringen av konstverket i Uppsala – inne i själva polishuset! – är ett bevis så gott som något på det.

Mitt afrika/Queen mum på syra

Jag är helt sönderjobbad dessa dagar, därför lär inte mycket vettigt komma från mitt tangentbord här fram till och med fredag. Då drar jag till Afrika och jobbar i två veckor med utbildning. Mer om det senare.

Som en ursäkt för bristen på intresseväckande text tipsar jag om en länk, med anledning av att prins Charles beställt en pianokonsert till minne av sin farmor, aka The Queen Mum. Verket ska uruppföras av den kinesiske världspianisten Lang Lang vid en konsert i juli. Pianokonsertens tre satser sägs var och en beskriva tre huvuddrag i drottningmoderns personlighet, enligt prins Charles officiella hemsida.

Kan inte undanhålla er en mycket bisarr tributesida till hennes ära. Det är som Svensk Damtidning på syra. Du bör ha ljudet i datorn påslaget.

Johnnie och Mattias, jag skyller alltsammans på er!

Att det ska vara så jobbigt att renovera hemma hade jag nog aldrig kunnat föreställa mig. Det är inte alls som på TV. Johnny och Mattias jobbar bara lite grann, skojar mest till det lite och så på 45 minuter är allt klart OCH homestyleat. Men de ljuger. Jag måste tyvärr meddela att det inte alls är så på riktigt, åtminstone inte om man gör jobbet själv.

Vi har nu inte haft någon spis på två veckor (golvet i köket ska läggas om) och kylen står i vardagsrummet. Det är damm överallt. Jag har färg i håret när jag går på stan och alla mina skivor och böcker ligger nedpackade. En sån enkel sak (om man får tro heminredningsprogrammen) som att måla en vägg tar ju timmar! Och ingen homostyleingterapeut har ännu dykt upp för att piffa till det. Känner mig grundlurad. Det är ju JOBBIGT att renovera.

Nån sa i och för sig att det är målar- och snickarbranschen som betalar för ”Room service”. Inte så man ska bli sugen att göra det själv utan så att det ska komma käcka grabbar hem och göra det för dyra pengar. Fast inte ens om man anlitade Johnnie och Mattias skulle det nog ha varit klart på 45 minuter. Tror att de klipper bort det tråkiga.

Bannlyst från blodbussen

Bögar nej tackDet är med illa dold skadeglädje jag idag läser att det åter saknas massor av blod i Sverige. Skadeglädjen gäller etablissemanget inte de enskilda som lider av blodbristen. För dem är det en tragedi förstås. Bristen är som alltid akut enligt ansvariga. Man önskar sig 1000 nya blodgivare. Men jag och många andra får inte ge blod.

Sverige har liksom andra länder nästan konstant brist på blod från blodgivare. Det doneras mellan 600 000 och 700 000 påsar blod i Sverige varje år, men det täcker inte behovet för sjukhusen Genom kampanjer på arbetsplatser uppmanas vi att komma till blodbussen och lämna blod som en del i vad som borde vara vår självklara solidaritet med medmänniskorna. Jag skulle gärna lämna blod. Men jag får inte, eftersom jag är en man som har haft sex med andra män.

Socialstyrelsens regler har alltsedan AIDS-skräckens år på 80-talet totalförbjudit fyra olika grupper medborgare att donera blod:

personer som bär på vissa sjukdomar (bl. a Hepatit B och C, HIV och HTLV I o II);

prostituerade

sprutnarkomaner

män som har sex med män (förkortat MSM)

Personer som haft sex med prostituerade eller sex i t ex ett afrikanskt land har däremot inte med hittillsvarande regler varit totalförbjudna att donera blod. De har bara satts i ”karantän” i sex månader och sedan har det alltså varit fritt fram. Dessa orimliga regler har med rätta fått kritik genom åren eftersom de skiljer ut gruppen MSM inte för ett riskbeteende utan för sin sexuella läggning. Att hiv-positiva inte får bli blodgivare säger sig självt. Likaså personer med ett intravenöst missbruk. Men män som har sex med män? Det har räckt med att en man har sex med en annan man, en enda gång i livet, med kondom, för att han för evigt ska vara bannlyst från blodbussen. RFSL har ända sedan 1983 påpekat det orimliga i den ordningen. Även om homosexualitet av Socialstyrelsen anses vara ett riskbeteende finns det inga skäl att behandla en i gruppen MSM hårdare än en man som har sex med prostituerade regelbundet.

Till sist började Socialstyrelsen lyssna på kritiken och tillkännagav att reglerna skulle ändras så att MSM liksom andra icke missbrukande riskgrupper skulle få en karantänstid på sex månader efter senaste sexuella kontakten. En vettig och modern ändring av reglerna som bygger på ett beteende istället för läggning. Den skötsamme, icke-knarkande och icke-prostituerade men solidariske bög som ville skulle alltså få ge ett bidrag för att lindra blodbristen.

Beslutet skulle ha tagits i höstas. Men då tog det plötsligt stopp, från organisationen Sveriges kommuner och landsting. Enligt Ellen Hyttsten, direktör för vård och omsorg på Sveriges kommuner och landsting, säljer landstingen blodplasma nämligen för cirka 70 miljoner kronor om året till läkemedelsföretag. Hon förklarade för Dagens Nyheter att landstingen var oroliga att företagen kanske skulle börja köpa plasman någon annanstans. Självklart la hon till ”att kritiken inte har något med gruppen i sig att göra”. Självklart.

Idag december 2006 kom så Socialstyrelsens beslut. Det blir ingen karantän för män som har sex med män. Bannlysningen kvarstår. För att hålla ryggen fri från kritik om särbehandling av homosexuella eller (Gud förbjude!) homofobi, förbjuder man helt sonika även dem som haft sex med prostituerade att någonsin i livet donera blod igen. Landstingen fick som de ville, men det har förstås inte med ”gruppen i sig” att göra. Istället blev det 70 miljoner kronor som fick avgöra. Så mycket kostade en i alla stycken intelligent och vettig liten jämlikhetsreform som faktiskt hade kunnat rädda liv.

Riksdagen snackar om barebacking

Det kom ett mail från Vänsterpartiet. Elina Linna (v) lämnade in en interpellation till folkhälsominister Maria Larsson (kd) igår torsdag. En interpellation är en fråga och det är inte bestämt när just den här frågan ska debatteras. Men så här skriver Elina till Maria:

”Sexualiteten är en viktig drivkraft både för människor och för samhällsutvecklingen. Vänsterpartiet vill ha ett rättvist och jämlikt samhälle för alla, såväl flator, bögar, bisexuella, heterosexuella, transsexuella, transvestiter, transgenderister m.fl. Sexualitet ska vara en källa till livsglädje, gemenskap och lust för alla.
Bland män som har sex med män är ofta synen på sex betydligt mindre moraliserande än i samhället i övrigt. Tillfälliga kontakter som endast syftar till sex är vardag för en del. Det finns ingen anledning att förfasa sig över detta, eller att moralisera över att analsex är ett vanligt inslag i dessa kontakter. Snarare står detta för en positiv syn på sex och sexualitet som det kan finnas anledning att bejaka.
Ur smittskyddshänseende kan det dock finnas problem med detta om man inte praktiserar säker sex. Så kallad ”Bare backing” innebär att man träffas och har oskyddat sex (ofta analsex) med okända människor utan något som helst ansvar. Detta innebär naturligtvis en risk för spridning av HIV och andra sexuellt överförbara sjukdomar.
Organisationer som RFSL gör ett viktigt preventivt arbete för att minska smittspridningen i dessa grupper och det ska inte underskattas. Samtidigt finns det fog för en viss oro ur smittskyddshänseende när en friare inställning till sexuella kontakter sprider sig samtidigt som bland annat Socialstyrelsen rapporterar om en oroande låg kondomanvändning bland unga.
Mot den bakgrunden vill jag fråga Maria Larsson:
Vilka åtgärder avser folkhälsoministern att vidta för att öka kondomanvändningen bland män som har sex med män?
Vilka åtgärder avser folkhälsoministern att vidta för att öka kondomanvändningen bland alla unga? ”

Vänsterpartisten som mailade anmärkte att den kristdemokratiska ministern förmodligen inte skulle tycka att det här var ett kul ämne att debattera. Inte så konstigt, kanske, eftersom bögar själva inte heller helst vill prata om de här sakerna. Visst, artiklar som jag eller andra skriver om barebacking föranleder alltid en del födömande kommentarer från såna som alltid använder kondom men en verklig debatt förutsätter två sidor som argumenterar för sin egen ståndpunkt men de som sysslar med barebacking håller för det mesta tyst när det kommer på tal i forum som detta.

Så därför är det väl bra att frågan kommer upp hos den minister som möjligen har makt att skapa opinion bland homosexuella för kondomanvändande, kan man tycka. Men det var ändå något i formuleringarna i Linnas fråga till Larsson som förvånade lite. Hon definierar nämligen ”barebacking” på ett sätt som inte jag riktigt känner igen, ”oskyddat sex (ofta analsex) med okända människor utan något som helst ansvar”. Därför skrev jag följande fråga till Vänsterpartiet:

Varifrån hämtar hon den definitionen? Den stämmer inte med hur uttrycket används.
”Barebacking”,  som fenomenet i gayvärlden brukar beskrivas, handlar om sex utan kondom – utan andra undertoner. Dvs det kan vara barebacking med den man älskar, ungefär som heterosexuella par ägnar sig åt barebacking i syfte att alstra barn. Det skulle också kunna vara med en okänd, men att det skulle vara ”utan något som helst ansvar” – varifrån kommer den kunskapen? Vet Elina något vi inte vet?

Vänsterpartiet svarade genom Lena Gunnarsson:
- Nej, jag tror inte Elina vet nåt ni inte vet. I vårt researcharbete har det framgått att folk ser lite olika på hur barebackning ska definieras. En del menar att det helt enkelt är sex utan kondom, medan andra menar att det är en hel kultur som inbegriper det som står i interpellationens definition (men som vad jag förstått kanske inte är särskilt utbredd i Sverige). Jag antar att termen kan syfta på både ock helt enkelt. Men varken Elina eller hennes politiska sekreterare har från början varit särskilt insatta i problematiken, utan har fått frågan uppmärksammad av en RFSL-person. Vi hade nog kunnat vara lite mer tydliga i interpellationen tror jag. Vi tar gärna emot mer synpunkter och kunskaper.

Jag skrev tillbaka igen:
Hur ställer sig Vänsterpartiet till kondomlös sex inom ett förhållande? Är det där någon skillnad på inställningen till heterosexuella förhållanden eller homosexuella förhållanden?

Lena tog sig tid att svara tillbaka idag:
- Vänsterpartiet tar inte generell ställning för eller emot enskilda personers kondomanvändande. Vår strävan är att alla människor ska ha skyddat sex, för att hindra smittospridning. Skyddat sex kan sedan definieras på olika sätt, exempelvis kan en person bedöma det som ett tillräckligt skydd att veta att hans eller hennes partner inte har någon könssjukdom. Kondomanvänding är ett mycket bra sätt att ha skyddat sex. Detta resonemang gäller alla personer, oavsett könet på den de har sex med.

Här har vi problemet med att diskutera barebacking. För det första är det ingen som riktigt vet hur man ska definiera det. För det andra är det gräsligt svårt att definiera vad som är skyddad sex. Frågar du traditionella hivpreventörer (framför allt sådana som jobbar mot homosexuella) är det bara kondom som gäller i alla lägen, även inom förhållanden. Men många homopar använder inte kondom med varandra, precis som många heteropar inte gör det (annars skulle det ju inte bli några barn, eller hur?).

Efter förtydligandet framgår det att det beteende som Vänsterpartiet är oroat över, och uppenbarligen en ”RFSL-person” också, är en hel kultur och att den går ut på att ha sex helt ansvars- och kondomlöst med helt okända. Ett självdestruktivt beteende som finns utomlands och som möjligen kan få fäste här också. Jag förnekar inte att tendenserna finns, både här och utomlands, men det blir lite snett om det är en vänsterpartist som själv medger att hon inte är insatt i frågan som ska debattera med en kvinnlig kristdemokrat som rimligen inte heller är insatt i undergroundbögkulturen i Miami eller London. Vad kan komma ut av en sån diskussion, annat än floskler, kan man undra?

Vi bögar har därför ett ansvar att snacka om de här frågorna. Dels barebackarna själva, som borde ta bladet från munnen till slut. Varför slänger man kondomen, i eller utanför ett förhållande? Hur tänker man? Vilka riskbedömningar gör man och vad tycker man om konsekvenserna för egen och andras del? Och alla de bögar som är duktiga och alltid använder kondom har också ett ansvar: att lyssna på sina enligt (v) ansvarslösa bröder och försöka förstå. Utan att ropa usch eller fy.

De här böginterna frågorna är alldeles för viktiga för att överlåta till politiker att sätta diskursen för.

Vakna upp och lukta på schlagerkaffet

Dags att vakna upp och lukta på schlagerkaffet. Det var inte mer än rätt att The Ark kom nästan sist med sin töntiga dansbandslåt.

Man behöver inte ta Eurovision Song Contest på fullt allvar för att resonera kring tävlingen på fullt allvar. Förslagsvis en dag som den här, när krigsrubriker skriker LÄGG NER SKITEN på löpsedlar över hela det chockade Sverige. Det sägs i kommentarer att östländerna bara röstar på varandra och därför är det nåt fel på hela tävlingen. Jag har också tänkt den tanken. Men nu har jag lyssnat mig igenom både semifinal och final och då jag tittar på resultatet i skenet av eftertankens kranka blekhet inser jag att det är fullt rättvist att det gick som det gick.

Det är inte ”öst” som halvfuskar sig fram till topplaceringarna, det är ”väst” som skickar skit till festivalen. Sverige inte minst. ”Öst” har betydligt högre konstnärlig kvalitet på bidragen och framför allt en energi som helt saknats bland västeuropeerna i år.

Visst, jag är ju gammal discofjolla och visst hade jag tyckt att det var kul om en eurodiscolåt kommit långt i årets tävling. Men det betyder inte att något av de eurodiscobidrag som skickades in höll måttet. DJ Bobos vampyrer är alltför blodfattiga, danska Drama Queen alltför odramatisk, belgiska Jamiroquaikopian alltför mycket skolshow. Engelsmännen ska vi inte ens snacka om. Vad tusan är det för skräp som västeuropeerna skickar och sen har mage att gnälla om då skräpet inte vinner?

Land efter land gör bort sig: Norge skickade en gammal tant som framförde sitt bästa minne från Grisfesten på Gran Canaria. Sverige skickade ett annars utmärkt band med en riktigt töntig dansbandslåt (Vikingarna kan lätt göra cover utan att ändra särskilt mycket). Frankrike ett studentspex. Holland tidernas kanske blekaste svarta sångerska med tidernas kanske blekaste discorefräng. Spanien ett pojkband som inte kan dansa. Vill ni jag ska fortsätta?

Jag påstår förstås inte att alla östeuropeiska, i betydelsen ex-kommunistiska, länders bidrag var fantastiska men det märks faktiskt att de tar sin festival på allvar. Här var det överlag stora känslor, intensitet och nerv. Överdramatiskt kanske, men sen när ska inte schlagers bjuda på dramatik? Serbien vann överlägset, inte för att de är österopéer utan för att de skickade den bästa låten och bästa artisten. Även västeuropeiska tittare insåg detta och röstade på dem.

Östeuropa bjöd också på flera saker vi aldrig hört förut i festivalen: dragshowtechno med en levande discoboll från Ukraina [som dessutom sa ”Russia goodbye” hela tiden – kvällens roligaste textrad. Man riktigt ser framför sig hur Putin äter upp sin hatt över att bli hånad av en hysterisk transa]. Georgisk björkhouse. Bulgarisk tribalschlager. Ungersk soul. Bra låtar hela bunten, framförda som det gällde livet.

Eurovision Song Contest ska inte läggas ner. Reglerna på europanivå behöver inte förändras. Rätt låt kommer alltid att vinna, varje år. Med nuvarande regler. Vad tjuriga västländer istället borde göra är att sparka arrangörerna av sina lokala uttagningar och anställa folk med åtminstone lite koll på vad som rör sig i musiklivet nuförtiden. Hitta sångare och musiker som tar det hela på allvar.

Hemma i Sverige borde med andra ord Christer Björkman bytas ut omgående. Vi hade inte en enda låt i svenska Melodifestivalen i år som hade haft en chans igår. Inte. En. Enda. Samma sak förra året. Carola var aldrig i närheten (även om BWO hade haft en liten chans). Och självklart inte året innan. Det här innebär inte att svenska folket har dålig smak då de väljer svenska vinnarna, det innebär att Christer Björkmans urval är så dåligt att till och med den bästa av hans artister är för dålig.

Man behöver inte ta Eurovision på allvar för att inse att alla ni som tar Eurovision på allvar borde ge er ut på gatorna idag och skandera: -Avgå, Björkman!