Jag har länge gått vid din sida

- Vem är du?
- Jag är Döden..
- Har du kommit för att hämta mig?
- Jag har redan länge gått vid din sida..
- Det vet jag.

 Lyssna på Bergmans Sommar. Vacker musik av bl a Beethoven och Bach.

Vad är stolthet egentligen?

Uppdatering: Så här var talet: recension

Den största fiende en organisation som vill nå ut med sitt budskap kan ha är inte upprörda känslor utan likgiltighet från allmänheten. Samma sak med en minoritetsgrupp som vill få gehör för sina behov. Om folk är starkt för eller emot finns också den kraft i frågan som ger samling internt och medieuppmärksamhet externt. På så vis är förstås den lilla debatt om årets invigningstalare på Stockholm Pride som pågått ett par veckor mumma för Prideledningen. Det hade varit mycket värre om alla bara ryckt på axlarna inför valet av talare.

Nu har vi istället fått en debatt om homofobins och toleransens gränser och de flesta tycks vara överens om att det här är knepiga frågor som inte går att bedöma utifrån en binär skala. I en situation som den som Glenn Hysén befann sig i, kan man inte utse ett offer och en förrövare och inte helt lätt se vad som är homofobi eller inte. Förhoppningsvis skingras mystiken kring Hyséns egen inställning under hans tal imorgon onsdag. Förhoppningsvis kan vi komma vidare i debatten efter det. Jag personligen anser att det är en sak att säga sig vara ohomofobisk, en annan att verkligen visa det i praktiken. Det är inte förrän sportkillarna står där med en riktig bög i sin dusch som man ser om ränderna faktiskt gått att tvätta ur eller om det plötsligt är samma trötta bögskräck som sitter kvar. Som sagt: jag tycker mer att hela historien hittills är intressant – och speciellt vissa bögars och strejtas reaktion på debatten.

Från strejt håll är det många som är helt oförstående inte bara inför Hysénkritiken utan inför homosexuellas villkor över huvud taget. Vi kan ta den här mannen t ex http://minamoderatakarameller.blogspot.com/2007/07/allting-r-s-naturligt-vi-vill-sporta.html. Han har tänkt till denne moderat: om bögar vill vara med och sporta är det ju bara att lära sig spelets regler och prestera på plan! Men vad bra, att vi inte tänkt på det förrut. Vi som trodde att man inte behövde spela fotboll bra för att bli fotbollsspelare…  Vidare tar han upp dildokubbturneringen som arrangeras inom Pride som ett exempel på hur vi inte ska göra om ”HBT-rörelsen ska få tillgång till andras respekt”. Ungefär som att respekt är något man får sig tilldelat snarare än kräver. (Det största misstaget i det resonemanget är dock att se dildokubbtävlingen som en metonym för alla homo- och bisexuella, dvs tar en liten del av ett fenomen och överför dess egenskaper till helheten. Det låter sig inte göras, lika lite som jag skulle kunna hävda att de latexklädda tanterna på erotikmässan de håller nära mitt hem i Alvik kännetecknar heterokulturen i stort. Däremot är dildokubben och den strejta erotikmässan fenomen man kan tycka bättre eller sämre om.) Exakt samma lilla tankevurpa gör den här småbarnspappan http://www.niklasskoglund.se/wordpress/?p=105

Det är inte bara den här killen, som jag förstås inte påstår är en metonym för alla strejta, som inte riktigt har fattat vad det här med homofobin inom idrotten egentligen går ut på. Det är t ex få idrottklubbar som kommer att vara med på Pride trots temat.

Men bögar har också förfasat sig över min och andras kritik. Just tanken om de strejtas respekt för homosexuella som oerhört viktig återkommer i reaktionerna på debatten från just bögar. Många homokillar verkar hysa en stor skräck för att denna respekt ska återkallas på nåt vis. Nu när vi kommit så här långt och ”får” ha pridefestival ska vi akta oss jävligt noga för att provocera för mycket, annars kanske vi vaknar en morgon och inte får vara med längre. Här tror jag kärnan inför den avsky från böghåll som jag fått möta för min Hysénkritik ligger.

Glenn Hysén är visst en nationalhjälte och ve den som attackerar en sån. Glenn Hysén är idrottsstjärna, vit, strejt och en go göbbe – dvs oantastlig. Om vi jämför med det mycket grövre häcklande som rapparen Ken utsattes för efter sina homofientliga yttranden för en 7-8 år sen (från mitt och andras håll) var det inte en enda jävel i bögvärlden som protesterade. Och den gången var det häcklande i ordets rätta bemärkelse – vi var många som hånade honom. Inte ett knäpp från bögvärlden i protest. Men Ken var förstås en knarkande, rappande invandrargrabb och inte en go’ sporthjälte från Götet.

Vad har jag då och andra med mig gjort som riskerar att rasera all respekt från de strejta som vi så mödosamt byggt upp? Jag kan bara snacka för mig själv, men nåt regelrätt häcklande av Hysén själv har det knappast varit fråga om (annat än ett fejkat artnamn på latin igår).  Snarast är det Pride som häcklats. Vad vi gjort är att vi ifrågasatt ett talarval. Är det så himla tarvligt, verkligen? Varför är bögar så förbaskat rädda för att inte längre få vara med och leka med de coola grabbarna på skolgården? Just på skolgården lärde jag mig att den respekt från andra som bygger på att man hela tiden utplånar sig själv inte är någon riktig respekt. Då jag lärt mig det gjorde jag valet att aldrig be om ursäkt för att jag har en åsikt. Du som är bög men inte håller med mig – fine! Men förvänta dig inte att jag ska gå med på någon självcensur baserat på dina nojor. Det vore inte stolthet, så här i prideveckan.

Läs mer:  Så här var talet: recension

Way to go, Anders och Petter + Judar, dvärgar och bögar

Uppdatering: Så här var talet: recension

Anders Selin har varit ordförande i Stockholm Pride och i RFSL-förbundet. Han är alltså tungviktare i gayetablissemangssammanhang. Han har också samma syn på Glenn Hysén som jag. Idag publicerar han en debattartikel i DN med den talande titeln Vi vill inte se Glenn Hysén på årets Pridefestival. Tack för det Anders! Här är en del av artikeln:

Den senaste veckan har jag kunnat läsa i intervjuer att Glenn Hysén står kvar vid vad han sade och gjorde för sex år sen. Då som nu sade han att ”den jäveln måste ha varit sjuk i huvudet”.

Lystring, lystring alla ni i omklädningsrummen! Det är okej att slå ner någon om han är sjuk i huvudet, hör jag budskapet som ekar ut över Tantolunden.

Varför är en man ”sjuk i huvudet” när han gör närmanden mot en annan man, må så vara att det är på en offentlig toalett? Och är det bara när män tafsar på män som det är sjukt? Om en kvinna tafsar på en man, vad säger Hysén då? Är det också att vara ”sjuk i huvudet”? Och jag undrar om en kvinna hade blivit misshandlad om hon gjort samma sak? Den frågan ställde jag för sex år sedan när jag var förbundsordförande i RFSL. Då fick jag inget svar och Hysén har inte gett något svar på den frågan nu heller.

Petter Wallenberg, en av männen bakom Bögjälvar, är också inne på samma linje. I Aftonbladet idag skriver han i mångt och mycket det jag själv redan pekat på: vad tänkte Pride när de bokade Hysén, om de överhuvudtaget tänkte.

Vill heller inte undanhålla er dagens Glenn Hysén-citat(från Stockholm City måndag 30 juli 2007)
City: -Varför är det så hårt snack i omklädningsrummet?

– Så har det alltid varit, kommer alltid att vara. Det kommer du aldrig få bort men visst kan det bli bättre. Det är ju inte så att du bara skämtar om bögar, du skämtar om allt. Katastrofer, om judar, om dvärgar och alla. Det är inte frågan om att man tycker illa om någon för det. Rätt eller fel, jargongen är sådan bara. (Glenn Hysén)

Det här är så kul. Judar, dvärgar och bögar! ”Man” i Hyséns värld är med andra ord varken jude, dvärg eller bög. De är De Andra som den homosociala situationen kräver att man tar avstånd från för att stärka den egna gemenskapen. Det är nästan så jag ångrar mig: släpp in Hysén på Pride men ställ ut honom i en bur som ett utmärkt exempel på Homo heterotjockskallensis.
Vi får se vilka ändringar Hysén gör på onsdag.

Den sorgliga historien med Jeff Palmer

Jag vet att gayporrbranschen inte är förskonad från sorgliga slut för de söta killarna som är med . Alla blir fixar inte en andra karriär som Fredrik Eklund, som gick från halvtrister porrstjärnan Tag Ericsson till Manhattans hetaste bostadsmäklare. Många har drogat ihjäl sig, många blir bara gamla och lite småpatetiska i sina gamla roller.

Men frågan är om inte Jeff Palmer tar priset. En gång var han Falcons up-and-cuming storstjärna. Den unge, mörke, aktive grabben som alltid lyckades med konststycket att behålla mystiken och integriteten genom alla scener. Körde visseligen lite läderscener ibland, men spårade aldrig ur helt.

Så var han borta några år och sen kom han tyvärr tillbaka som porrstjärna. Bild 1: Jeff nu Bild 2: Jeff nu 2 Inte på Falcon, som annars är bra på att ta hand om fd unga stjärnor som ska ta steget till mognare män. Utan på diverse halvostiga barebacketiketter och i titlar som Jeff Palmer RAW och Barebacking with Jeff Palmer. Missförstå mig inte, jag kan gilla barebackfilmer. Men Jeff har blivit galen. Förutom sin numera maniska uppsyn och långa hår är han också frontfiguren i en rörelse som hävdar att man inte får aids av att knulla bareback. Och alla hans filmer går numera går ut på att han ska ta så många satser som möjligt i röven – medan han ler och skriker ”yeaaah”. Då slutar jag bli upphetsad och börjar fundera på var nånstans det gick snett. Den här hysteriska barebackingkulturen där det bara handlar om sprut i munnen och röven av så många som möjligt finner jag avtändande som fan.

Det är tråkigt. En gång blev jag glad då jag såg att Jeff var med i en ny film. Nu när jag ser att han kommit med en ny film undrar jag bara hur mycket mer han sunkat till sig den här gången. Synd på så rara ärtor..

Pridevolontärerna är dem jag vill hylla

Det är lätt att man uppfattas som nedrig om man kritiserar Pride. Som en elak typ. Pride är väldigt speciellt då det är en förening som egentligen borde representera bara sina egna medlemmar, ungefär som SLM eller varför inte en bostadsrättförening. Men inget evenemang under året får så mycket press som pride och själva gör de helt klart anpråk på att vara Gayeventet under året. Ja till och med är det så att media skildrar Pride som det som förenar alla homo-, bi- och transpersoner under året i Sverige. Det är precis därför så man måste betrakta dem, utifrån deras pretentioner. Annars skulle jag som gayjournalist begå tjänstefel.

Men Pride är samtidigt en rätt fånig institution. Det är helt riktigt som Anders Wallner (pressansvarig) säger, att Pride erbjuder mer än schlagerkvällen och att det finns mycket i programmet som inte är schlager. T ex queerläsningar av historiska muséet. Men faktum kvarstår: det är schlagern och mainstreamartisterna som får störst utrymme på Prides hemsida och schlagern och mainstreamartisterna som får mest press.

Men jag vill inte hylla artisterna, denna blandning av superkommersiella allemansartister som syns överallt (eurovisionvinnaren t ex), och föredettingar som numera BARA uppträder på Pridefestivaler Europa runt (Bananarama, t ex). De är antingen bara utsända av sina skivbolag (de kommersiella) eller kapitaliserar på gaypubliken som aldrig är sena att jubla över vilket gammalt skräp som helst (föredettingarna).

Jag vill heller inte hylla invigningstalarna. Mest för att Stockholm Pride har för vana att boka strejta sådana. Varför gör man det? Behöver vi verkligen denna bekräftelse från Mamma Hetero och Pappa Strejt för att kunna vara stolta? Speciellt i år känns det konstigt då det är en fd homomisshandlare som ska invigningstala (Glenn Hysén). Som Karl Andersson, chefredaktör för Destroyer säger: i år är det klassens coole kille som de bokat in. Sportfånen. The jock. Han ska berätta för oss att vi duger.

Jag vill heller inte hylla pridestyrelsen. De lunkar på i samma spår som alltid, och även om de har ett intresant tema i år (sport och homofobi) har de redan lyckats ta död på mitt intresse med bokningen av Hysén.

Nej, det är pride volontärer som är coola. De hundratals som jobbar gratis med säkerhet, byggande, värdskap och logistik för att det ska funka. De tysta massorna, utan vilka det aldrig skulle bli nån festival. Utan att tjäna på det annat än att det blir ett pride i år också. De är de verkliga hjältarna. Och hjältinnorna. Stor puss och kram till er!

Själv undrar jag för ögonblicket om jag ska gå på invigningen och bua för Hysén eller skita i det och dyka upp först på paraden.

På bilden ser ni hur jag (och Danish_stud som var nalle) såg ut för ett par år sen på Prideparaden. Björnen och Kaninen kanske kommer tillbaka i år…

Där barn jag lekt

Här är jag uppvuxen, i Vårdsätra utanför Uppsala. Utsikt från ”mitt” fönster i pojkrummet. Idyll.

Och här har vi baksidan på huset.

Där halvgammal jag kommer leka

Förra inlägget visade var jag kommer ifrån. Den här bilden visar vart jag är på väg (tillsammans med Danish_stud förstås!). I september bär det av till en nybyggd lägenhet i Solna. Hurrah!

Snillen spekulerar: Bengt Held om blygdläppar

Fick ett nyhetsbrev från en man som kallar sig Bengt Held. Han är politiker (har aldrig fattat för vilket parti) i Malmö och driver en privat mailinglista om homorättigheter. Denne Held [hörde förresten Ein Heldesleben på Filharmonin i Berlin en gång, Richard Strauss mycket heroiska musik, men förlåt, nu svamlar jag] skriver så här om mina åsikter om Glenn Hysén:

Henrik Thornbergs kritik mot Glenn Hysén som invigningstalare för Stockholm Pride är helt absurd.

Svenska dagbladet berättar att fotbollslegenden Glenn Hysen blir en av invigningstalarna på Pride i Stockholm.

Bra eller dåligt?

Jag vill säga några ord om att Henrik Thornberg på Sylvester sagt att Hysen ”knackat bög” när han slagit till en man som tydligen tagit på hans penis vid en pissoar. Jag tycker Thornbergs uttalande är kränkande mot de som verkligen är offer för hatbrott.

Men måste inte vara homofob för att slå till en person som tar på ditt könsorgan. Vad hade en lesbisk kvinna som suttit på en toalett gjort om det kommit in en man och trängt ner med handen mellan hennes ben och tagit henne på blygdläpparna. Hade hon sagt sakligt ”Det där var inte bra gjort”. Nej, säkert hade många tjejer i den situationen slagit till mannen. Och ingen HBT-reporter hade beklagat sig över det och sagt att ”våld inte löser någonting”.

Nu säger då vän av rättvisa att Glenn Hysén nog inte slagit till en kvinna. Nej, det är möjligt. Men återigen kan vi jämför med en lesbisk kvinna som blir antastad när hon sitter på en toalett. Det är säkert många lesbiska kvinnor i den situationen som slagit till en man som tagit på deras blygdläppar men inte slagit till en kvinna. Få i HBT-rörelsen hade fördömt de kvinnorna.

Många män blir offer för hatbrott trots att de gjort något så oskyldigt som gett en person en komplimang eller lagt armen om någons hals. Det är en sak.

Att ta på en persons könsorgan utan att fråga först det är oacceptabelt och kränkande. Den som gör det måste veta att resultatet kan bli våld. Om Hysen har använt övervåld vet jag inte men det är nog många både män och kvinnor som hade reagerat likadant i den situationen.

Detta skriver alltså Bhengt. Och så här svarar jag:

Med bästa kvällstidningsretorik – hitta på ett fiktivt offer som det är riktigt synd om och beskriv det målande med blygdläppar och allt – argumenterar Behngt för att min kritik av valet av Hysén som pridetalare är absurd. Och tydligen kränkande för ”riktiga” hatbrottsoffer. Låt oss titta närmare på Benghts argument, ett och ett:

1. Min jämförelse kränker riktiga brottsoffer: Hur vet Hbengt det, vilka har han talat med? Har han kanske rentav snackat med killen som (och nu citerar jag Hysén själv) ”fick ett knytnävsslag så han flög in i ett toalettbås”? En kränkning är inget objektivt utan subjektivt. Vilka är dessa ”riktiga” brottsoffer som känner sig kränkta? Och de killar som missbedömt en situation och uppfattat att de fått en inbjudan att ta någon på snoppen och sen åkt på spö – är inte de hatbrottsoffer? Får de bara skylla sig själva då?
2. Jämförelsen med vad en lesbisk kvinna hade gjort: Kanske hade hon skrikit, kanske hade hon slagit. Frågan är rent hypotetisk, men hade hon brukat samma övervåld som Hysén hade hon förmodligen heller inte varit lämplig som invigningstalare för en manifestation mot våld på grund av sexuell läggning. Vilket är precis det som min kritik går ut på: Hysén som invigningstalare på en sådan manifestation. Dessutom är jämförelsen haltande (vågar jag säga absurd!) eftersom a) en kvinna är i fysiskt underläge mot en man, medan en elitidrottsman som Hysén har betydligt större kroppskrafter och därmed kan ställa till med större skada, och b) att få en tafsande hand vid en pissoar är inte det samma som att någon bryter sig in i ett låst toalettbås för att tafsa
3. Hade Hysén slagit till en kvinna? Benhgt snuddar bara vid frågan och går raskt vidare. Men detta är ju den springande punkten. Om han slår alla som närmar sig oönskat är han ”bara” en rå sälle. Om han bara slår män måste han förklara varför – om inte annat i sitt tal. Annars är han 0lämplig som invigningstalare – vilket fortfarande är vad vi pratar om.
4. Att förvänta sig våld när man tar på någons könsorgan: Varför det? Är inte Bhengts resonemang exakt det som de som misshandlar bögar som raggar på dem alltid drar fram i rättegångar? Var går gränsen? En arm om halsen, är det tillräckligt för en liten smäll? När får man ge en rak höger? Räcker det inte med ett tydligt nej? Ska vi ha olika regler för när män slår kvinnor och när män slår andra män? Och åter: om man som bög uppfattat att man fått en invit från en strejt man som sen svarar med panik och misshandel – är vilket våld som helst något man får räkna med? Vill vi leva så? Säger inte att det finns lätta svar på detta, men det ska bli mycket spännande att höra Glenn Hyséns tankar kring detta på Prideinvigningen.

Sen finns det förstås en annan fråga som kommit upp: varför ska det alltid vara heterosexuella invigningstalare på Pride? kan vi inte känna stolthet utan att bli bekräftade från de strejta?

I övrigt vill jag rekommendera Pojkfröken

Pridelåten I’m gay har redan gjorts av Daffyd

Ni vet det ju redan förstås men årets Pridelåt är något av de uslaste som någonsin släppts på skiva. ”I’m gay” heter den och texten går i stort sett ut på att sjunga just det. Som om vi inte redan visste, liksom. Men framför allt är den så urbota finesslös och övertydlig att det blir parodiskt. När jag spelade på festen BoyBarXL goes Clean i lördags (på Berns, det var smockfullt!) kom en snäll kille fram med just den CD-singeln och sa att kunde jag inte spela den? Övervägde det faktiskt noga. Man vill ju vara snäll. Men nej, det gick fanken inte. Vi hade ju ett antal hundra amerikanare på festen och de hade bara trott att vi drev med dem.

 Parodi, säger du kanske. Vad menar karln? Nå, titta på följande klipp från Little Britain live. Det är samma låt, samma text men oerhört mycket bättre än det som stackars Cissi tvingats sjunga in på skiva. ”A homosexual gay!”

Planet Unicorn – a capella och i rapversion

Okänd stilig ung man sjunger temat till Planet Unicorn a capella med den äran.

En annan okänd ung man som gör samma sak

Och här kommer del 4 av själva serien med en rapversion: