(kd)s sista strid? (Uppdaterad mån 21/1 kl 17:35)

71% av svenskarna är för en könsneutral äktenskapslagstiftning, enligt Sifo. Sifo ställde 14–17 januari följande fråga till 1000 svenskar: Tycker du att homosexuella par ska få ingå äktenskap och gifta sig eller tycker du att de inte ska få gifta sig? Två tredjedelar svarade ja. Detta förvånar, enligt SvD, kd-riksdagsledamoten Annelie Enochson, som  är en av de kristdemokrater som drivit kravet på en folkomröstning i frågan:

Något förvånad är jag. Det motsvarar inte den känsla jag får när jag träffar folk, och då träffar jag ju inte bara kristdemokrater. Jag tror att det finns en oerhörd okunskap, att folk inte riktigt förstår vad frågan handlar om.

 I mina ögon är det Enochson som inte har förstått vad det handlar om, nämligen två vuxna jämbördiga människor som inför världen och sig själva vill bekräfta sina kärleksband till varandra. Att Enochson inte har förstått just denna enkla fråga blir mycket uppenbart då hon i samma artikel säger:

En far får inte gifta sig med sin dotter, hur mycket han än älskar henne. En kvinna får inte gifta sig med fyra män, hur mycket hon än älskar sina män. Och en 23-årig man får inte gifta sig med en 14-åring. Det spelar ingen roll om de också säger ”vi förnekas vår kärlek, det är diskriminerande”. Det är liksom samma skäl.

Liknelsen haltar inte bara, den är helt förlamad från midjan och neråt. Att vuxna inte får gifta sig med barn beror på att barnen befinner sig i underläge och dessutom inte är mogna nog att kunna vara en jämbördig partner i ett sexuellt förhållande. (Barn får för övrigt inte gifta sig alls.)  Att nära familjemedlemmar inte får gifta sig beror förstås på att det finns risk för inavel, och även där har vi en ojämlikhet inbyggd i ett eventuellt förhållande. Det går överhuvudtaget inte att dra alla över en kam, som Enochson gör. Det vet förmodligen hon också, innerst inne. Varför gör hon det då?

För att förstå det kan vi titta på hennes sista liknelse, den om månggifte. Det är den minst förvånande i sammanhanget och nyckeln till att förstå vad det är som pågår från religiöst håll just nu. Tanken att vi genom att tillåta homoäktenskap “öppnar upp” för månggifte är en idé som många kristdemokrater och konservativa moderater återkommer till – gång på gång. Dessa människor ser homoäktenskap som ett steg nedåt på ett sluttande plan som leder till allmänt samhälleligt förfall. Det är viktigt att förstå om man försöker begripa sig på det rasande motstånd som vi nu möter från kristet håll. Det är i de här personernas ögon inget mindre än total moralisk upplösning som tornar upp sig vid horisonten. För Enochson och kolleger gäller det att spjärna emot allt vad det går, så man inte “öppnar upp” för än värre ting som komma skall. De har känslan av att “hit men inte längre”.

Motståndet mot just månggifte är intressant. Månggifte förekommer i många kulturer och är vanligtvis (inbillar jag mig!) till nackdel för kvinnan som blir som en ägodel bland andra. Men säg att vi om 50 år kommit så långt i vår jämställdhetssträvan och väg bort från kärnfamiljen att det finns fullt av glada kärlekskollektiv med blandade kön som alla vill gifta sig med varandra – på lika villkor och som jämlikar. Vore det då verkligen så farligt att diskutera den frågan då, på samma sätt som vi diskuterar homoäktenskap idag?

Men nu, 2008, är månggifte mycket avlägset. Kristdemokraternas viftande med detta skynke är inget annat än ett försök att blanda bort korten och rationalisera vad som egentligen är ett känslomässigt ställningstagande. Det är ett desperat grepp i brist på annat och det är därför Enochsson tar upp ämnet. Det finns helt enkelt inga rationella argument mot homoäktenskap. De argument som anförs bygger helt och hållet på vissa religiösa människors känsla att det är ett steg på vägen till undergången. Men sådana känslor är inget man bygger politik på i Sverige 2008 och det inser 71% av svenska befolkningen. När ska (kd) förstå att slaget är förlorat?

Reinfeldt: Jag kompromissar inte
DN om samma ämne
Annelie Enochssons blogg

Tillägg måndag 21/1 kl 17:35:
Det kom en kommentar från “Magdalena”…
Ganska snabbt efter att jag publicerat inlägget ovan kom det en kommentar från en “Magdalena” som jag inte ville publicera rakt av utan att bemöta det på något vis. Därför tog jag hjälp av den eminente Tor Billgren som har bloggen Antigayretorik.

Det här skrev “Magdalena” i sin kommentar:

“Sifo har ställt frågan felaktigt (med eller utan avsikt kan vi lämna därhän). När folk har svarat på den har de flesta antagligen blandat ihop kyrklig vigsel och ingående av partnerskap.
Nu använder förespråkarna av homoäktenskap det missvisande resultatet för att driva sin linje naturligtvis, även om undersökningen inte sa något vare sig om könsneutral äktenskapslagstiftning eller om kyrklig vigsel. Om frågan ställts annorlunda – t.ex. “Tycker du att Sverige bör ändra äktenskapsbalken och göra den könsneutral?” skulle resultatet sett annorlunda ut.
Enochson har f.ö. säkert rätt i att det inte kommer dröja länge förrän grupper kommer att ställa krav på månggiftets införande eller att man som bror och syster ska kunna gifta sig. Och glöm inte att det tills ganska nyligen fanns något som kallades för “pedofila utskottet” i RFSL.”

Jag skickade kommentaren till Tor Billgren i ett mail, och så här svarar han:

1. Varför skulle “de flesta” som Sifo frågat inte veta vad “ingå äktenskap” och “gifta sig” innebär? Finns det överhuvudtaget någon vuxen som inte vet vad dessa begrepp betyder?
2. Det finns inga historiska belägg för att “upplucklingar” av äktenskapslagarna innebär slippery-slope-effekter. När månggifte och barnäktenskap var tillåtna i förmodern tid var till exempel varken homoäktenskap eller djuräktenskap tillåtna. Det ena ledde inte till det andra. När förbuden mot giftermål över rasgränserna slopades i USA  ledde detta varken till en utveckling mot månggifte eller incestäktenskap. Inget sluttande plan där heller alltså. De faktorer som begränsar äktenskapet är helt oberoende av varandra, och enskilda faktorer kan ändras utan att man får andra på köpet.
3. Något pedofilt utskott har det aldrig funnits i RFSL. Däremot använde “Pedofila arbetsgruppen” samma postbox som RFSL under en  tid på 80-talet. Att något liknande skall kunna inträffa idag är utestlutet.
4. RFSL bekämpar pedofili och barnporr, och bör stödjas i den kampen istället för att kopplas ihop med vad enskilda individers aktiviteter komprometterat organisationen med i dess historia. Genom att ständigt undergräva RFSL:s förtroende på det här området, riskerar man att förlora en viktig aktör i denna viktiga kamp.