Author: Henrik

Bloggar om bland annat science fiction på rymdfilm.wordpress.com och medier på tornberg.wordpress.com. Bor i Stockholm/Sverige/Europe.

Bisarr UX: Trappmaskinen på gymet

Här har vi ett favoritexempel på rörigt UI, där det inte bara är svårt att förstå vad knapparna gör. Funktionerna byter dessutom plats med varandra och finns under helt olika knappar, beroende om man ännu inte börjat gå, eller har hållit på en stund. Försök hänga med nu.

Scenario A: Jag vill ställa in 16 minuter intervallträning med mediummotstånd och komma igång och trampa

gymmaskin-start

  1. Man börjar inställningsprocessen genom att ställa sig på maskinen så den tänds. Man väljer så program med piltangenten tills dess att man ser intervallträning i LED-fönstret.
  2. Tryck på ENTER för att välja program.
  3. Tryck på TIME för att välja en tidpunkt som mål, snarare än kalorier eller avstånd.
  4. Byt tid med plustangenten vid GOAL tills dess att det står 16 på LED-skärmen.
  5. Tryck på ENTER för att spara tiden
  6. Tillbaka till plustangenten vid GOAL för att välja motstånd, t ex 11. Men trycker du flera gånger för snabbt hoppar den upp till maxmotstånd, så tryck långsamt!
  7. Tillbaka till ENTER för att välja motståndsnivå. Nu börjar plötsligt tidsräkningen och moståndet! Yay!

Notera att vi inte i ovanstående scenario kan använda plus och minus vid EFFORT LEVEL för att ställa in motståndsnivån.

Scenario B: Jag vill under pågående program byta motståndsnivån

gymmaskin-andraUnder pågående program så byter knapparna plats med varandra.GOAL-plus är nu hårt kopplad till tidsmålet, och du behöver klicka på den och sedan ENTER för att ändra.

Vill du ändra motstånd är det nu plustangenten vid EFFORT LEVEL som gäller (1). Glöm inte att spara ditt val med ENTER (2).

Bonusscenario: Den undflyende viktinställningen

Ungefär efter en minut kommer ett påskägg i form av att man kan ställa in hur mycket man själv väger. Detta val dyker upp på LED-skärmen av sig självt, och är man inte snabb försvinner möjligheten och jag har inte hittat något sätt att manuellt ställa in vikten. Här är det åter GOAL och piltangenterna som gäller. Klickar du för snabbt hoppar den tio kg upp, så man får ofta hålla på och mecka lite för att kunna ställa in rätt vikt.

Tack ni som dansade på Slakthuset (Baltic Battle) 18 okt då jag spelade + låtlista

Slakthuset 17/10 2014

LaserselfieI går spelade jag för 400 pers på Slakthuset.

Det var ett stort privilegium och fantastiskt kul att spela för en så stor och entusiastisk publik, på ett så fint ställe. Vilket ljud! Den kvällen kommer jag att bära med mig länge.

Jag lyckades till och med ta en selfie, med en radda laserstrålar på kinden, som ser ut som en krigsmålning! Åter igen tack alla dansare, och ni som bokade mig från klubben!

Här är musiken! Som vanligt finns inte all min musik på Spotify.

Alla blir lurade – efter tjugosjätte telefonförsäljaren brister det

Sedan i måndags har jag blivit uppringd tjugosex gånger från olika telefonförsäljarbolag som alla frågar efter Therese. Vem det är, eller om hon ens finns, vet jag inte. Men telefonförsäljarna vet varför de ringer:

- Therese har sagt ja till att bli uppringd, då hon var med i en undersökning på nätet, förklarar de hjälpsamt då jag frågar varifrån de fått mitt nummer. – Så det är inget konstigt alls, vi får ju ringa när Therese sagt ja till det.

Mitt problem är att Therese sagt ja till att de ska ringa mitt nummer. Under onsdag och torsdag var det värst. Då ringde det varje timme under kontorstid. Varje timme. Vad förväntas Therese vara för typ av människa, som skulle kunna ha sagt ja till att bli uppringd varje timme av olika företag som vill sälja saker? En extremt ensam och uttråkad rik hemmafru?

Käcka ungdomar ringer alltså mig och frågar efter Therese och de blir bedrövade då jag förklarar att de fått fel nummer och aldrig får ringa mig igen. Och här någonstans börjar den stora maktlösheten sätta in. Jag befinner mig i starkt underläge:

  • Det är nya företag varje gång, och mitt nej till dem gäller bara just dem.
  • Telefonförsäljarna får bara upp nummer på en skärm och vet i bästa fall vilken uppdragsgivare de har men är ovilliga att (eller får inte) koppla mig till en arbetsledare eller chef  som skulle kunna berätta för mig varifrån de köpt ”Thereses” nummer.
  • En kille nämner ”Atlantic” som har undersökningar på nätet som källa till numret, och säger att jag ska googla namnet och kontakta dem för att bli bortplockad. Men hur jag än söker hittar jag inget som ens är i närheten. Dead end.
  • Många av callcenterföretagen har minimala kontaktuppgifter på nätet, och ofta är det telefonsvarare med hänvisningar till andra företag som också har telefonsvarare. Att kunna ringa upp och prata med någon som faktiskt har något ansvar har åtminstone inte jag lyckats med än.
  • Uppdragsgivaren vars produkt säljs är förstås en ingång. Men det är i sin tur ansiktslösa postorderföretag, som ”Vevay Kosmetik”, som anlitar ”Callsign AB” i Göteborg för att ringa till Therese. Jag ska ringa Vevay på måndag.

Maktlösheten jag känner består i att jag inte har någon chans mot den här industriella handeln med personuppgifter. Jag sitter med en stark känsla av att jag hamnat i klorna på en skojarmarknad och inte kan ta mig loss. Och de unga telefonförsäljarna bara upprepar det de fått lära sig: – Vi får ringa, för det har Therese sagt ja till. Och det är säkert sant att lagen inte förbjuder telefonförsäljning till den som sagt ja. Men ändå: alla blir lurade, längs med hela värdekedjan.

  • Den första som lurats är ”Undersökningen på nätet”. Jag undrar hur telefonnumret kom in i systemet?  Företaget som samlar in personuppgifter luras ju med skojiga Facebookannonser om att man kan vinna en iPad eller resa om man svarar på några frågor. Enda kruxet är att man måste uppge sitt telefonnummer och att tävlingsreglerna i det finstilta ger tillåtelse för ”Undersökningsföretaget” att sälja uppgifterna vidare. Var det så att Therese ville vara med, men råkade skriva en siffra fel? Eller visste hon innerst inne att det var något skumt, och skrev avsiktligt in fel nummer? Här sker de första luren: ”Undersökarna” lurar Therese, som lurar dem tillbaka med mitt nummer
  • Nästa i kedjan att gå på en nit är de företag som köper mitt/Thereses telefonnummer av ”Undersökningsföretaget”. För de tror att de får ett nummer som går till en ung kvinna som är köpsugen och sagt ja till att bli uppringd. Istället går numret till världens suraste gubbe (mig). Numret som kostat pengar att köpa visar sig alltså värdelöst.
  • Nästa som blir lurad är jag, för jag blir serverad av telefonförsäljarna en försåtlig soppa av lögner som låter bra men som inte kan vara sanna i en rimlig värld. Ja, ”Therese” har visserligen sagt ja till att bli uppringd, men det är inte rimligt att tro att hon ville bli uppringd 26 gånger på några dagar. And counting. Det är inte rimligt att någon skulle vilja vara med om det. Oavsett vad lagen säger. ”Vi lovar att aldrig ringa igen” säger vidare säljarna, men vad de inte säger är att det enda jag kan säga nej till är just den här kampanjen, just idag. Nu när mitt nummer finns i systemet, kan det förmodligen säljas vidare hur många gånger som helst.
  • De sista som blir lurade i värdekedjan är själva telefonförsäljarna som sitter och ringer runt till sådana som mig. Eller för den delen, till sådana som trodde de skulle vinna en iPad men som istället fick ett telefonsamtal i timmen. Säljarna har fått en historia berättad för sig av sina arbetsgivare, som rättfärdigar verksamheten. Historien upprepar de för mig De förklarar vant  att det de sysslar med är helt OK för man har ju sagt ja till att vara med. En av dem säger att han aldrig hört talas om andra som blivit uppringd av så många på så kort tid. Ändå tycker jag att jag hör tvivel i hans röst. Eller är det bara min fantasi?

Efter tjugosjätte telefonsamtalet brister det för mig. Anja är det jag pratar med, och jag säger till henne att det är sjukt att jag ska bli uppringd så mycket. Anja säger att hon inte tycker att det är sjukt, för hon får ju pengar för att ringa. Jag kontrar med att påstå att hon jobbar för en rutten bransch. Det säger Anja är min åsikt, och så lägger hon på.

Jag har ingen beef med Anja eller hennes säljarkolleger. Men jag vet också att jag har rätt. Deras bransch är rutten. Den är på samma nivå som de som skickar spam-email. Det är destruktivt. Jag önskar varje person som jobbar som telefonförsäljare chansen att söka ett annat jobb.

Datum och musik för mina DJ-spelningar vintern 2013/14

Mina nya hörlurar

TACK till ni glada gäng som strömmade in på dansgolvet igår lördagen 22 februari och gjorde sista timmen så rolig för oss allihopa. Kul att spela för en så entusastisk samling grabbar, som gillar house!

Jag spelar på SLM (Wollmar Yxkullsgatan 18) följande datum:

  • 21 december 2013, kl 23-02
  • 11 januari 2014, kl 23-02
  • 22 februari 2014, kl 23-02
  • 15 mars 2014, kl 23-02

Spotifylistor

Här är musik från spelningarna 11 januari och 22 februari: Spotifylista (det mesta finns inte på Spotify tyvärr)

  1. Avicii – Wake Me Up – PANG! Slowing Things Down Remix
  2. Dax Gaetan – House Of Jesus (Original Mix)
  3. Green Velvet – Bigger Than Prince – Hot Since 82 Remix
  4. Moby – The Perfect Life (Luigi Rocca mix)
  5. Hot Since 82 – Chords
  6. Soul Avengerz – If You Want My Love – Ian Carey Mix
  7. Joe T Vannelli – Where Is My Man – Diva Mix
  8. Booka Shade – Love Inc – Hot Since 82 Remix
  9. Dusky – Mr Man – Original Mix
  10. Pagano – Ritmo Y Amor – Original Mix
  11. Mark Knight – Downpipe – Bontan Remix
  12. Albin Myers – Retro Revival – Original Mix
  13. Sleaz – Beautiful – Amine Edge Edit
  14. Paji – Six o’clock – Original Mix
  15. Ane Brun – Headphone Silence – Henrik Schwarz Remix/Dixon Edit
  16. Alaia – The Beat of the Drum
  17. Phunk Investigation – It Is Star Time
  18. Sterling Void – It’s Alright (Chris Lake Funky House Mix)
  19. Nora En Pure – Come With Me – Original Mix
  20. Jody Wisternoff – Macbeth
  21. X-Press 2 – Shakewerk – Chus & Ceballos Iberican Mix
  22. Kings Of Tomorrow – I Need To Love Me – feat. April [Sandy Rivera’s Club Mix]
  23. Stan Kolev – Mesmerizing (Club Mix)
  24. Celeda – Be Yourself, Pt. 1
  25. House Of Virus – Voodoo – Original Mix
  26. Adele – Set Fire To The Rain (Thomas Gold Remix)

Här är en del av musiken från 21 december

Hela havet stormar i Europa

Hela havet stormar

Hela havet stormar

Jag läste DN Kultur idag och Lawen Mohdatis krönika Snart kommer dagens medelklass att få ont på allvar. Den är välformulerad, och även om man kan ha olika uppfattning om de partipolitiska slutsatserna hon drar, så sätter texten fingret på en smärtpunkt i vår samtid: känslan som många har, av att vi lever på randen till någon sorts samhällelig kollaps. Mer exakt handlar det om medelklassens ökande fruktan för att halka nedåt på samhällstrappan. Den som inte inte rör sig uppåt, blir förbisprungen.

Något som ofta slår mig då jag läser svenska kulturdebattörer är dock bristen på internationellt perspektiv. Det förekommer visserligen i Lawen Mohdatis krönika, i jämförelsen med London. Mohdati tolkar utvecklingen i London som effekter av den brittiska nyliberalismen.

Men vidgar man fältet utanför Europa ytterligare förändras bilden. På global skala genomgår världen sedan ett antal år en exempellös förbättring för stora mängder människor. Det är bara att titta på Hans Roslings berömda TED-talk om hur hälsa och välstånd utvecklats över 100 år för att fatta att det är något stort på gång. Det som brukade kallas för U-länder då jag var liten, och för tredje världen, håller på att komma ikapp. På global skala är inte medelklassen på väg utför, den växer i rekordfart. Fler och fler människor lever ett bättre och längre liv än sina föräldrar. Det är inte bara i Indien och Kina som den nya medelklassen kan utbilda sig, göra karriär och trygga framtiden för sina barn. Även i Sydostasien och Afrika söder om Sahara går utvecklingen åt rätt håll.

Då jag var ett barn på 70-80-talen hade vi temadagar i skolan som lärde oss hur orättvist fördelade Jordens tillgångar var. Europa och USA måste dela med sig till de fattiga länderna, fick vi lära oss. Då kanske vi skulle få lite mindre, men å andra sidan skulle barn på andra sidan Jorden kunna äta sig mätta och få gå i skolan. Allt detta illustrerades med bilder på SIDA-bistånd, där tacksamma svarta barn tog emot matpaket från snälla vita läkare.

Vad fröknarna glömde berätta för oss, eller vad de kanske inte förstod själva, var att den globala omfördelningen när den väl kom inte skulle vara i form av bistånd. Nej, nu när processen väl har börjat, sker den på den globala öppna marknaden, och det är en snabb och brutal flytt av kapital. Från oss i I-länderna, till dem i U-länderna. Gemensamt får vi lite mindre här i Sverige, så fler barn på andra sidan Jorden kan äta sig mätta och få gå i skolan. Vi borde väl vara överlyckliga? Det håller ju på att hända, det vi hade temadagar om.

Haken är att den bild vi förespeglades i skolan var falsk. I en sorts folkhemsillusion trodde vi att vi alla skulle ge upp exakt lika mycket, för att skicka till barnen i Afrika. Men så går det inte till i verkligheten. Och det är här medelklassens ångest kommer in. Det är Europas underklass och de oflexibla bland medelklassen som betalar det högsta priset i den omfördelningsstorm som nu pågår.

Men det är inte ett svenskt problem. Inte heller bara ett europeiskt. Jag vill gå så långt att påstå att det inte heller kan härledas enbart till ”nyliberalismen”. Och med tanke på att så många människor just nu får det så mycket bättre (bara inte här) så kan man inte heller beskriva omfördelningen enbart som ett problem. Men för den i Europas gemensamma ”Hela havet stormar” som blir utan stol då musiken tystnar, är det förstås en klen tröst. Det är ont om stolar, och det gäller att vara snabb i vändningarna.

Mina drömmars stad spinner i oktobersolen

20131012-195012.jpg

En vacker höstdag då jag är på konferens på Alströmergatan går jag genom de gamla arbetar- och industrikvarteren och ser Stockholm glänsa ikapp med sina invånare i oktobersolen. För hundra år sedan var Stockholm en fattig avkrok. Idag en rik metropol.

Jag tänker på Per Anders Fogelströms klassiska romansvit om Mina drömmars stad. Misären som Stockholms många fattiga levde i. Kampen för den egna överlevnaden och för att ge sina barn en bättre framtid var högst konkret. I romanerna blev Staden till en huvudperson i sig, som ett levande väsen med en alldeles egen själ som var konstanten då generationer kom och gick.

Ser man på Stockholm som Fogelström gjorde, som ett väsen med ett eget liv, kan vi konstatera att detta väsen idag mår mycket bättre än förr. Stockholm är en fet katt med blank päls.

Det betyder inte att alla stadens invånare har det lika fett. Men det är mycket färre fattiga nu. Livet är drägligt för en majoritet.

Det borde rimligtvis göra oss glada. Ändå är det på något vis ett romantiskt skimmer över Fogelströms fattiga gamla stad. Den nya rika staden avfärdar vi med en fnysning om gentrifiering.

Medan Stockholm spinner i höstsolen.