Medan världens bögar planerar sommarsemestern

Till: styrelse@stockholmpride.org
Ämne: Var finner utländska personer information på engelska?
Hejsan Stockholm pride,
Just nu sitter européer och amerikaner och planerar sina sommarsemestrar. De kollar runt efter vart de ska åka. Kanske har de hört talas om att Stockholm i år är värdar för Europride och besöker www.stockholmpride.org för att hitta lite mer information. Var hittar de information på engelska, på er site? Jag kan faktiskt inte hitta ett enda ord – inte ens en notis om att information på engelska kommer inom kort.
Samma sak med er telefonsvarare.

Kanske är det jag som är ”blind” och inte hittar länken till engelska versionen av er webbplats. I så fall är jag tacksam om ni berättar var den finns så jag kan skicka till mina utländska vänner som överväger en resa till Stockholm i sommar. I annat fall tycker jag att ni bör vara medvetna om att det är nu, just nu, som sommaren planeras, och att Stockholm har stark konkurrens som gayresmål från mången metropol världen över. Och de har garanterat information på engelska.
mvh
Henrik Tornberg

——
Ungefär en timme efter jag skickade ovanstående epost till Pride har jag fått svar från Anna Söderström på Stockholm Prides pressavdelning. Det stämmer att det just nu inte finns någon information på engelska på Prides hemsida. Ingen alls. Men det är samtidigt en helt ny webbplats som lanserades så sent som i söndags, och alla bitar är enligt Anna inte på plats än. Anna påpekar att man inom Pride jobbar ideellt och att även webben görs ideellt. Egentligen skulle nya webbplatsen lanserats tidigare. Anna hälsar att man så snart man kan ska lägga upp åtminstone en blänkare på engelska och att man hoppas kunna fixa den engelska versionen av hela webbplatsen till någon gång i nästa vecka.
Gott så!

Bögkompis istället för minihund

Från SVTs Morgonsoffan. (Hittade inte på Youtube, av nån anledning.)

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1097268

-Tyst! Fyyyyyyyy….!

Och till den trevliga och smått ironiske kommentatorn nedan: Jo, jag vet att SVT bidrar med embed-kod. Men den funkar inte i WordPress…

Det värsta sveket

Den största tragedin med homosexuellas liv är inte att de riskerar att bli spottade på på stan, eller ens att somliga av oss blir hatbrottsmördade. Att utsättas för brott eller trakasserier är ingen skam – annat än för förrövaren.

Den största tragedin är istället att vi tidigt lär oss att smyga och komma med vita lögner för att skydda oss själva från omvärlden. Däri skiljer sig homosexuella från andra minoriteter, i det att vi är fullständigt ensamma medan vi växer upp och tills dess att vi kommit ut för någon och därmed fått en förtrogen. Tillhör du en diskriminerad etnisk minoritet är ni åtminstone diskriminerade tillsammans. Men varje ung bög eller lesbisk föds i absolut ensamhet och måste söka sina likar i mörker.

I vår ensamhet skapar vi i värsta fall en mur av vita lögner omkring oss och för vissa hinner det här bli en livsstil och något som är svårt att bryta – ens om man ingått ett proforma-äktenskap och skaffat barn. Ett exempel ser vi i Svenskan idag om en kvinna, ”Eva”, som upptäckte att hennes man var otrogen med andra män. Artikeln tar av naturliga skäl helt hennes parti – det är ju den som blivit lämnad som ska få komma till tals.

Men ändå: inte ville hennes man bli en så oärlig typ, eller? Fanns det inte inom honom en gång en längtan efter det totalt tillitsfulla förhållandet där man kan vila i varandra? Kanske finns det faktiskt fortfarande det någonstans inom honom och alla andra garderobsmänniskor som aldrig någon lyckats locka ut från deras fort av vita lögner.

När de är unga, dessa smygisar, finns det då en specifik tidpunkt i deras liv då de fortfarande har ett val mellan att leva i ärlighet eller att leva i lögn. Och om omvärlden är öppen inför en sån ung människa och om någon kommer i deras väg innan de sluter sig helt – skulle ”Evas” mans historia sett helt annorlunda ut då? Han har svikit ”Eva” men också sig själv – eller i varje fall den person han skulle ha kunnat bli. Och alla i hans omgivning har i sin tur svikit honom en gång, som drivit honom in i garderoben.

Vilket svek är det värsta?

Några ord om Gaygalan i TV och tidningen QX

I år sändes galan i TV4 istället för i SVT. Meter producerade förstås. Som projekt för att på alla sätt assimilera bögar och lesbiska i mainstreamvärlden är QX (och gaygalan när den sänds i TV) förstås imponerande. QX och dess gaygala får homo- och bisexuella att känna sig som helt vanliga människor genom att projicera en livsstil som är så vanlig att inte ens heterosexuella lever så. Utom möjligen ett antal 30-39-åriga strejta män, kvinnor och par i Stockholms närförorter. Expressen sägs ibland skriva för den tänkte läsaren ”Nisse i Hökarängen”. I QX får Nisse i Hökarängen ett ansikte. QX recenserar de böcker som skickats till dem, de skivor som marknadsförs mest för ögonblicket och skriver om de TV-program som för ögonblicket är populärast. Alla som förekommer på bild ser ut att vara antingen tonårsyngel eller så nåt obestämbart 30+ som man misstänker lika gärna kan vara 49 som 31. Nästan alla ler på bild – tyck om mig! Älska mig för den jag är, sneeella? Roger Wilson och Mats Strandberg är skimrande små undantag bland skribenterna förstås, men ingen av dem är tyvärr särskilt mycket QX. Det är de för egdy för – så mainstream de än är egentligen.

Nej i tidningen QX – när redaktionen själva proklamerar att nu ska ett reportage handla om bögsex och är det inte det mest vågade vi nånsin gjort – berättar redaktör Ronny på två helsidor om när han stolpar omkring på videoklubbar i ett par dygn och nästan har sex. Ronny skriver bra, men vad fasen var det för sabla reportage? Vad var det vågade i det – om det nu inte i själva verket är för en strejt publik som QX framför allt skriver? Målgrupp: Heterosexuella ”öppensinnade” kvinnor som behöver bli lagom diskret påminda om att bögar har könsdrift. Eller?

Vilket för oss tillbaka till torsdagens Gaygala i TV. Förmodligen gör TV-sändningen av galan på två timmar lika mycket för acceptansen av homosexuella i Sverige, som Sören Andersson kan åstadkomma på två år. Att galan finns och sänds i TV4 är i sig ett politiskt ställningstagande och det är bara att bocka sig djupt inför hur långt QX har kommit under Anders Öhrmans ledning. Applåd inför att ni finns!

Själva påverkan på samhällets homoacceptans kommer sig däremot inte av det politiska, utan av att galan är så bedövande vanlig. Det är ingen som helst skillnad på Gaygalan och låt säga Guldbaggegalan. (Förutom att Guldbaggen hade Calle Norlén och Sissela Kyle medan gaygalan får nöja sig med Edward af Silén och Pia Johansson.. mouhahaha.) Andra än ett antal klonade transor i publiken ser alla ut som publiken i vilket avsnitt av Bingolotto som helst. Och Nisse i Hökarängen – om han finns på riktigt – måste riktigt jubla i sin TV-soffa (inköpt på Jysk). Han jublar så att popcornen flyger – det här är ju precis sånt han gillar: Årets artist – Måns Zelmerlöv! Årets bok – Luftslottet som sprängdes! Årets person – Mona Sahlin! Och så det bästa av allt: Årets TV-program – Melodifestivalen!!!!

Just här, när Christer Björkman kommer upp på scen i TV och tackar sina bästa polare för att de gillar Melodifestivalen, somnar Nisse i Hökarängen framför TV:n i sin TV-soffa från Jysk. Några popcorn trillar ner på golvet. Nisse sover djupt. Och QX och gaygalan har lyckats förvandla alla homosexuella och deras subkultur till en bedövande tråkig medelvärdesversion av Sverige i stort. Det är bara att applådera och le, för det var förstås syftet med det hela.

I gayvärlden kan ingen höra dig skrika.

Gaygalet

Antalet nysmittade homo- och bisexuella män i Skåne ökade med 80% förra året – står i DN idag (och Svenskan också). I samma grupp i Stockholm ökade antalet nysmittade med 32%. Även om de absoluta talen är låga än så länge varnar Smittskyddläkarna nu för att vi närmar oss en ”kritisk massa” där massmitta kan bli följden.

Det här har vi anat var på gång under flera år, men tills man har det svart på vitt kan man ju alltid hoppas att det ska visa sig att Walter H, man själv och andra haft fel. Man vill tro att alla bögar fortfarande använder kondom, trots att det räcker att kolla in på Qruiser.com för att hitta den ena barebackingklubben efter den andra – eller för den delen snacka med vilken 20-årig bög som helst.

(Det är, ska påpekas, inte bara bögar som inte skyddar sig. Svenska ungdomar är i själva verket sämst i hela Europa på att använda kondom, sa en attitydundersökning i höstas. Smittan är bara inte lika utbredd bland heterosexuella ungdomar än – men den dag den får fäste kan det spridas oerhört snabbt.)

Är vi bögar naivare här än i andra länder? Har vi sett för få kompisar tyna bort att dö? Eller har vi helt enkelt slutat bry oss helt och hållet – som är fallet hos stora grupper i de klassiska ”gaymetropolerna” i framför allt USA och England. Men i exemplet USA har osäkert sex ofta kopplats ihop med missbruk av t ex crystal meth, en drog som inte finns i Sverige. Varifrån kommer den svenska attitydomsvängningen? För tio år sedan använde ”alla” kondom – nu verkar det vara en förhandlingsfråga – och kanske knappt det bland killar under 30.

Nu ska man inte överdriva heller: de flesta kommer någon gång att låta bli kondomen. Det har jag också gjort. Om heterosexuella inte gjorde det då och då skulle det inte bli några barn. Men att systematiskt inte ha gummi då man har sex med okända är att bjuda in katastrofen. Den som kan komma på varför vi ändå gör det, har löst bögarnas 10 000-kronorsfråga för 00-talet.

PS
Walter Heidkampf borde förstås ha blivit Årets Kämpe på Gaygalan igår. Men han berättar ju något som är obehagligt för oss – ja, han har till och med mage att kritisera hur vi som grupp har sex. Elisabeth Ohlson-Wallin, som vann, slår däremot alltid utåt – mot heterosamhället. I en bögvärld (QX ser jag som en bögtidning) där den främsta drivkraften är att ha Trevligt Till Varje Pris är det förstås inte överraskande hur läsarnas röster faller. Ser man däremot en ”kämpe” som någon som fått jobba i motvind och motlut, men ändå fortsatt, anser jag inte att Elisabeth Ohlson-Wallin uppfyller kraven. Finns det någon mer sönderkramad homosexuell konstnär/provokatör i Sverige? När var det någon som inte lyssnade på henne senast? Är hon inte en av våra allra mest älskade fotografer (inom hbt-svängen i alla fall)?   Walter däremot, fortsätter att med en dåres envishet påminna hel- eller halvointresserade svenska bögar om deras egen dödlighet. År efter år, decennium efter decennium. Om inte han är en kämpe vet jag inte vem som är det.

Hon vill göra Södermalm till en vänsterstadsdel

Åsa Hagelstedt, homosexuell ledamot i Södermalms stadsdelsnämnd vill göra Södermalm till en vänstermärkt stadsdel för personer med vänsteråsikter.

– Ett kul idé – även om hela Stockholm borde vara en en vänsterstad, säger Jonte Fossum, känd vänsterpartist.
Det är Åsa Hügelstedt, homosexuell ledamot i Södermalms stadsdelsnämnd, som vill införa en vänstermärkning för krogar, affärer och andra inrättningar.
– Det skulle vara ett positivt att säga att ”här har vi kunskap om att alla människor inte är höger – vi välkomnar alla”, säger hon till Metro.
Tanken är att stadsdelsförvaltningen tillsammans med bland annat Vänsterpartiet ska ordna en kort utbildning i toleransfrågor. De som genomgått den ska få ett slags certifikat, en vänstermärkning.
Och det behövs, enligt Åsa Hagelstedt.
– Det är något som inte stämmer i Stockholm. Man ser inte vänsterpartistiska par hålla händer och kyssas på samma sätt som andra par. För mig blev det här väldigt tydligt efter att jag hade varit på Kuba och i Venezuela.

Södermalm har traditionellt många vänsterställen och många vänster-personer bland invånarna. Jonte Fossum tror att krogarna skulle vara intresserade av att vara vänstermärkta.
– Från krogarnas sida vore det korkat, inte minst kommersiellt, att ha en negativ inställning till vänster-personer.

———–

Nä, texten ovan är förstås inte sann. Men det är den här texten i Metro. Alldeles på riktigt vill en vänsterpartist bestämma att Södermalm ska vara en ”regnbågsmärkt” stadsdel. Men jag vill inte ha något ghetto, tack så mycket. Det fina med Stockholm är just att det inte finns en speciell gaystadsdel – och det är förstås heller inte möjligt att skapa någon genom politiska beslut. En klisterlapp på dörren till en restaurang – och sen då?

Vad innebär egentligen ”gayvänlighet”? Att företaget gärna vill att jag spenderar pengar hos dem? Att de älskar mig för att jag är homosexuell, eller kanske trots att jag är homosexuell?

Och vad ska jag tro då jag promenerar i denna regnbågsmärkta stadsdel och kommer fram till en restaurang som inte har det lilla klistermärket? Är jag välkommen ändå? Har de tackat nej till att vara med, eller har de inte blivit tillfrågade än? Kan ett företag tacka nej till klisterlappen men ändå välkomna homosexuella?

Det här är ett välmenande men urbota korkat förslag. Attityder sitter inte i en klisterlapp.

———–
Urbota korkade kan man också vara på den andra politiska flygeln. Kristdemokraterna kräver att en konstutställning om sex stoppas.  ”A history of sex” heter den och har blivit vandaliserad av nazister tidigare. Som tur är vägrar de lokala Folkpartisterna med hänvisning till yttrandefriheten. Tack för det, åtminstone.

Dagens mem: Gaybjörnar som mimar

Ett av de roligare internetmemen jag sett på ett bra tag finns på Youtube. Sök på lite olika poplåtar, företrädesvis med kvinnliga artister, så ska du se att det dyker upp skäggiga män i sökresultatet och träffarna heter (gay bear version) inom parantes. Det är helt enkelt bears som får utlopp för sin inre fjolla en stund (eller ”nelly attack” som bamsen som mimar till Kate Bush skriver). Jag tycker att det är ganska sött och ganska bisarrt. Och det bevisar slutgiligt att skägg och hår inte förmår betvinga drottningen inom dig. Are you listening, Tomas Hemstad?

Inte fått nog? Riktigt säkert? Sökning på Youtube på ”gay bear version”

(kd)s sista strid? (Uppdaterad mån 21/1 kl 17:35)

71% av svenskarna är för en könsneutral äktenskapslagstiftning, enligt Sifo. Sifo ställde 14–17 januari följande fråga till 1000 svenskar: Tycker du att homosexuella par ska få ingå äktenskap och gifta sig eller tycker du att de inte ska få gifta sig? Två tredjedelar svarade ja. Detta förvånar, enligt SvD, kd-riksdagsledamoten Annelie Enochson, som  är en av de kristdemokrater som drivit kravet på en folkomröstning i frågan:

Något förvånad är jag. Det motsvarar inte den känsla jag får när jag träffar folk, och då träffar jag ju inte bara kristdemokrater. Jag tror att det finns en oerhörd okunskap, att folk inte riktigt förstår vad frågan handlar om.

 I mina ögon är det Enochson som inte har förstått vad det handlar om, nämligen två vuxna jämbördiga människor som inför världen och sig själva vill bekräfta sina kärleksband till varandra. Att Enochson inte har förstått just denna enkla fråga blir mycket uppenbart då hon i samma artikel säger:

En far får inte gifta sig med sin dotter, hur mycket han än älskar henne. En kvinna får inte gifta sig med fyra män, hur mycket hon än älskar sina män. Och en 23-årig man får inte gifta sig med en 14-åring. Det spelar ingen roll om de också säger ”vi förnekas vår kärlek, det är diskriminerande”. Det är liksom samma skäl.

Liknelsen haltar inte bara, den är helt förlamad från midjan och neråt. Att vuxna inte får gifta sig med barn beror på att barnen befinner sig i underläge och dessutom inte är mogna nog att kunna vara en jämbördig partner i ett sexuellt förhållande. (Barn får för övrigt inte gifta sig alls.)  Att nära familjemedlemmar inte får gifta sig beror förstås på att det finns risk för inavel, och även där har vi en ojämlikhet inbyggd i ett eventuellt förhållande. Det går överhuvudtaget inte att dra alla över en kam, som Enochson gör. Det vet förmodligen hon också, innerst inne. Varför gör hon det då?

För att förstå det kan vi titta på hennes sista liknelse, den om månggifte. Det är den minst förvånande i sammanhanget och nyckeln till att förstå vad det är som pågår från religiöst håll just nu. Tanken att vi genom att tillåta homoäktenskap ”öppnar upp” för månggifte är en idé som många kristdemokrater och konservativa moderater återkommer till – gång på gång. Dessa människor ser homoäktenskap som ett steg nedåt på ett sluttande plan som leder till allmänt samhälleligt förfall. Det är viktigt att förstå om man försöker begripa sig på det rasande motstånd som vi nu möter från kristet håll. Det är i de här personernas ögon inget mindre än total moralisk upplösning som tornar upp sig vid horisonten. För Enochson och kolleger gäller det att spjärna emot allt vad det går, så man inte ”öppnar upp” för än värre ting som komma skall. De har känslan av att ”hit men inte längre”.

Motståndet mot just månggifte är intressant. Månggifte förekommer i många kulturer och är vanligtvis (inbillar jag mig!) till nackdel för kvinnan som blir som en ägodel bland andra. Men säg att vi om 50 år kommit så långt i vår jämställdhetssträvan och väg bort från kärnfamiljen att det finns fullt av glada kärlekskollektiv med blandade kön som alla vill gifta sig med varandra – på lika villkor och som jämlikar. Vore det då verkligen så farligt att diskutera den frågan då, på samma sätt som vi diskuterar homoäktenskap idag?

Men nu, 2008, är månggifte mycket avlägset. Kristdemokraternas viftande med detta skynke är inget annat än ett försök att blanda bort korten och rationalisera vad som egentligen är ett känslomässigt ställningstagande. Det är ett desperat grepp i brist på annat och det är därför Enochsson tar upp ämnet. Det finns helt enkelt inga rationella argument mot homoäktenskap. De argument som anförs bygger helt och hållet på vissa religiösa människors känsla att det är ett steg på vägen till undergången. Men sådana känslor är inget man bygger politik på i Sverige 2008 och det inser 71% av svenska befolkningen. När ska (kd) förstå att slaget är förlorat?

Reinfeldt: Jag kompromissar inte
DN om samma ämne
Annelie Enochssons blogg

Tillägg måndag 21/1 kl 17:35:
Det kom en kommentar från ”Magdalena”…
Ganska snabbt efter att jag publicerat inlägget ovan kom det en kommentar från en ”Magdalena” som jag inte ville publicera rakt av utan att bemöta det på något vis. Därför tog jag hjälp av den eminente Tor Billgren som har bloggen Antigayretorik.

Det här skrev ”Magdalena” i sin kommentar:

”Sifo har ställt frågan felaktigt (med eller utan avsikt kan vi lämna därhän). När folk har svarat på den har de flesta antagligen blandat ihop kyrklig vigsel och ingående av partnerskap.
Nu använder förespråkarna av homoäktenskap det missvisande resultatet för att driva sin linje naturligtvis, även om undersökningen inte sa något vare sig om könsneutral äktenskapslagstiftning eller om kyrklig vigsel. Om frågan ställts annorlunda – t.ex. “Tycker du att Sverige bör ändra äktenskapsbalken och göra den könsneutral?” skulle resultatet sett annorlunda ut.
Enochson har f.ö. säkert rätt i att det inte kommer dröja länge förrän grupper kommer att ställa krav på månggiftets införande eller att man som bror och syster ska kunna gifta sig. Och glöm inte att det tills ganska nyligen fanns något som kallades för “pedofila utskottet” i RFSL.”

Jag skickade kommentaren till Tor Billgren i ett mail, och så här svarar han:

1. Varför skulle ”de flesta” som Sifo frågat inte veta vad ”ingå äktenskap” och ”gifta sig” innebär? Finns det överhuvudtaget någon vuxen som inte vet vad dessa begrepp betyder?
2. Det finns inga historiska belägg för att ”upplucklingar” av äktenskapslagarna innebär slippery-slope-effekter. När månggifte och barnäktenskap var tillåtna i förmodern tid var till exempel varken homoäktenskap eller djuräktenskap tillåtna. Det ena ledde inte till det andra. När förbuden mot giftermål över rasgränserna slopades i USA  ledde detta varken till en utveckling mot månggifte eller incestäktenskap. Inget sluttande plan där heller alltså. De faktorer som begränsar äktenskapet är helt oberoende av varandra, och enskilda faktorer kan ändras utan att man får andra på köpet.
3. Något pedofilt utskott har det aldrig funnits i RFSL. Däremot använde ”Pedofila arbetsgruppen” samma postbox som RFSL under en  tid på 80-talet. Att något liknande skall kunna inträffa idag är utestlutet.
4. RFSL bekämpar pedofili och barnporr, och bör stödjas i den kampen istället för att kopplas ihop med vad enskilda individers aktiviteter komprometterat organisationen med i dess historia. Genom att ständigt undergräva RFSL:s förtroende på det här området, riskerar man att förlora en viktig aktör i denna viktiga kamp.

Gud, jag står inte ut!

”Regnbågsmässan är en färgstark gemenskap med homo- och bisexuella, transpersoner och alldeles ovanliga heterosexuella som firar mässa tillsammans i Sofia kyrka. ”

Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar;

”Vi ställer oss frågorna: Är blod alltid tjockare än vatten? Vem har rätten att definiera begreppet Familj? Vi väljer att ta oss rätten att göra det själva. Den valda familjen – inspirationen hämtar vi både ur Jesu liv och Sex in the City.  Bygg din egen familj! Vi introducerar ”Amiljen”; levereras i platt paket, montera ihop själv, bruksanvisning medföljer. Kom och bygg!”

han för mig till vatten där jag finner ro,
han vederkvicker min själ;

”Förutom glitter och gläfs med diamanthundarna blir det på Gay Jul också mys med julpsalmer, ängalik sång med Arne’s Angels Angelic Choir, Baby-Jesus i garderoben, det glada budskapet, glitterkulor i gre… granen, Mian Lodalen kommer med Rydbergs Tomten, glögg på kyrkbacken och en allmänt stärkande paus i julpyntandet och julstressen.”

han leder mig på rätta vägar,
för sitt namns skull.

”Nu drar vi igång för hösten med en regnbågsmässa som låter sig höras! Flytta på dig Lundin – nu tar homosarna ton!”

Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig;
din käpp och stav,
de trösta mig.

Det rosa jollret ovan kommer från Regnbågsmässans hemsida. Herdepsalmen är från Psaltaren – kalla mig gärna gammalmodig i dessa dagar. Bilden nedan är reklam Regnbågsmässan haft i QX. Vilken kombo, va? World Aids Day och så lite Baby-Jesus i garderoben på det så ingen blir för ledsen för det, tihi-tihi. Alltså, jag kräks.

Tur att de har en bild på prästen som håller i alltsammans, så jag vet vem jag ska undvika om jag hamnar i verklig själslig kris. ”Så du har blivit av med båda benen i en olycka och pojkvännen lämnade dig för din egen pappa och nu har du fått Ebola också? Jamen, tihi-tihi, jag brukar säga som Samantha i Sex and the city att…”

Blir man så här fån-kristen för att man är gay eller blir man gay för att man är så här fån-kristen?

Tydliga besked från (m), ångest från (kd)

I dessa dagar då (kd) formligen slår knut på sig själva för att slippa att bli släpade baklänges in i samtiden och till och med är beredda att avskaffa äktenskapet som term för att slippa ”homoäktenskap” är det skönt att se att det största regeringspartiet tar så klar och tydlig ställning för en könsneutral äktenskapslag. Så här skriver Per Schlingmann, (m), på Aftonbladet idag:

Människor som lever i fasta homosexuella parförhållanden har samma behov av ekonomisk och juridisk trygghet som heterosexuella par. Alla har samma känslomässiga behov av att, såväl sinsemellan som utåt, visa sina känslor och sin önskan att leva tillsammans.

Även om ”Nya moderaterna” självklart på vissa sätt är samma gamla moderater, har de verkligen förnyat sig från grunden i just frågan om lika rättigheter för homosexuella. De insåg förmodligen att det idag inte finns en chans att bli betrakade som ett seriöst och framåtblickande parti idag utan att ha kastat gammalt homofientligt bagage överbord. Alltmedan (kd) vrider sina händer och svettas. Några kräver t o m en folkomröstning, vilket förstås är ett bekvämt sätt för (kd) att krångla sig ur en fråga som skulle kunna skada regeringssamarbetet ordentligt – och alla vet att de som skulle skada regeringen mest är herrar och fröknar Tvärtemot.

I Aktuellt just nu (21:18) frågade Fredrik Federley (c) en berättigad fråga till en (kd)-riksdagsman:

- På vilket sätt blir ditt äktenskap sämre för att jag får gifta mig?

Den frågan fick vi inget svar på.