Mobilt bloggande

Jag håller på att lära mig skriva på touchskärmen på min nya iphone. Meningen är att jag ska blogga mer om jag bara har tillgång till verktyget i fickan. Får väl se.

Bisarra annonssammanhang på internet

Kommer ni ihåg den gången då Göran Persson blev sur för att en tidning hade en stor bild av honom på ena sidan av ett uppslag och en annons för grädde på andra sidan? Annonsen hade som rubrik DRYG, SMÅFET OCH KORKAD. Kopplingen man gjorde mellan Göran och rubriken var helt oavsiktlig (sas det!) och visar på något som alla tidningsmakare och annonsörer vetat om i många år: kontexten avgör om en annons gör sig på en viss placering eller inte. Inget glossy tjejmagasin med självaktning skulle drömma om att ta in en annons för BH bredvid en artikel om bröstcancer, t ex. En annons för resor till snorkelsemestrer i Thailand var förmodligen omöjlig att publicera bredvid ett reportage i DN om tsunamikatastrofen. Men på internet är det här inte lika lätt att ha koll på, då annonser växlar hela tiden och ytorna hela tiden förändras i förhållande till varandra – ett två år gammalt reportage kan hamna i en helt ny annonskontext efter en omgöring av en site, t ex.

Sökords- och nyckelordsannonsering leder ofelbart till komiska eller jobbiga sammanhang. Sån annonsering bygger på antagandet att alla förekomster av ett ord är positiva. Söker du på ”Jag hatar Volvo” eller ”Jag älskar Volvo” får du fortfarande upp reklam för Volvo. Det här är lätt att glömma, och kan leda till konstiga trovärdighetsproblem om nyckelorden kopplas till redaktionell text.

Se t ex skärmdump från en DN-artikel om hur ungdomar skuldsätter sig och hamnar hos Kronofogden eftersom det är för lätt att låna. Vi ser slutet av artikeln – och sen kommer annonserna som baseras på artikeltexten:

Som ni kan se kombineras en redaktionell text om risken med snabba lån med annonser för både snabba lån och inkasso.  Frågan är om annonsören är så nöjd? Och DN är inte ensamma om det här smått aningslösa förhållandet mellan annons och text på nätet. Vilket torde vara något som annonsörer så småningom torde reagera på.

Ibland blir det i och för sig bara roligt. Som igår när Scientologerna köpt massor av annonsplats på Youtube och deras gröna annons dök upp på ALLA sidor med de mest bisarra krockar man kan tänka sig som följd. Som nedanstående fjollinstruktion för hur man fixar håret, t ex. Det är humor det!

Dagens mem: Gaybjörnar som mimar

Ett av de roligare internetmemen jag sett på ett bra tag finns på Youtube. Sök på lite olika poplåtar, företrädesvis med kvinnliga artister, så ska du se att det dyker upp skäggiga män i sökresultatet och träffarna heter (gay bear version) inom parantes. Det är helt enkelt bears som får utlopp för sin inre fjolla en stund (eller ”nelly attack” som bamsen som mimar till Kate Bush skriver). Jag tycker att det är ganska sött och ganska bisarrt. Och det bevisar slutgiligt att skägg och hår inte förmår betvinga drottningen inom dig. Are you listening, Tomas Hemstad?

Inte fått nog? Riktigt säkert? Sökning på Youtube på ”gay bear version”

Du är Facebook-kanonmat

Jag har just insett varför jag behöver fler kompisar på Facebook. Jag har inte tillräckligt med vänner för att kunna adda alla fåniga små funktioner till sidan. Inte med hedern i behåll, i alla fall. För när alla funktioner kräver att man bjuder in 10-20 vänner och jag redan addat Kuddkrig, Are you a hottie och tre andra funktioner på en och samma dag kommer jag på mig själv med att börja längta efter fler vänner. Framför allt ytliga bekanta med svårt Facebookberoende som inte har nåt emot att få debila requests hela tiden. Jag inser att jag delar in Facebookadressboken efter Viktiga och Oviktiga – såna man kan störa med idiotsaker och såna som man har i adressboken av taktiska skäl. Vågar jag skicka en Pillowfight till Alexander Bard? Kan jag säga åt Håkan Lidbo och Kjell Alinge att de är ”hotties” bara så jag kan få veta om JAG är en hottie? Jag behöver kanonmat i min vänlista.

Så om du känner mig aldrig så lite och älskar löjliga små Facebookfunktioner, adda mig som vän. Henrik Tornberg heter jag. Men skicka inga inbjudningar tillbaka, det är så jävla jobbigt.