Senaste året har en electro/techno/indieklubbs bästa vapen för att locka fullt hus varit att skriva att de har nån från Berlin i sin lineup. Skriv ”Gäster: DJ-kollektivet Arsch från Friedrichshain” på affischen och du har kö långt ut på gatan. Att sen ”DJ-kollektivet” är dina pårökta polare som aldrig ens mixat en kaksmet spelar ingen som helst roll. Bara de är där. Det är känslan av Berlin man vill ha. Och känslan av att själv vara en sån som vet hur det är i Berlin – så man kan stå i baren och kolla på andra stockholmare + 1 sjukt full tysk till ljudet av untz-untz-untz och blaserat säga – Jo, det är ju nästan som Berlin…
Jag ska inte kasta sten i glashus. Köpte en cykel häromdagen och visste att jag hade X.XXX kronor att lägga ut, men kunde verkligen inte bestämma mig för om jag skulle ta den som var 1500 kr billigare och såg exakt likadan ut som den lite dyrare. (Jag är ofta en sån som brukar ta det näst billigaste för att inte själv känna mig billig).
Hur som helst tvekade och tvekade jag ända tills grabben som jobbade i cykelaffären la handen på den lite dyrare och sa att – Jo, Svalan är ju ett gammal norrländskt märke som…”
Gammalt norrländskt märke. Barndomens somrar utanför Härnösand hos min kusins släkt. Långa, raka skogsvägar med grus. Den tunga doften av sommargranar. Myggors inande och lukten av nåt gammalt (och förmodligen livsfarligt) myggmedel vi hittade i ett ödetorp och smörjde in oss med. Älgen som tittade på oss när vi cyklade tillbaka.
- Jag tar den cykeln, tack! sa jag. Ingen tvekan längre. Ett gammalt norrländskt cykelmärke, ja det var något för mig.
Och cykeln går bra, även om jag nu har jag sett att det står ”Designed in Sweden” på cykeln istället för ”Made in Sweden”. Ett gammalt norrländskt märke betyder inte att det är norrländskt idag. Men jag är glad. Har fortfarande doften av sommarbarr i näsan, ni vet den där svaga lukten av terpentin och nåt annat.
Och det är säkert superkul på Stockholm-Berlin, med DJ-kollektivet Arsch. Det viktigaste är ju faktiskt känslan
Art’s Birthday Party 2008: ”Forever Young” är en internationell musikfest och hyllning till konsten som ordnas i samarbete med den europeiska radiounionen EBU. Musiker, tonsättare, dj:s och ljudkonstnärer från hela Europa kommer att interagera och utbyta ljud och musik, mixa och remixa via satellit, ljudledningar och Internet. Festen i Stockholm ordnas av SR P2, Elektronmusikstudion, Moderna och SRc.
TID: Torsdag 17 januari 19:00-24:00
PLATS: Moderna Museet
RADIO: P2 sänder direkt mellan 19:30-24:00
WEBB-TV: SR sänder allt från Moderna live som webb-TV på http://www.sr.se/p2/artsbirthday
WEBBRADION/MOBILEN: Två satellitkanaler (på samma hemsida och mobil.sr.se)
Medverkande artister på Moderna Museet är österrikiska thereministen Dorit Chrysler, amerikanska thereministen Pamelia Kurstin, svenska trion Tape, electronica-stjärnan Kangding Ray från Frankrike (bilden), tyska Andrea Neumann och Sabine Ercklentz, elektronmusikpionjären Sten Hanson och ljudkonstnären Daniel Skoglund.
Efter Moderna är det efterfest på Berns i regi av P2 Ström
Live på Berns: Tobias von Hofsten, Ola Bergman, Håkan Lidbo och Daniel Araya.
DJs på Berns: Johan Fotmeijer, DJ Mikronesien, Mats Almegård
Universums kanske mest produktive electroproducent, den alltid trevlige Håkan Lidbo, har släppt en ny singel. Det i sig är, om man ska vara ärlig, inte en stor nyhet. Det kommer ungefär en ny singel varannan sekund från hr Lidbos världsomspännande nätverk av studior. Men han och kollegan i Audio Objekt har lyckats få med sig Ralf Hüttner från Kraftwerk på sång – och de båda låtarna som är skivans huvudnummer är passande nog också omarbetningar av ”Computer Welt” och ”Das Model” av Kraftwerk. Skivan är mastrad av Andreas Tilliander.
Se videon:
Düsseldorf 1981 är dock inte som Stockholm eller Lund 2007, därför har Audio Objekt flyttat handlingen i Vår Nya Värld till det nutida Sverige. Texten är på svenska, där ”Deutsche Bank” blivit ”Handelsbanken”. Temat kring hur datorer, och informationen på dem, används är kvar men den svenska texten är ny liksom det musikaliska arrangemanget. Vår Nya Värld finns i original och remix av Jeff Benett på singeln.
På skivan finns också Modellen. Enligt samma princip som Vår Nya Värld är låten uppdaterad lagom till sin nära förestående 30-årsdag (jo Das Model kom 1978…). Modellen av dagens modell syns inte på ett glossigt uppslag Elegante Welt eller något annat flärdfullt magasin. Hon gör sig känd genom att göra både det ena och det andra i någon dokusåpa. Frågan är vad som händer när berömmelsen tar slut. Modellen kommer, förutom i originalmix, även i en Cut-up
remix av Leuka Kestääpesiä och i en poppig mix av Melodix.
Hur låter det då? Ja, inte illa. Inte alls illa. Produktionen är krispigt kristallklar och musikaliskt skiljer sig de nya versionerna från originalen så mycket att det inte blir pastisch. Speciellt remixarna är kul, eftersom det tar en stund innan man fattar att det är en Kraftweklåt på svenska man hör. Och Håkan själv, som ödmjukt mailade och frågade om jag ”vibbar” på det här, kan vara lugn. Det som kunde blivit ett svenskt spexelectroprojekt (för att använda ett Fredrik Strageuttryck) blev istället en charmerande liten electrosingel.
Du kan också kolla en intevju på Youtube med audioobjekt 1 och 2:
Det blev en herrans fest i lördags i Gamla Tryckeriet i Alvik. Förutom att Europas samlade fetischbögar är en trevlig samling herrar bjöds det på god mat och sen på partaj så taket nästan lyfte till fem på morgonen. Och arrangörerna hade den goda smaken att (lite oväntat – om man ska vara ärlig) hyra in samma ljud- och ljusfirma som Monday Bar. Komplett med ljuskille som gjorde ett strålande jobb. Vi som var diskjockeys hade därför det oerhörda nöjet att spela med kristallklar och djup bas, ett fett mellanregister och en klockren diskant. Och vilka monitorer sen..! Jag och Jörgen Andréasson och K-Paxian (abbe) delade på spelningarna och det funkade utmärkt.
Här är musiken jag spelade under mitt andra set (03:15-04:05). Temat för setet var elektroniskt lunkande rytmik med låtar som har något att berätta. Episk tech-house! Looky thing, den sista låten, är enligt min mening en bortglömd pärla. Den har jordens skönaste klocktema och är lite bakvänd och galen. Samtidigt som den har ett driv som bara blir tyngre ju längre den pågår (strax över 8 minuter).
Alright (Bush II Bush remix) av Red Carpet
Something to lose (Cedric Gervais remix) av Creamer & K
I helgen är det Baltic Battle, SLM Stockholms årliga fetischfest. I år har man dessutom om inte tusentals så i alla fall hundratals läderbögar från hela Europa här på deras AGM (annual general meeting). På lördag är det jättefest i Alvik – där jag är en av tre DJs.
SLM BALTIC BATTLE 29 SEPTEMBER, ALVIK/STOCKHOLM
En stor fest som det ska bli både en viss ära att få spela på, och skitskoj samtidigt förstås. Det är SLM Stockholms extrastora Baltic Battle i höst – som också innefattar inbjudna fetischbögar från hela Europa och USA. Spelar tillsammans med Jörgen Andreasson och Kpaxian. Mer info www.slm.a.se
”Nacht brassar på med epilepsi, anorexi och vattenpistoler fyllda med vodka” säger Kitty on the Catwalk och Kornél på klubben Nacht. Det står även på Kulturhusets hemsida. Detta retar förstås upp etablissemanget till vansinne, särskilt som Kitty on the Catwalk lagt upp sin anorexihyllande video Pro Ana party slamma på Youtube (Pro Ana-rörelsen hyllar anorexi som en livsstil istället för en sjukdom)
Metro Stockholm och Svd slår upp det här som en stor nyhet idag och Justine Lagache från Anorexi/bulimikontakt rasar och säger att budskapet är skadligt.
Kanske är det skadligt, men det är åtminstone ärligt. Köp vilket modemagasin som helst så ser ni fullt av anorektiska tjejer på varenda sida. Kolla vilken kändisblaska som helst så ser ni fullt av anorektiska kändisar. Men de är inte offciellt anorektiska förstås, utan bara med smal benstomme.. yeah, right. Nacht kallar åtminstone modellerna för vad de är och gör en kulturell kommentar till det på sin nattklubb. Det här är ingen skandal, det här är konst.
Vi lever i en värld där bantningstipsen i tidningarna är inversionen av alla TV-kockar som lagar feta såser. På ledarplats i media pratas det om fetmaepidemin samtidigt som det ett par sidor bort slås larm om undervikt. Modeindustrin lever i symbios med anorektikerna, men det låtsas man inte om. Nacht är bara lite mer ärliga.
Det här är en tillfällig sida för Sylvester.se och Sylvia.se
Hej, detta är egentligen Henrik Tornbergs numera inaktiva blogg men vi använder den för att berätta om vad som händer med Sylvester.se och Sylvia.se - så länge sajterna är offline.
Publicerat av Henrik 
Publicerat av Henrik 
Publicerat av Henrik 
