Långt kvar att gå i Kalifornien

Vi var många som blev glada då vi läste om Kaliforniens högsta domstols beslut, att det är förbjudet att förbjuda homoäktenskap i delstaten. Eller snarare: det är unconstitutional. Glada eftersom det utgör ett så lämpligt slut på det drama som började med att staden San Francisco tillät homoäktenskap – bara för att få det belagt med ett veto från guvernör Schwarzenegger. Och då det här. Hurra, nu är allt bra – låt storyn sluta här.

Men det är långt kvar att gå i Kalifornien. Faktiskt kanske till och med längre än i vårt eget land, trots att vi inte har homoäktenskap här än. Det finns nämligen fortfarande 1138 federala lagar i USA som bara gäller gifta strejta par. De gäller strikt talat gifta par, utan hänvisning till sexualitet. Men då endast olikkönade äktenskap tillåts på federal nivå kan nygifta kaliforniska homopar inte räkna med att åtnjuta några som helst förmåner från dessa 1138 lagar.

I praktiken innebär det att Kalifornien inte har infört ett könsneutralt äktenskap, utan på sin höjd ett partnerskap. Men dess högsta domstol har ändå gjort ett gediget jobb som kan få stora konsekvenser framöver. I sin dom, som omfattar svindlande 38 000 ord, bemöter man nämligen på punkt efter punkt de argument som motståndare till homoäktenskap för fram. Och de visar sig vara exakt samma punkter som motståndarna viftar med här hemma i Sverige. Domstolens glasklara argumentation kommer förstås att användas som ammunition i andra amerikanska delstater – och på sikt kanske även på federal nivå. Så det här är en viktig delseger.

Här nedanför är ett utdrag ur en genomgång som TIME Magazine gjorde idag fredag 16 maj. jag har inte översatt. Det fetstilta är argument mot homoäktenskap.

1. What gays really want is a wholly new right, the right to ”gay marriage.”
The court answered by citing Perez v. Sharp, its own 1948 decision legalizing interracial marriage: ”The court did not characterize the constitutional right that the plaintiffs in that case sought to obtain as ‘a right to interracial marriage,’ and did not dismiss the plaintiffs’ constitutional challenge on the ground that such marriages never had been permitted in California. Instead, the Perez decision focused on… the importance to an individual of the freedom to join in marriage with the person of one’s choice… It is a fundamental right of free men.”

2. Marriage exists mainly for the purpose of protecting society by encouraging stable homes for children.
The obvious retort to this position is that plenty of straight couples don’t have children, and yet they can still marry. Those opposed to gay marriage answer this objection by saying that the state can’t go around inquiring which straight couples are fertile and which are infertile; they do know, though, that no gay couple can have kids on its own. The California court’s wonderfully dismissive response: ”If that were an accurate and adequate explanation for the absence of such a limitation, it would follow that in instances in which the state is able to make a determination of an individual’s fertility without such an inquiry, it would be constitutionally permissible for the state to preclude an individual who is incapable of bearing children from entering into marriage.” Not even the most hard-core opponent of marriage equality takes that position.
3. If gays are allowed to marry, it will send a message to straight people not only that having children isn’t important, but that it doesn’t really matter whether kids are raised by their biological parents.
The court’s response: ”Although we appreciate the genuine concern for the well-being of children underlying that position, we conclude this claim lacks merit… Our recognition that the core substantive rights encompassed by the constitutional right to marry apply to same-sex as well as opposite-sex couples does not imply in any way that it is unimportant or immaterial to the state whether a child is raised by his or her biological mother and father. We do not alter or diminish either the legal responsibilities that biological parents owe to their children or the substantial incentives that the state provides to a child’s biological parents to enter into and raise their child in a stable, long-term committed relationship.”

Komsi, komsi Björn!

Jag har alltid hånat min kompis Frissan för hans fäbless för unga fjolliga män. Men sen i lördags delar jag denna fäbless. Åtminstone vad gäller Björn Gustafsson, komiker och pausunderhållning i Melodifestivalen. Aldrig har väl en rumpa svingats sötare än i lördags i Göteborg. Grrrrr…! Och det är nåt med den där dum/sluga blå blicken under det fluffiga blonda flickhåret. Morr! (Woof? Nej, knappast.)

Dessutom är det alltid så att killar med självdistans är intressantare än dem som tar sig själva på alltför stort allvar.

Kunde inte Kristian Luuk och Björn bli ett jättegulligt par om de blev ihop? De är lite clones av varandra redan, ju.

Gaygalet

Antalet nysmittade homo- och bisexuella män i Skåne ökade med 80% förra året – står i DN idag (och Svenskan också). I samma grupp i Stockholm ökade antalet nysmittade med 32%. Även om de absoluta talen är låga än så länge varnar Smittskyddläkarna nu för att vi närmar oss en ”kritisk massa” där massmitta kan bli följden.

Det här har vi anat var på gång under flera år, men tills man har det svart på vitt kan man ju alltid hoppas att det ska visa sig att Walter H, man själv och andra haft fel. Man vill tro att alla bögar fortfarande använder kondom, trots att det räcker att kolla in på Qruiser.com för att hitta den ena barebackingklubben efter den andra – eller för den delen snacka med vilken 20-årig bög som helst.

(Det är, ska påpekas, inte bara bögar som inte skyddar sig. Svenska ungdomar är i själva verket sämst i hela Europa på att använda kondom, sa en attitydundersökning i höstas. Smittan är bara inte lika utbredd bland heterosexuella ungdomar än – men den dag den får fäste kan det spridas oerhört snabbt.)

Är vi bögar naivare här än i andra länder? Har vi sett för få kompisar tyna bort att dö? Eller har vi helt enkelt slutat bry oss helt och hållet – som är fallet hos stora grupper i de klassiska ”gaymetropolerna” i framför allt USA och England. Men i exemplet USA har osäkert sex ofta kopplats ihop med missbruk av t ex crystal meth, en drog som inte finns i Sverige. Varifrån kommer den svenska attitydomsvängningen? För tio år sedan använde ”alla” kondom – nu verkar det vara en förhandlingsfråga – och kanske knappt det bland killar under 30.

Nu ska man inte överdriva heller: de flesta kommer någon gång att låta bli kondomen. Det har jag också gjort. Om heterosexuella inte gjorde det då och då skulle det inte bli några barn. Men att systematiskt inte ha gummi då man har sex med okända är att bjuda in katastrofen. Den som kan komma på varför vi ändå gör det, har löst bögarnas 10 000-kronorsfråga för 00-talet.

PS
Walter Heidkampf borde förstås ha blivit Årets Kämpe på Gaygalan igår. Men han berättar ju något som är obehagligt för oss – ja, han har till och med mage att kritisera hur vi som grupp har sex. Elisabeth Ohlson-Wallin, som vann, slår däremot alltid utåt – mot heterosamhället. I en bögvärld (QX ser jag som en bögtidning) där den främsta drivkraften är att ha Trevligt Till Varje Pris är det förstås inte överraskande hur läsarnas röster faller. Ser man däremot en ”kämpe” som någon som fått jobba i motvind och motlut, men ändå fortsatt, anser jag inte att Elisabeth Ohlson-Wallin uppfyller kraven. Finns det någon mer sönderkramad homosexuell konstnär/provokatör i Sverige? När var det någon som inte lyssnade på henne senast? Är hon inte en av våra allra mest älskade fotografer (inom hbt-svängen i alla fall)?   Walter däremot, fortsätter att med en dåres envishet påminna hel- eller halvointresserade svenska bögar om deras egen dödlighet. År efter år, decennium efter decennium. Om inte han är en kämpe vet jag inte vem som är det.

Munksex jag minns

Jag hade länge en oförklarligt starkt erotisk dragning till Christian Slater och fattade inte riktigt varför. Så en kväll  när jag ser Rosens Namn på TV faller bitarna på plats. Det är ju Christian som är den unge munklärlingen Adso från Melk. Det har jag i och för sig vetat, på ett rent triviaplan, men jag har inte sett filmen sedan jag var 14 och gick på bio med mamma. Nu när jag ligger i soffan och slökollar för att jag inte kan sova kommer filmen och mina minnen starkt tillbaka till mig. Jag minns miljöerna, det skitiga och leriga och äckliga. Och så springer alltså en 16-17-årig Christian Slater omkring med tonsur och kåpa och är Sean Connerys lärling. Som 14-åring i biomörkret tyckte jag att han var något av det sötaste jag sett, och det hade jag fullständigt glömt att jag en gång tyckte.

Sen kommer Den Där Scenen och jag inser varifrån min erotiska fixering vid Slater kom ifrån. Ni som sett filmen vet säkert vilken jag menar. Han gömmer sig i ett kök och upptäcker att en ung flicka gömmer sig bredvid honom. Då de blir ensamma drabbas hon av stora kåtslaget och börjar bokstavligen riva av den stackars oskyldige munken hans kläder. De har fumligt, desperat sex. Och Christian Slater, som jag alltså redan tyckte var söt, är spritt språngande naken och man får till och med se en sekunds Slatersnopp! Inte undra på att jag också fick stora kåtslaget.

Idag tycker jag inte att han ser lika gudomlig ut och scenen är mer gullig än upphetsande. Och Christian själv ser ut som en fumlig 16-årig munklärlig mer än den fullvuxne sexgud jag då såg. (Är man själv 14 är en 17-åring vuxen.)  Men minnet av vad jag då kände är väldigt tydligt nu. Jag smällde nästan av  – på den tiden fanns ingen internetporr, flickor och pojkar.  Hittade några bilder från scenen:

(kd)s sista strid? (Uppdaterad mån 21/1 kl 17:35)

71% av svenskarna är för en könsneutral äktenskapslagstiftning, enligt Sifo. Sifo ställde 14–17 januari följande fråga till 1000 svenskar: Tycker du att homosexuella par ska få ingå äktenskap och gifta sig eller tycker du att de inte ska få gifta sig? Två tredjedelar svarade ja. Detta förvånar, enligt SvD, kd-riksdagsledamoten Annelie Enochson, som  är en av de kristdemokrater som drivit kravet på en folkomröstning i frågan:

Något förvånad är jag. Det motsvarar inte den känsla jag får när jag träffar folk, och då träffar jag ju inte bara kristdemokrater. Jag tror att det finns en oerhörd okunskap, att folk inte riktigt förstår vad frågan handlar om.

 I mina ögon är det Enochson som inte har förstått vad det handlar om, nämligen två vuxna jämbördiga människor som inför världen och sig själva vill bekräfta sina kärleksband till varandra. Att Enochson inte har förstått just denna enkla fråga blir mycket uppenbart då hon i samma artikel säger:

En far får inte gifta sig med sin dotter, hur mycket han än älskar henne. En kvinna får inte gifta sig med fyra män, hur mycket hon än älskar sina män. Och en 23-årig man får inte gifta sig med en 14-åring. Det spelar ingen roll om de också säger ”vi förnekas vår kärlek, det är diskriminerande”. Det är liksom samma skäl.

Liknelsen haltar inte bara, den är helt förlamad från midjan och neråt. Att vuxna inte får gifta sig med barn beror på att barnen befinner sig i underläge och dessutom inte är mogna nog att kunna vara en jämbördig partner i ett sexuellt förhållande. (Barn får för övrigt inte gifta sig alls.)  Att nära familjemedlemmar inte får gifta sig beror förstås på att det finns risk för inavel, och även där har vi en ojämlikhet inbyggd i ett eventuellt förhållande. Det går överhuvudtaget inte att dra alla över en kam, som Enochson gör. Det vet förmodligen hon också, innerst inne. Varför gör hon det då?

För att förstå det kan vi titta på hennes sista liknelse, den om månggifte. Det är den minst förvånande i sammanhanget och nyckeln till att förstå vad det är som pågår från religiöst håll just nu. Tanken att vi genom att tillåta homoäktenskap ”öppnar upp” för månggifte är en idé som många kristdemokrater och konservativa moderater återkommer till – gång på gång. Dessa människor ser homoäktenskap som ett steg nedåt på ett sluttande plan som leder till allmänt samhälleligt förfall. Det är viktigt att förstå om man försöker begripa sig på det rasande motstånd som vi nu möter från kristet håll. Det är i de här personernas ögon inget mindre än total moralisk upplösning som tornar upp sig vid horisonten. För Enochson och kolleger gäller det att spjärna emot allt vad det går, så man inte ”öppnar upp” för än värre ting som komma skall. De har känslan av att ”hit men inte längre”.

Motståndet mot just månggifte är intressant. Månggifte förekommer i många kulturer och är vanligtvis (inbillar jag mig!) till nackdel för kvinnan som blir som en ägodel bland andra. Men säg att vi om 50 år kommit så långt i vår jämställdhetssträvan och väg bort från kärnfamiljen att det finns fullt av glada kärlekskollektiv med blandade kön som alla vill gifta sig med varandra – på lika villkor och som jämlikar. Vore det då verkligen så farligt att diskutera den frågan då, på samma sätt som vi diskuterar homoäktenskap idag?

Men nu, 2008, är månggifte mycket avlägset. Kristdemokraternas viftande med detta skynke är inget annat än ett försök att blanda bort korten och rationalisera vad som egentligen är ett känslomässigt ställningstagande. Det är ett desperat grepp i brist på annat och det är därför Enochsson tar upp ämnet. Det finns helt enkelt inga rationella argument mot homoäktenskap. De argument som anförs bygger helt och hållet på vissa religiösa människors känsla att det är ett steg på vägen till undergången. Men sådana känslor är inget man bygger politik på i Sverige 2008 och det inser 71% av svenska befolkningen. När ska (kd) förstå att slaget är förlorat?

Reinfeldt: Jag kompromissar inte
DN om samma ämne
Annelie Enochssons blogg

Tillägg måndag 21/1 kl 17:35:
Det kom en kommentar från ”Magdalena”…
Ganska snabbt efter att jag publicerat inlägget ovan kom det en kommentar från en ”Magdalena” som jag inte ville publicera rakt av utan att bemöta det på något vis. Därför tog jag hjälp av den eminente Tor Billgren som har bloggen Antigayretorik.

Det här skrev ”Magdalena” i sin kommentar:

”Sifo har ställt frågan felaktigt (med eller utan avsikt kan vi lämna därhän). När folk har svarat på den har de flesta antagligen blandat ihop kyrklig vigsel och ingående av partnerskap.
Nu använder förespråkarna av homoäktenskap det missvisande resultatet för att driva sin linje naturligtvis, även om undersökningen inte sa något vare sig om könsneutral äktenskapslagstiftning eller om kyrklig vigsel. Om frågan ställts annorlunda – t.ex. “Tycker du att Sverige bör ändra äktenskapsbalken och göra den könsneutral?” skulle resultatet sett annorlunda ut.
Enochson har f.ö. säkert rätt i att det inte kommer dröja länge förrän grupper kommer att ställa krav på månggiftets införande eller att man som bror och syster ska kunna gifta sig. Och glöm inte att det tills ganska nyligen fanns något som kallades för “pedofila utskottet” i RFSL.”

Jag skickade kommentaren till Tor Billgren i ett mail, och så här svarar han:

1. Varför skulle ”de flesta” som Sifo frågat inte veta vad ”ingå äktenskap” och ”gifta sig” innebär? Finns det överhuvudtaget någon vuxen som inte vet vad dessa begrepp betyder?
2. Det finns inga historiska belägg för att ”upplucklingar” av äktenskapslagarna innebär slippery-slope-effekter. När månggifte och barnäktenskap var tillåtna i förmodern tid var till exempel varken homoäktenskap eller djuräktenskap tillåtna. Det ena ledde inte till det andra. När förbuden mot giftermål över rasgränserna slopades i USA  ledde detta varken till en utveckling mot månggifte eller incestäktenskap. Inget sluttande plan där heller alltså. De faktorer som begränsar äktenskapet är helt oberoende av varandra, och enskilda faktorer kan ändras utan att man får andra på köpet.
3. Något pedofilt utskott har det aldrig funnits i RFSL. Däremot använde ”Pedofila arbetsgruppen” samma postbox som RFSL under en  tid på 80-talet. Att något liknande skall kunna inträffa idag är utestlutet.
4. RFSL bekämpar pedofili och barnporr, och bör stödjas i den kampen istället för att kopplas ihop med vad enskilda individers aktiviteter komprometterat organisationen med i dess historia. Genom att ständigt undergräva RFSL:s förtroende på det här området, riskerar man att förlora en viktig aktör i denna viktiga kamp.

Tydliga besked från (m), ångest från (kd)

I dessa dagar då (kd) formligen slår knut på sig själva för att slippa att bli släpade baklänges in i samtiden och till och med är beredda att avskaffa äktenskapet som term för att slippa ”homoäktenskap” är det skönt att se att det största regeringspartiet tar så klar och tydlig ställning för en könsneutral äktenskapslag. Så här skriver Per Schlingmann, (m), på Aftonbladet idag:

Människor som lever i fasta homosexuella parförhållanden har samma behov av ekonomisk och juridisk trygghet som heterosexuella par. Alla har samma känslomässiga behov av att, såväl sinsemellan som utåt, visa sina känslor och sin önskan att leva tillsammans.

Även om ”Nya moderaterna” självklart på vissa sätt är samma gamla moderater, har de verkligen förnyat sig från grunden i just frågan om lika rättigheter för homosexuella. De insåg förmodligen att det idag inte finns en chans att bli betrakade som ett seriöst och framåtblickande parti idag utan att ha kastat gammalt homofientligt bagage överbord. Alltmedan (kd) vrider sina händer och svettas. Några kräver t o m en folkomröstning, vilket förstås är ett bekvämt sätt för (kd) att krångla sig ur en fråga som skulle kunna skada regeringssamarbetet ordentligt – och alla vet att de som skulle skada regeringen mest är herrar och fröknar Tvärtemot.

I Aktuellt just nu (21:18) frågade Fredrik Federley (c) en berättigad fråga till en (kd)-riksdagsman:

- På vilket sätt blir ditt äktenskap sämre för att jag får gifta mig?

Den frågan fick vi inget svar på.

Göran Hägglund vill avskaffa äktenskapet

Ja, det verkar faktiskt så. Enligt Expressen/Sveriges Radios Ekot idag:

Namnet ”äktenskapsbalk” byts mot ”samlevnadsbalk”. Ordet ”äktenskap” kan försvinna helt, eller förekomma parallellt med ”partnerskap”, enligt källan till Ekot.

Allt detta tjafs för att Kristdemokraterna så förtvivlat försöker förhindra att pervon som jag och min kille besudlar äktenskapet med vår relation. Så då hellre ta bort ordet samtidigt som lagen ändras så att alla behandlas lika. Lite ”Ha-HAA! Nu får ni ha samma ceremoni som heterosexuella, men något ÄKTENSKAP är det faktiskt inte för det FINNS inte längre nåt som heter äktenskap! Pilutta er!”

Är det bara jag som tycker att det är infantilt?

Tur att det finns åtminstone ett par hedersamma kvinnor inom (kd). Fast det väljer Hägglund att inte kommentera

Sen vill jag inte undanhålla er den snygga animationen i sidtoppen hos den här snubben. Visst är det nån sorts fladdermöss som åker omkring där uppe? Eller är det hjärnspöken kanske?

Sex och våld en tisdag på Sergels torg

Danish_stud: – Ska vi göra nåt kul ikväll? Jag kan åka ner på stan och träffa dig?
Jag: – Ja, vad ska vi göra då…?
D_s: – Gå på nån utställning? Äta?
Jag: – Vi går på Kulturhuset då!

[en timme senare, i Kulturhusets entré]

Jag: – Hmm, vi ska nog åka uppåt i huset, jag såg på hemsidan att det var nån provocerande utställning med massa sex och död och våld.
D_s: – Ååh!
Jag: – Här är det nog. Nej vänta, det här är nån engelsk fotograf som finstämt skildrar vardagssituationer, står det. Det ser inte ut som så mycket sex.
D_s: – Men vi kan väl gå in och kolla, det är kanske här?

[....]

Jag: – Ser du nån Död?
D_s: – Nej, det måste vara fel det här.

[två trappor längre upp]

Jag: – HÄR är det. Se vad mycket nakna kvinnor. Det är en japanska, som tagit bilderna. Se på fittan det kvinnliga könsorganet med den lilla dinosaurien där.
D_s: – Vad knäppt. Och här är det en massa krokodiler och fler nakna kvinnor.

Jag: – Undrar om det är självporträtt? Känner man sig provocerad förresten?
D_s: – Inte mycket. [högt som fan] Men kolla där på snigeln, vad är det för kroppsdel den ligger på?
Jag: [rodnar] – Det är ju ett rövhål Ssssh, det finns andra människor här!

[på väg ut]

D_s: – Jag har inte ätit på hela dagen ska vi käka nu då?
Jag: – Visst. Men vafan. Det är ju en manlig fotograf, inte en kvinnlig. Vad trist, då blev det bara pornografiskt. Nu blev jag lite provocerad.

It was 60 years ago today…

..Sgt Pepper, nej förlåt Elizabeth gifte sig med Philip. Grattis! Firar med denna dynamiska bild! De är de första regentparet  i Storbritanniens historia att fira diamantbröllop. 60 år = 1947. Och så undrar man varför de ibland uppfattas som som om de kom från en annan tid. Det är ju precis det de gör.

Tongue-in-ass

Fördelen med att inte ha stenkoll på populärkulturen är att man har så mycket kvar att upptäcka. Därför har jag just nu väldigt stort nöje av en jubileumsutgåva av holländska/internationella bögtidningen BUTT. Om du inte är Daniel Björk och redan läst alla nummer av tidningen tror jag säkert att du också skulle ha behållning av att införskaffa denna rosa lilla bok på blygsamma 560 A5-stora sidor. Själv köpte jag den redan i somras på Stockholm Pride (som hade ett boktält – halleluja!) och var därmed helt sjukt sen eftersom den kom redan 2006. Men som sagt: den som spar sin populärkultur har.

BUTT, för den som inte redan vet det, är en liten tidning på engelska som brukar få äran för att nästan på egen hand ha förnyat den internationella bögkulturen och återinfört sex som en parameter i kulturdebatten. Den är minimalistiskt formgiven på rosa papper och med svartvitt tryck. Mycket bilder på obögiga killar utan kalsongerna på. Framför allt har BUTT gjort sig känd för sina intervjuer där man låter kända och okända kulturpersonligheter med anknytning till bögvärlden samtala med varandra. Som exempel intervjuar Bruce la Bruce Gus van Sant. la Bruce har också skrivit förordet. Vi möter bland andra följande:

Asianpunkboy, Bruce Benderson, Peter Berlin, AA Bronson, Christopher Ciccone, Martin Degville, Tommy Deluca, Ed Droste, Al Eingang, Thomas Engel Hart, Marc Jacobs, Heinz Peter Knes, Marcelo Krasilcic, Bruce LaBruce, Inez van Lamsweerde, Lutz, Ryan McGinley, Alasdair McLellan, Matmos, Walter Pfeiffer, Terry Richardson, Paul Rutherford, Gus van Sant, Jeremy Scott, Jake Shears, Casey Spooner, Michael Stipe, Jonsi Thor Birgisson, Wolfgang Tillmans, Viktor & Rolf, Dominic Vine, Matthias Vriens, Rufus Wainwright, John Waters, Edmund White, Bernhard Willhelm, och Jonny Wooster.

Det är mycket tongue-in-cheek. Som när Jake Shears från Scissor sisters ställer upp på söta erotiska bilder för tidningen men inte själv blir intervjuad. Istället intervjuas hans ex, kk:n och nuvarande (?) om sina sexeskapader med Jake.

Det är också en hel del tongue-in-ass med läsarnas egna berättelser om amorösa utsvävningar. I samma nummer kan man läsa ett akademiskt samtal om bögkulturens förfall från 1960-talet till idag – och en intervju med en man som arbetar som toalettstädare och tänder på det. Högt och lågt blandas och mixen blir definitivt inte mittemellan.

Och kors i taket, det är TASCHEN som ger ut boken. Samlingen täcker in det bästa från de första fem årens 16 nummer.

Tidningen har också en hemsida. Och den kommer fortfarande ut.