Att recensera Bögjävlar

Relaterat: min recension så som den blev
Bögjävlar är en bok från Atlas förlag med fem kapitel, ett antal chatdialoger, en ordlista och en liten inledning. Ingen omfångsrik volym men med ett tema som det finns ett skriande behov av. Det är nämligen fem arga bögar som skrivit boken och de hävdar med all rätt att bögkulturen har assimilerat sig till döds. Vad som brukade vara en spännande subkultur har i takt med att homosexuella gått från utstötta till det offentliga samtalets gullegrisar ”kastrerat” sig själv (författarnas eget uttryck) för att passa in och inte stöta sig med någon. Enligt Bögjävlar har bögar så länge varit så måna om att visa upp en normalitet inför den strejta majoriteten att vi sedan länge slutat låtsas och istället blivit en glad och hjärndöd färgklick helt underordnade heteronormativiteten.

Jag håller helt med grabbarna på den punkten. Något är oerhört ruttet i den svenska bögvärlden, och även internationellt är det ganska illa om än lite bättre på sina håll. Därför blev jag oerhört glad då jag hörde att Bögjävlar skulle komma ut (sic!) och att författarna även startat en witty blogg http://www.bogjavlar.se där de fortsätter samtalet. Det är utan tvekan så att de frågor som Bögjävlar tar upp är de kanske viktigaste frågor som bögkulturen stått inför sedan AIDS-krisen. För precis som då står vi inför en utplåning. Då var det en fysisk, smärtsam, grym och fruktansvärd utplåning i köttet. Nu, tio-femton år senare, hotas bögkulturen av en psykisk och kulturell utplåning som bara beror på oss själva. Eller?

Här skulle jag egentligen har börjat min recension, men jag måste läsa om boken igen först. Även om jag gillar killarna och tycker att det är kanon att de gjort det här projektet är det nämligen inte en fantastisk bok. Jag har invändningar, och det känns faktiskt lite smärtsamt. Det är ju så rätt tänkt, men samtidigt saknas det så mycket i analysen. Så jag ska sitta med överstrykningspennan och verkligen formulera vad jag gillar och var jag ser bristerna i resonemangen. Inte för att vara surkärring nu när det äntligen är någon som gör något hedervärt, utan för att jag tror att debatten tjänar på det. Att vi alla tjänar på det.

Värt att veta om förutsättningarna är att jag tror mig veta hur boken kommit till. Bögjävlarna själva är nämligen  fem media- och kulturbögar som alla ingår i min utökade bekantskapskrets. Tomas Hemstad var jag kollega med i flera år på Sylvester och umgicks väldigt mycket med även utanför jobbet innan våra vägar skildes. Han bor numera i USA där han odlar sitt skägg och sluskbeteende och verkar lycklig med det (en gång var han en twink, men det gillade han aldrig att vara). Stefan Ingvarsson är en urskarp kulturfjolla som jag lärde känna i Uppsala för ungefär 500 000 år sedan. Honom är det alltid genuint trevligt att träffa. Roger Wilson är SRs kulturjournalist nr 1 och mannen som haft minst ett finger med i de flesta intressantare gaymediaprojekt som funnits senaste 8-10 åren. Vi har typ bara sagt hej hur är läget i alla år, vilket är lite konstigt med tanke på att vi springer på varandra så gott som dagligen. Men det är väl aldrig för sent, eller vad säger du Roger? 

Daniel Björk gjorde sig ett namn som bitter iakttagare i På stan och Nöjesguiden innan han blev höjdare på Rodeo. Han har skrivit för Sylvester och Morriss ett par gånger med några vänner blev vi aldrig och kommer aldrig att bli. Petter Wallenberg är den av herrarna jag haft minst att göra med, han bor i London sedan länge och har där odlat sin excentricitet och kört massa fierca klubb- och konst- och musikprojekt så vitt jag förstår.

Dessa fem mycket speciella och smarta killar har i många år fört det samtal som nu mynnat ut i bok och blogg. När de träffats, på redaktionsmöten (där jag i bland var med), på mailinglistor som Alexander Bards numera avsomnade (och på sin tid mycket invecklade, komplexa och intensiva) mailinglista Homomaffia. Och efter det säkert i andra forum som jag då inte varit en del av. Det här är alltså frågor som killarna stött och blött i det oändliga, nästan som en stream of consciousness som nu med ens blev offentlig. De skriver själva att samtalet pågått i sju år, och nu var det dags att ta det till nästa nivå. Det tackar jag och många med mig för. Men det är definitivt inte den uppenbarelse man kanske kunde har förväntat sig med tanke på vilka tungviktare som är med. Som sagt, återkommer när jag samlat mig lite.

Relaterat: min recension så som den blev

Vill man läsa en intervju med killarna gör man det på http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_15833570.asp

Annonser

Publicerat av

Henrik

Bloggar om bland annat science fiction på rymdfilm.wordpress.com och medier på tornberg.wordpress.com. Bor i Stockholm/Sverige/Europe.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s