Pride Londons höjdpunkt äger rum idag, lördag 30 juni, men det är förstås endast kulmen på en vecka av kultur, politik, sport och partaj. Till skillnad från sin systerfestival i Stockholm satsar inte Pride London på någon central samlingsplats à la Prideparken under festivalveckan. Istället är det paraden med efterföljande utomhusgala och gatufest som är den stora publika händelse andra Londonbor och turister ser av Pride.
På grund av de bomber som hittades av polisen på bl a Piccadilly Circus igår och förrgår har det in i det sista varit oklart om den paradväg som pridegeneralen Jason Pollock kämpat så för skulle kunna bli av. Men på Pride Londons hemsida står idag följande meddelande att läsa:
”See You There!
Despite a few rumours, it’s full steam ahead for the biggest Pride London ever today…As you will have seen, there are some secruity problems in Central London this weekend. However the Pride London team have had a number of meetings with the Metropolitan Police and other security professionals, and will continue to do so throughout the day. Extra security measures have been put in place, and we are confident that the event will go ahead as planned. Do remember to be vigilant and report anything suspicious to a police officer or member of our security team – but that is something you should always do it any big city!
And if you need any more reason to come to Pride London today. That ICON and legend Armistead Maupin has confirmed he will be speaking on the Main Stage today. We also hope to bring you some senior speakers from the new cabinet.”
Pride påpekar alltså att bomberna inte är riktade mot Pride, ett kanske kan tyckas överflödigt påpekande men det är trots allt inte så särskilt många år sedan en spikbomb exploderade inne på gaypuben Admiral Duncan’s på böggatan Old Compton Street (t-bana Leicester Square).
Då Sylvester träffade Pride London’s chief executive Jason Pollock tidigare i våras berättade han om de toppar och dalar festivalen varit med om genom åren. Under en period under 90-talet var Londons pridefestival känd för att gå i konkurs efter varje sommar bara för att uppstå igen i ny form året efter. En ständig följetong var också myndigheternas ovilja att låta prideparaden tåga genom de centrala delarna av stan eller få en centralt belägen park att hålla den efterföljande galan i. Allt detta har förändrats med åren, berättar Jason, men det har inte varit lätt.
– Dels är det [den gayvänlige] borgmästaren Ken Livingstones förtjänst, berättar Jason över en lunch på klassiska gaycaféet First Out alldeles vid Centre Point i West End, bara över gatan från stora glam- och popklubben G.A.Y (t-bana Tottenham court road). Men vi har också fått Westminster Council att samarbeta genom hårt lobbyingarbete. Jag siktade in mig på de politiker och tjänstemän som jag vet är bögar och samlade dem till ett möte där jag förklarade att deras samarbete gör en stor skillnad för oss och att vi räknar med deras stöd.
En annan viktig faktor är den extreme makeover som de konservativa, Tories, har gått igenom under ledaren David Cameron. Precis som Reinfeldts moderater i Sverige har det tidigare så reaktionära [vad gäller gayrättigheter] konservativa partiet satsat på att framstå som moderna och toleranta och då har plötsligt stöd till gayevenemang blivit en cool grej för Tories att visa upp. Därmed har även de hårdaste motståndarna inom the Council [kommunen] förvandlats till bundsförvanter.
– Målet i år har varit att få behålla samma fantastiska paradväg som vi hade under Europride 2006, förklarar Jason och smuttar på sitt vita vin. Då fick vi tåga över Oxford Street, nedför Regent street och Piccadilly Circus och sluta på Trafalgar square. Och efter hårt arbete fick vi grönt ljus! Att politikerna har insett att Europride drog in pengar till staden har förstås spelat in.
Andra Sylvester talar med i London menar att bombdådet mot Admiral Duncan’s, då självaste prins Charles gick ut och uttryckte sitt stöd för Londons gaycommunity och fanns på plats i gaystadsdelen Soho bidragit till att politikernas inställning ändrats. London har länge varit Europas mesta gayhuvudstad och under 2000-talet har myndigheterna äntligen insett värdet av det.
Det här är ett utdag ur en artikel på Sylvester.se som publicerades idag lördag 30 juni:
http://www.sylvester.se/content/article.asp?itemid=3485
Tack till Anna Streatfeild, I love you
Efterspel: nu på kvällen meddelas att Glasgows flygplats hålls stängd på obestämd framtid efter att två män kraschat en bil in i avgångshallen. En attack sägs det. Och nattklubbar varnas för bilbomber. Scary men man får ändå känslan av att är det några som kommer att klara att leva med detta är det de stoiska britterna. Det är liksom under press de är som allra bäst.
Henrik Tornberg 
I Europa har vi än så länge varit relativt förskonade från muslimska terrorattacker (till skillnad från Irak där bilbomber hör till vardagen). Så vi får hålla huvudet kallt och inte skrämmas till att hata muslimer, för det är vad al-Quaida vill provocera fram. De vill skapa en polarisering som tvingar över alla muslimer på deras sida. Därav deras långvariga terrorkampanj i Storbritannien. De kommer inte att sluta förrän de besegrat oss eller vi besegrat dem.
Jag håller helt och hållet med dig, Knute (släkt med isbjörnen, förresten?) Samtidigt måste man säga att vissa västerländska regeringschefer spelar dessa terroristeri händerna med överdrivna svar (åt fel håll) på terrorattackerna.