Det är lätt att man uppfattas som nedrig om man kritiserar Pride. Som en elak typ. Pride är väldigt speciellt då det är en förening som egentligen borde representera bara sina egna medlemmar, ungefär som SLM eller varför inte en bostadsrättförening. Men inget evenemang under året får så mycket press som pride och själva gör de helt klart anpråk på att vara Gayeventet under året. Ja till och med är det så att media skildrar Pride som det som förenar alla homo-, bi- och transpersoner under året i Sverige. Det är precis därför så man måste betrakta dem, utifrån deras pretentioner. Annars skulle jag som gayjournalist begå tjänstefel.
Men Pride är samtidigt en rätt fånig institution. Det är helt riktigt som Anders Wallner (pressansvarig) säger, att Pride erbjuder mer än schlagerkvällen och att det finns mycket i programmet som inte är schlager. T ex queerläsningar av historiska muséet. Men faktum kvarstår: det är schlagern och mainstreamartisterna som får störst utrymme på Prides hemsida och schlagern och mainstreamartisterna som får mest press.
Men jag vill inte hylla artisterna, denna blandning av superkommersiella allemansartister som syns överallt (eurovisionvinnaren t ex), och föredettingar som numera BARA uppträder på Pridefestivaler Europa runt (Bananarama, t ex). De är antingen bara utsända av sina skivbolag (de kommersiella) eller kapitaliserar på gaypubliken som aldrig är sena att jubla över vilket gammalt skräp som helst (föredettingarna).
Jag vill heller inte hylla invigningstalarna. Mest för att Stockholm Pride har för vana att boka strejta sådana. Varför gör man det? Behöver vi verkligen denna bekräftelse från Mamma Hetero och Pappa Strejt för att kunna vara stolta? Speciellt i år känns det konstigt då det är en fd homomisshandlare som ska invigningstala (Glenn Hysén). Som Karl Andersson, chefredaktör för Destroyer säger: i år är det klassens coole kille som de bokat in. Sportfånen. The jock. Han ska berätta för oss att vi duger.
Jag vill heller inte hylla pridestyrelsen. De lunkar på i samma spår som alltid, och även om de har ett intresant tema i år (sport och homofobi) har de redan lyckats ta död på mitt intresse med bokningen av Hysén.
Nej, det är pride volontärer som är coola. De hundratals som jobbar gratis med säkerhet, byggande, värdskap och logistik för att det ska funka. De tysta massorna, utan vilka det aldrig skulle bli nån festival. Utan att tjäna på det annat än att det blir ett pride i år också. De är de verkliga hjältarna. Och hjältinnorna. Stor puss och kram till er!
Själv undrar jag för ögonblicket om jag ska gå på invigningen och bua för Hysén eller skita i det och dyka upp först på paraden.
På bilden ser ni hur jag (och Danish_stud som var nalle) såg ut för ett par år sen på Prideparaden. Björnen och Kaninen kanske kommer tillbaka i år…
Henrik Tornberg 
”Jag vill heller inte hylla pridestyrelsen” (…) ”det är pride volontärer som är coola. De hundratals som jobbar gratis (…) Utan att tjäna på det annat än att det blir ett pride i år också”.
Så styrelsen är inte volontärer menar du?
Anders: Det var inte riktigt så det skulle läsas. [Och Pridestyrelsen gör dessutom ett hästjobb de/ni med]
Vad jag menade var att det ”coola” (varför jag nu använde ett sånt ord) med de helt vanliga volontärerna är att de jobbar i det tysta. Utan blogg, mediautspel eller egentligen annan belöning än en festival som händer runt dem och gemenskap med gäster och andra volontärer.