Ni hade chansen att komma undan, varför tog ni den inte?

Kära Bögjävlarna Tomas, Stefan, Petter, Roger och Daniel,

Nu ska jag berätta nåt som jag inte sagt till er förut då jag träffat er i samband med att ni släppte er bok Bögjävlar. Idag är det dock på sin plats. Nej, ni behöver inte vara oroliga – jag ska inte gnälla för att jag inte fick vara med och skriva. Låt mig förklara.

I början av 2000-talet jobbade jag och Tomas på Sylvester.se tillsammans, i högsta grad insyltade i gayvärlden. Daniel (Björk) och Stefan skrev för oss ibland, och Daniel gjorde sig dessutom ett namn genom att skriva bögiga texter i annars strejta tidningar. Stefan skrev för Kom ut också. Roger har alltid haft ett finger med i spelet vad gäller gaymedia, inte minst som en av upphovsmännen till ZON. Kort sagt, vi och många andra med oss var insyltade i gay upp över öronen. En av dessa andra var förstås Karl Andersson, chefredaktör för Straight under några lysande nummer.

Sen kom det så plötsligt en dag då jag tycktes ensam kvar med allt detta gay. Karl pluggade eller nåt och flyttade. Tomas slackade, blev massör och stack till USA. Daniel blev modejournalist på Rodeo. Stefan kulturmänniska och försvann han inte till Polen? Kort sagt, jag satt kvar i mitt gayträsk på Sylvester och var inte så lite avundsjuk på alla er som tagit er samman och lämnat ankdammen. Tänkte att jag måste också vidare, de här killarna har fattat att det här med ”gayvärlden” – som inte ens är en värld utan en mindre småstad – leder ingen vart.  Jag insåg det som Jon Voss måste ha förstått redan 1981: det går fort upp till toppen i gayvärlden men utsikten är inte särskilt imponerande. Kort sagt: jag har varit lite avis på er, Bögjävlar. Och på dig Karl. Ni var The Ones That Got Away.

Döm därför om min stora förvåning när jag i våras fick höra talas om boken Bögjävlar.  Inte för att konstellationen med er som författare i sig är konstig, tvärtom. Ni om några har något att säga i ämnet. Men att det skulle komma just nu, 2007, var för mig helt obegripligt. Det här var ju killarna som lyckades komma undan – varför i hela friden ger de sig frivilligt tillbaka in i den härva av revirpinkande, antiintellektualism, schlager, undertryckt sexualitet, svågerpolitik och neuroser som är bögvärlden?

Jag inser att jag egentligen har projicerat mina egna drömmar om att komma vidare på er, Bögjävlar. Har inte frågat er, men förmodligen hade ni inte samma behov av att komma undan som jag eftersom ni inte som jag suttit fast.  (Och nu, när jag själv inte längre sitter fast utan har lyckats skapa mig en identitet vid sidan av bögträsket känner jag själv inte samma behov av att klippa banden helt. Fast någon bögbok tänker jag aldrig vara med om att skriva, det skulle kännas så 2002. För mig.)

Hoppas ni pallar med att vara med i leken ett tag den här gången och inte ruttnar totalt. Såg att Karl Andersson är sur på er för att han inte fick vara med i boken. Mer principfasta bloggare än jag har redan tagit hans parti. Det är precis en sån här soppa ni får vänja er vid att hamna i om ni ska fortsätta att vara Bögjävlar med hela svenska folket. De riktigt frigjorda, som Åsiktstorped och Dexo, kommer aldrig att tycka att ni går tillräckligt långt, även om en bok med Karl som medförfattare aldrig nått fram till bokdiskarna. För dem är en principfast hållning och 2 läsare bättre. Jag håller inte alls med. Karl hade varit en katastrof för boken Bögjävlar. Inte för att han gillar tonåringar utan för att han inte klarar att snacka om det utan att själv bli förbannad på allt och alla hela tiden. Kalla det en kvalitetsfråga. Karl intar gärna en radikal hållning samtidigt som han gör sig själv till offer. Det hade helt enkelt inte funkat, han hade skymt hela projektet. Så fick jag det sagt.

Igen: hoppas ni orkar.  Jag skulle inte göra det.

Annonser

Publicerat av

Henrik

Bloggar om bland annat science fiction på rymdfilm.wordpress.com och medier på tornberg.wordpress.com. Bor i Stockholm/Sverige/Europe.

5 reaktioner till “Ni hade chansen att komma undan, varför tog ni den inte?”

  1. Hej Henrik!
    Jag ar inte sarskilt frigjord, trots att jag vaxte upp i ett naket hem.
    Vidare tycker jag inte att tva lasare ar battre an 200. Och jag vet inte heller om jag ar sarskilt principfast (jag ar nog mer pragmatiker om nat).
    Om Bogjavlar hade blivit mer eller mindre lasta om Karl varit med vet vi ju inte (hypotetiskt liksom — det hade ju gatt att regissera det med omss), daremot ar det ju trakigt att Bogjavlarna inte walk their own talk. Eller eat their own dog food som min chef skulle sagt.

  2. Först och främst, det är det här jag älskar med bloggar (och med vettiga debattörer): arenan där man kan diskutera med helt olika ståndpunkter. Plus att det inte längre krävs några tidningar för att debatten ska bli offentlig.

    När det gäller grejen med Bögjävlar tycker jag att Karl i sitt inlägg klarar av att kritisera Bögjävlarna utan att ta på sig offerkoftan. I Karls inlägg får jag intrycket att han inte blir tillfrågad, utan snarare utesluten. Att Stefan sen verkar diktera villkoren för debatten gör det hela inte bättre direkt. Karl kan ju uppenbarligen skriva, och att han intar radikala ståndpunkter gör ju inget – Bögjävlar går ju delvis ut på att man inte ska behöva vara representativ eller känna sig representerad. Det hade varit ett utmärkt praktiskt exempel.

  3. Strålande Henrik! Men osynliggör du mig? Jag skrev faktiskt i hela tre nummer av Sylvester..(har du några gamla nummer kvar? jag skulle jättegärna vilja ha intervjun jag gjorde med Lady Bunny)
    Förresten så hyllade och citerade jag dig i originalutkastet till debattartikeln i Aftonbladet innan den klipptes ned med hälften!
    Puss, petter

  4. Osynlig-Petter: Det gör jag visst! Jag får skylla på att jag träffat dig färre gånger än de andra och att du för mig alltid varit killen med konsten, musiken och upptågen. Men rätt ska vara rätt: du skrev du med.

    Men i och med att jag vet vad du pysslat med i London blir också ditt engagemang numera det minst obegripliga för mig. Jag kan liksom se linjen i det du gör från artsyscenen i London (och från Lady Bunny förstås) till Leilacomebacken och voguefesten.

    Har tidningar kvar på vinden, ska leta fram en åt dig då vi har flyttat i september.

    David: Du är frigjord och oerhört progressiv, åtminstone när det gäller andra.

  5. fab! jag kommer tillbaks till sverige någon gång i september, så det blir perfekt. Vi träffas på en fika, så hämtar jag ett ex.
    Jag tror inte någon av oss riktigt såg det som ett engagemang när vi skrev boken, det flöt på – det var först i mediacirkusen och bloggen det formulerades. Men boken var en bra plattform för en diskussion och ett sätt för mig att introducera mina projekt till Sverige. Mitt kapitel ska nog läsas i kontext av just Leilagrejen och Voguebalen. För mig flyter mitt skrivande samman med alla mina konstprojekt (Leila har signerat mitt eget ex av boken; ‘Love, Miss Fucking K’).
    Härnäst ska jag bli taggare, så snart får du hålla utkik efter tagen Baddlover..
    xx

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s