Vitlöksexpressen och förortstanten

Västra skogenNu bor jag längs blå linjen i Förorten. Visst, har inte direkt bott i innerstan tidigare heller men att flytta från Bromma till Solna är ändå ett steg ut i det okända. Alvik, min och danish_studs gamla hemadress, är typ som Stora Essingen – en wannabedel av innerstan. Solna är faktiskt Förort på riktigt. Ni vet, där alla blattar och äkta människor bor.

– Blå linjen, alltså? säger mina innerstadskompisar. Vitlöksexpressen, hö hö hö!

Alltså. Vitlöksexpressen. Hur många känslor rör inte det ordet upp? Det doftar för mig inte vitlök utan svenne från min tonår. Helsvenskar som skojade med varandra om de exotiska invandrarna. Självklart utan att mena nåt illa – men internt. Och det ligger definitivt en patina av 80-tal över ”Vitlöksexpressen” eftersom det var då nån gång (om inte tidigare) som vitlök som krydda blev helt toksvennigt att använda i matlagningen. Jag minns så väl slutet av 70-talet då pappa träffade I som var en spirituell kvinna som älskade att ha vitlök i all mat. Jag, svenne, är fan uppfödd på vitlök. Och nu är bor jag plötsligt längs vitlöksexpressen. Så passande.

Men det är förstås inte vitlöken som sån som menas, och mina polare idag säger det med glimten i ögat och hö hö höandet som extra ironimarkör. Vitlöksexpressen handlar om det exotiska – dvs våra vänner invandrarna. Och jag hade nog trott att jag skulle tycka att det var lite exotiskt att åka blå linjen jämfört med Tvärbanan. Men antagligen har jag bott tillräckligt länge i Stockholm för att inte märka nån som helst skillnad. Är det fler slöjor på tåget? Jag vet faktiskt inte. Har alltid näsan i en tidning eller iPoden i öronen och då ser jag inte så mycket. Nån vitlöksförsäljare eller några katlangare har jag ännu inte sett till i Huvudsta.

Men en upplevelse jag hade häromdagen visade med all önskvärd tydlighet att jag inte längre bor kvar i Bromma. Jag var på Konsum en kväll, i Västra skogen (min nya hemstation) och en liten tant stod framför mig i kön. Inte helt olik min farmor med hatt, permanentat hår, handväska och en rekordelig grå kappa. En äktsvensk tanta! Hon var dock lite förvirrad med kassörskan och då hon gick ut före mig genom dörrarna till Konsum höll hon inte upp dörren utan släppte den rakt i ansiktet på mig. ”Lite senilt där, kanske” tänkte jag.

Men då vände hon sig om och tittade snällt och lite förskräckt på mig. Och så sa hon på äkta ståckhålmska:
– Ojsan, fölåt att jag släppte durren påre’! Men du fusstår, jag e så jävla full!

Då insåg jag. Toto, we’re not in Kansas anymore…

på bloggar.se

Publicerat av

Henrik

Bloggar om bland annat science fiction på rymdfilm.wordpress.com och medier på tornberg.wordpress.com. Bor i Stockholm/Sverige/Europe.

En reaktion till “Vitlöksexpressen och förortstanten”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s