Kvinnors dolda förmåner

Jag tittade på morron-TV för en gångs skull (vaknar bättre genom att stirra ut genom fönstret eller sitta framför datorn – morron-TV är paradoxalt nog sövande) och såg en liten debatt mellan ”Den onde/fule Pär Ström” och den ”gode/vackre Sigge Eklund”. Den förstnämnde har retat gallfeber på kvinnor och många män genom att hävda att män diskrimineras i feminist-Sverige. I teve läste han upp en manshatarsångtext från Fi!s partistämma. Sigge Eklund, denne begåvade och vackre man med hjärtat på rätta stället, förespråkade empati med kvinnor som genom sitt liv eller jobb har ögonblick då de hatar män. Faktum är att både Pär och Sigge har poänger, och samtidigt har ingen av dem helt rätt.

Män är inte diskriminerade i Sverige. Tvärtom får jag som man fortfarande positiv särbehandling i många olika sammanhang – inte minst av kvinnor! En man som går över gränsen för sitt mandat eller sina befogenheter ses som framåt och up-and-coming av både män och kvinnor. En kvinna som gör samma sak får omedelbart på tafsen – framförallt av andra kvinnor. Enligt min åsikt är ett stort hinder för kvinnors framgång andra kvinnors bristande förmåga att hantera sina ”medsystrars” framgång. Män, däremot, är experter på att inordna sig i hierarkier, vilket är ett mycket smart drag om man eftersträvar makt. Genom att erkänna att andra står över en själv i en hirerarki får man också själv det erkännandet den dag man tar ett kliv uppåt. Nu generaliserar jag förstås. Men ser ett mönster.

Vi pratar inte särskilt mycket om den positiva särbehandling som kvinnor får i sin tur, framför allt av män. Jag tror att denna särbehandling kan vara osynlig för kvinnor, precis som många gubbar aldrg nånsin tänkt på att de kommit dit de är just på grund av att de är gubbar. Det är förmodligen väldigt mänskligt att anta att de motgångar man har beror på fördomar medan de framgångar man har beror på den egna förmågan. Låt mig ta ett exempel.

Jag är och käkar lunch med en kvinnlig bekant på en liten restaurang som jag besöker fyra-fem gånger i veckan. Min bekant är där högst en gång varannan vecka, och hon vet inte hur ofta jag är där. Då vi står och ska få vår salladstallrik (som är mindre än mattallriken) får jag en liten men hon får en mattallriksstor tallrik till sin sallad. Killen i kassan kopplar på sin bästa charm mot henne medan jag knappt får en grymtning till svar när jag säger hej.

Min väninna och jag sätter oss vid vårt bord och hon säger:

– De är så trevliga här. Jag är ju stammis, så jag får alltid en lite större salladstallrik.

Då säger jag, som är där varje dag:

– Det är nog faktiskt för att du är tjej.

Det hade aldrig slagit henne, och hon tror heller inte på mig, just där och då. För precis som jag skäms då jag märker att jag behandlas bättre för att jag är en man, skäms hon plötsligt lite inför möjligheten att hon får en fördel hon inte personligen har förtjänat. Kanske är vi män och kvinnor inte så olika ändå?

Och nej, även om jag tycker att Sigge är vacker är han nödvändigtvis inte god. Men det tycker han uppenbarligen själv. Pär Ström har i jämförelse med Sigge inte utrustats så frikostigt av Moder (!) Natur och framstod i programmet som den onde, empatilöse. Det är intressant.

Annonser

Publicerat av

Henrik

Bloggar om bland annat science fiction på rymdfilm.wordpress.com och medier på tornberg.wordpress.com. Bor i Stockholm/Sverige/Europe.

5 reaktioner till “Kvinnors dolda förmåner”

  1. Lyckost henne som får mycket mat! På min lunchrestaurang får jag alltid be om mer – jag får en ytte-pytteportion, för att jag är tjej! 😉

    ”En man som går över gränsen för sitt mandat eller sina befogenheter ses som framåt och up-and-coming av både män och kvinnor” Sant! Om det inte rör sig om att vara pappaledig från elfirman. Då kan han inte räkna med cred på samma sätt av sina arbetskamrater. Vi har en bit kvar…

  2. En annan intressant, angränsande aspekt är att vi (som i ”vi människor”) faktiskt särbehandlar folk på grund av utseende. Det är inte könsrelaterat, vad jag vet, utan snygga personer oavsett kön får en positiv särbehandling på de flesta områden.

    (Jag försöker inte på något sätt insinuera att din kompis är snygg och du är ful, för det tycker jag inte. Att du är ful, alltså 🙂

  3. Tack, du är inte så dum själv, Micke.

    Att man blir bättre behandlad som snygg är verkligen sant. Ta bara vår lilla bögvärld. Jag har en tendens att pendla i vikt en del, ibland är jag smal (och då är jag riktigt skarp) och ibland är jag några kilo tyngre, vilket för mig sätter sig på ansiktet ganska tydligt. Jag vet flera man träffar på ute i svängen som faktiskt bara pratar med mig då jag är smal och vältränad. Går jag ut och är rund och har dålig hållning ser de inte alls åt mitt håll. Det tycker jag är bisarrt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s