Lyxladda, inte fulladda

När jag satt och lyssnade på Robyn igår slog det mig, som sagt, hur mycket jag hoppas på att England tar henne till sitt hjärta nu när hon lanserar sig där. Kollade på iTunes för att se om nya mixarna av Be mine! kommit än. Det hade de, i den brittiska iTunes. Jag kunde alltså söka fram låtarna men då jag försökte köpa dem var det stopp. ”These songs are only available in the UK store”. Sen kastade den ut mig och laddade upp svenska iTunes istället. Där låtarna inte finns. ”Tack för intresset, pucko”, kunde de lika gärna ha skrivit och avslutat med: ”Du får väl leta med Limewire istället”.

Men nej, just Robyn tänker jag inte ful-ladda. Nu när jag går omkring och får dåndimpen (bra ord!) över hur bra hon är, och hur tufft det är att hon har sitt eget skivbolag och är självständig, då vore det ju rent illojalt av mig att fulladda hennes låtar.

Det skulle kännas som när godiset inte smakade gott när man var liten, för att man visste att man snattat det. (Har jag hört, alltså!) 

Missförstå mig inte, jag är ingen vän av musikindustrins produkter som låtsas vara musiker. Jag skulle så att säga inte skämmas för att ladda ner Britney Spears illegalt. Hon ger inga associationer till barndomens godis. Inte för att jag skulle drömma om att ladda ner Britney Spears alls, men det är inte mitt samvete som avhåller mig. Artister som Robyn, riktiga DIY-musiker, är däremot en helt annan femma.  Jag väntar gärna ett tag innan jag kan lyxladda Robyn, trots iTunes och skivbranschens idiotiska tilltag att begränsa utbudet beroende på i vilket land jag har skaffat mitt betalkort.

Jag ser det så här: vi lever i en tid när folk lägger 5000 kr på en handväska och 2500 kr på ett par jeans med lite målarfärg på rumpan. Vi köper champagne istället för Henrik Åkesson och kastar ut vår fullt fungerande tjock-TV för en platt-TV med liiite bättre bild. Det är konnässörernas tidevarv. Men när det kommer till musik kräver vi plötsligt att det ska vara gratis.

Samma människor som aldrig skulle drömma om ha en CD-walkman utan tvärtom smsar-lånar för att kunna köpa den senaste iPod Touch, de swischar sen mellan lyxbutiker med sin iPod fylld med gratismusik. Hur B är inte det? Nej, ska det vara lyx ska det vara lyx ända in i minsta detalj. Lyxladda är mitt mot de jour. För Robyns skull.

Lyxa:

Lyxladda – betala för att ladda ner musik du verkligen gillar
Lyxrunka – med vit handske
Lyxpendla – sov lite längre och ta taxi till jobbet
Lyxslumma – om du inte orkar stryka och tvätta, se åtminstone till att ha larvigt dyra (och rena) underkläder
Lyxhjälpa – dyk upp till kompisen du lovat att hjälpa att flytta klädd i så löjligt exklusiv utstyrsel att han inte har hjärta att be dig hugga in

Annonser

Publicerat av

Henrik

Bloggar om bland annat science fiction på rymdfilm.wordpress.com och medier på tornberg.wordpress.com. Bor i Stockholm/Sverige/Europe.

4 reaktioner till “Lyxladda, inte fulladda”

  1. Som jag skrev på en viss maillista: Robyn pushas både med banners på Perez Hilton och affischer över hela Castro Street här i sf. Det verkar som om hon ska erövra de amerikanska bögarnas hjärtan. I går var det till och med releaseparty på en av puggbarerna.

  2. Jag säger då det. Man kan bli strejt för mindre.

    Säger Henrik, som träffade på D Bergqvist ikväll. Han har klippt sig och skaffat ett jobb.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s