Offerrollen för kvinnor – och för mig

Jag är ett offer denna söndag. För min egen fåfänga och slarvighet. Skulle ta bort håret på ryggen igår, med hjälp av Veet hårborttagningskräm (för MÄN, märk väl!)

Tyvärr märkte jag inte att jag fick två små klattar Veet i nacken. Och när jag väl duschade av mig var det försent. Resultatet ser du på bilden. Fanken. Men ryggen är len!

Veet

Pär Ström pratar också om offer idag, men av ett annat slag. Säga vad man vill om Pär Ström, men han har i alla fall hittat en klockren persona: mannens bålde försvarare! En sån som Pär har utan tvekan saknats i det svenska debatt-persongalleriet, vilket också bekräftas av det utrymme han faktiskt bereds.
Som på SvD Brännpunkt där han nu tar upp exempel på hur media ger kvinnor offerrollen och framställer män som mottagare av (icke existerande) fördelar. Trots att fakta inte ger grund för den vinklingen. Faktiskt är det här Ströms mest intressanta inlägg i debatten hittills. Ofta tycker jag att han tar till de enklaste debattknepen – och plockar billiga poäng. Men de exempel han tar upp i den här artikeln är tyngre.

Och visst har han rätt – media har lärt sig att det lönar sig ekonomiskt att spela på kvinnors rädsla och upplevda utsatthet. Hur många gånger har du inte läst på en kvällstidnings löpsedel att någon diffust symptom är en dold kvinnosjukdom? Nånsin funderat på varför det aldrig står om dolda manssjukdomar?

Förmodligen för att det inte säljer. Kvinnor vill inte köpa en sån tidning och inte heller män.

På samma sätt skrivs det ofta om olika ”kvinnofällor”, något som Ström också tar upp i artikeln. SMS-lån är den nya kvinnofällan. Ursäkta, vilken kvinnosyn förmedlar inte ett sånt påstående? Är kvinnor mer lättlurade än män, alltså? Är kvinnor sämre på att ta ansvar för sin egen ekonomi? Knappast. Att pressen över huvud taget gör såna påståenden på regelbunden basis är faktiskt under all kritik. Men det säljer, uppenbarligen. Myten om den ständigt utsatta och ansatta kvinnan säljer som fanken. Förmodligen är det kvinnor som köper.

Sen håller jag inte alls med Ströms slutsats, att den här mediarapporteringen har med feminism att göra. Det är nonsens. Snarast bör man fråga sig vem som vinner på det här fenomenet. Tidningsutgivare förstås. De vinner ekonomiskt. Som t ex Mikael Nestius på tidningen City som ständigt bedriver kampanjjournalistik som utmålar kvinnor som offer.

Men de som också vinner är männen som gärna ser att kvinnor är rädda. Män som gärna ser att kvinnor uppfostras till att vara ängsliga, och oroliga för att gå i nästa kvinnofälla och råka ut för nästa kvinnosjukdom. Innan de blir våldtagna. Det vill säga samma män som gärna ser att kvinnor inte klarar sig utan en karl som skyddar dem. Det sorgliga i det är förstås att många välvilliga feminister och journalister spelar såna män i händerna genom att beskriva kvinnors liv som ett slagfält och ett skräckkabinett. Och, som Stephan Mendel Enk påpekade i sin utmärkta bok ”Med uppenbar känsla för stil” för några år sen, även de snälla killarna vinner på att tjejer är rädda för elaka män. För det är ju hos de snälla killarna som tjejerna söker skydd.

Såväl Pär Ström, Citys patosfyllde chefredaktör Nestius som många feminister skulle faktiskt behöva komma upp ur sina skyttegravar och se verkligheten lite mindre svart eller vit.

Annonser

Publicerat av

Henrik

Bloggar om bland annat science fiction på rymdfilm.wordpress.com och medier på tornberg.wordpress.com. Bor i Stockholm/Sverige/Europe.

2 reaktioner till “Offerrollen för kvinnor – och för mig”

  1. Har du läst hans bok? Den går att ladda ner gratis Via hans hemsida som du kan hita på nätet.
    Och visst är det ett femnistiskt knep att framställa kvinnor som offer. Det ger dem ju fördelar som ex inkvotering.
    Martin Luther King talade om att man skulle bedömma individer efter deras karaktär men sedan kom nya tongångar från medborgarrättsrörelsen om att hela grupper som historiskt ansett sig vara förfördelade skulle ha upprättelse och i praktiken då på andra gruppers bekostnad även om dessa individer inte kunde rått för vad deras förfäder och för mödrar gjort. Därur växte den moderna 70-tals feminismen fram och nådde oss i Sverige.
    Att bortförklara sina egna brister med att man blivit dikriminerad har ju gjorts redan sedan 1930-talet såväl i Sovjet som i Tyskland där judar eller egna företagare pekades ut som förtryckare.
    Det är samma visa fast nu är det männen. Sen kan man ju skilja på ”humpty dumpty”-feminister som tycker lite hur som helst och säger ”det här är min feminism” kontra radikalfeministerna med sin könsmaktsordning. De är feminismens röda kmerer och bör bekämpas i första hand. Vi andra bör kunna ha könsfred och diskutera sansat.
    Du skrv i början att Per Ström var den ende förkämpen men det är inte riktigt sant. Vi är många som försökt komma till tals i media under åren utan att lyckas nämnvärt förutom ett par TV-framträdanden. Många av de uppgrfter Per Ström bygger sin bok på kommer från bland annat http://www.antifeminist.nu ett debattforum varifrån även Erwin Rubar sannorlikt fann sin auppgifter.
    Men detta forum var och är en paria som inte får tal i debatten. Men det är skönt att allt detta som vi sa då kan sägas nu av Per Ström.

  2. kalle,
    Det finns många typer av feminism och lika många synvinklar på världen som det finns feminister. Varken du eller någon annan kan dra alla över en kam utan att begå exakt samma tankefel som ni nu anklagar feministerna för att begå. Vad du och Pär Ström och andra i ert nätverk borde göra är

    1) Sluta gnälla tillbaka på de allra mest gnälliga feministerna – även om ni gör det för att bevisa en poäng. Var konstruktiva!
    2) Försök se de lite större sammanhangen. Och använd logiskt tänkande (det ska ju män vara bra på): Bara för att vissa feminister skyller allt ont på mäns förtryck av kvinnor (ett icke sant påstående) innebär det inte automatiskt att det är fel att påstå att förtryck av män mot kvinnor förekommer. På samma sätt: Även om vissa feminister använder den kvinnliga offerrollen som ett instrument i sin kamp, innebär det inte att medias rapportering av kvinnor som offer är resultatet av en hemlig feministisk agenda.

    Ni anklagar feminister för att förenkla världen. Förenkla den då inte lika mycket fast från andra hållet.

    Och jag fattar mycket väl att Pär Ström inte är ensam, eller först, eller kanske ens skarpast. Men det är som den ensamme försvararen av män han har funnit sin nisch i det svenska debatt-persongalleriet. Han projicerar den personan. Vilket jag också skrev ovan.

    Allt gott
    /Henrik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s