Värme! Taylor Mac på Södra teatern

Om söndagen bjöd på amatörteater så går vi och ser ett riktigt proffs på måndagskvällen. ”The young ladies of…”  har kommit till Stockholm efter en kort turné i Sverige. Ursprungligen sattes den förstås upp i New York. Värmen strålar från Taylor Mac på scen ut över oss i publiken. ”Oss”, det är kulturella tjejer från Södermalm och så är vi ett antal bögar och flator också, och vi är charmade av Taylor Mac redan från första sekund. Förmodligen är jag inte den ende som såg hans show förra året och nu har kommit tillbaka för att få mer.  Skulle jag beskriva honom och hans uppenbarelse på Södran med ett enda ord skulle det vara ”älskvärd”. Åtminstone i våra ögon.

Egentligen är han grotesk. En vuxen man i glittersmink, smutsig och trasig klänning, barfota med skitiga nylonstrumpor, med peruken på sned. Som spelar ukulele. Men det är något med just hans groteska, smått patetiska yttre, som tillsammans med hans obestridliga humor och intelligens gör Taylor Mac ganska oemotståndlig. Åtminstone för ett par hundra  vidsynta stockholmare.

Vi bjuds på en en-och-en-halvtimmes monolog som dels är ett lustmord på machismo och heteromanlighet, men samtidigt vädrar Macs egen sorg över pappan han aldrig lärde känna – och vetskapen om att pappan förmodligen inte var en person han skulle ha gillat. Får man tro trastransan själv kommer han från en lång linje av kvinnoförnedrande, vapenkramande homofober. Därmed blir också bildspelet som varvar scener från faderns kamratliga liv i militären med galatrashiga bilder från sonens dragexapader till ett trots och ett frigörande från generationer av förtryck. Nånstans verkar också hoppet leva att fadern också ville frigöra sig från machoidealet. Ett fåfängt hopp kanske, men ändå är hoppet pjäsens kanske starkaste känsla. Och dess starkaste ögonblick är allsången med det enkla omkvädet What’s the point of wondering? Just då är det ganska magiskt. En påtaglig värme strömmar mellan oss och drugan på scen.

Om man ska invända något är det att pjäsen är liiiite för lång, och att Taylor Macs uppenbara beundran för svenskar och skam över USA kan slå över i självömkande ibland. Sånt är dock petitesser. Kommer han tillbaka, kommer jag att sitta på främsta raden.

Taylor Mac

Här är ett annat performance med honom, från Brighton. Det är alltså inte alls vad vi såg igår. Men ändå.

Publicerat av

Henrik

Bloggar om bland annat science fiction på rymdfilm.wordpress.com och medier på tornberg.wordpress.com. Bor i Stockholm/Sverige/Europe.

En reaktion till “Värme! Taylor Mac på Södra teatern”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s