Första gången

Om detta ska bli mina bögmemoarer i ett långsamt farväl till gayvärlden, när börjar den historia jag ska berätta? Vid födseln? För pretentiöst. Med ett tidsdokument från samhällsströmningarna i min ungdom? För RFSL. Första gången jag hade sex? För intimt.

Min berättelse börjar rimligtvis vid tidpunkten för mitt eget inträde i bögvärlden. I sig ett datum som är knepigt att fastställa. Ett sånt inträde är inte hundraprocentigt, sker alltid gradvis och är sällan tydligt medan det pågår. Eftersom jag aldrig nånsin helt uppslukats av gaykulturen – även om det varit nära ett par gånger – så har jag inget minne av att jag nån gång tänkte att Nu lever jag helt i bögvärlden, baby! Till skillnad från för gossar som växer upp i Manchester, London eller Berlin så fanns det verkligen inte så mycket bögvärld att svepas med av i Uppsala på 80-talet. Ens om jag hade velat. Vilket jag absolut inte ville. Jag visste förstås var det lokala gaydiscot låg, för det lärde sig alla skolbarn tidigt då vi åkte och simmade i äventyrsbadet kring hörnet. Vi tryckte näsorna mot rutan i skolbussen och stirrade på det anonyma funkishuset. Det var där inne som BÖGARNA fanns – och även om vi var för små för att riktigt veta vad det innebär så tycktes de flesta vara överens om att det var något riktigt ruskigt som pågick.
– Håll dig därifrån, vad du gör! sa kompisarna.

Den känslan satt kvar när jag själv hunnit bli en femton, sexton och var helt på det klara på att jag attraherades av andra killar. Jag var säker på att jag var homosexuell. Jag började tidigt tänka på mig själv som homosexuell, smakade på ordet inombords, upprepade det gång på gång och vande mig på så vis vid tanken. Så jag visste att jag var homosexuell. Jag lånade en massa böcker på stadsbiblioteket om homosexualitet. De handlade nästan allesammans om sex och var från 50- och 60-talet. Förmodligen var det rapporter från kliniska och psykologiska studier. Jag läste Kinseyrapporten som femtonåring, i brist på andra informationskällor. Men det fanns ingen att snacka med, ingen annan information än de dammiga biblioteksböckerna att söka och ingen indikation på att homosexualitet handlade om någonting annat än könsdrift. Ett psykologiskt syndrom. Eftersom jag inte visste om något annat sökte jag bekräftelse och samhörighet i biblioteksböckernas torra tabeller över förekomst av erfarenhet av sex med det egna könet. För 13-åringar, 14-åringar och 15-åringar och 16-åringar – och jag längtade efter att själv få kunna få räknas in i tabellen nån dag. I ordets rätta bemärkelse var jag komplett ensam med min homosexualitet och anade aldrig att jag skulle vara något annat i framtiden.

Min berättelse börjar följaktligen inte där, i Stadsbiblioteket i Uppsala. Den börjar inte då jag med fuktiga händer bläddrade i tabellerna i pojkrummet hemma vid Siviatorget. Den börjar inte ens första gången jag hade fumligt sex med en kille (vilket skedde då jag fortfarande var femton).

Nej min berättelse måste börja då det gick upp för mig att bög var nånting man kunde leva som. Att det inte bara var att vara homosexuell, nåt mer än ett kliniskt tillstånd. Min historia börjar med Kent. Mannen som blev min första bögkompis.  Jag lärde känna honom på badhuset i Uppsala. Han var trettinånting, snygg tyckte den femonårige Henrik, men framför allt var han en väldigt trevlig kille. Vid den här tiden var Centralbadet i Uppsala ett bad av den sorten där det fanns en stor och mycket diskret bögkoloni som gick och badade i stort sett varje dag. Somliga hade säkert sex nånstans i ett hörn, men framför allt var det socialt.  Man förstod att en hel del av herrarna hade fruar hemma men föredrog att sitta i bastun med grabbarna och snacka skit dagarna i ända. Till detta bad började jag gå och simma då jag var 14 och här hade jag både mina första flörtar och mina första samtal med andra homosexuella. Inte för att nån nånsin skulle uttryckt sig på det viset – sånt pratade man inte om.

Eftersom jag inte var helt motbjudande som 14-15-åring var det förstås en del män och gubbar som visade intresse och var lite sliskiga mot mig i badtun. De kunde vara vänliga och pratsamma en sekund för att i nästa äta upp mig med blicken. Men Kent var inte sån. Efter att han vänligt men bestämt avvisat mina första klumpiga flörtförsök så erbjöd han sig att lyssna om jag ville snacka med nån. Jag dröp av, snopen. Men eftersom både han och jag gick på badet varje dag så började jag försiktigt att prata med honom då vi sågs i bastun. Jag gjorde aldrig något flörtförsök igen och han var i alla år en perfekt gentleman. Vi snackade inte om nånting speciellt, egentligen. Vi var aldrig ensamma, gick aldrig iväg nånstans eller umgicks utanför badet. Men då jag kom dit var han där, och långsamt men säkert insåg jag att man kan vara kompis med andra homosexuella. Kompis. Och jag märkte att Kent hade massor av kompisar, andra killar som jag gissade också var homo. Ännu mer fascinerande: Kent och polarna pratade nästan helt öppet om andra killar, om nåns pojkvän och det lät faktiskt som om de hade ett rikt socialt liv. Ofta satt jag bara tyst som en mus medan Kent och hans kompisar snackade sinsemellan om vad som hänt i helgen. Tjuvlyssnade förstås, men jag accepterades eftersom jag kände Kent.

Denna långsamma aha-upplevelse som jag hade på Centralbadet där åren mellan femton och sjutton var monumental. Jag hade fått en glimt av en värld som jag inte ens kunnat föreställa mig. En där inte varje enskild homosexuell var en ensam man utan där man kunde leva som sociala bögar, öppna åtminstone inför varandra. Genom de många småpraten med Kent i bastun förstod jag också att sex inte behövde vara den enda ingrediensen i ett bögliv, att det sociala var minst lika viktigt.

Är det inte lustigt, alla pratar om första gången man hade sex, som om det var så stort egentligen. Men den gången var inte minnesvärd, för mig. Första gången jag insåg att jag inte var ensam, däremot. Den stannar kvar i minnet. Och Kent har en egen plats i mitt hjärta, för gott.

Annonser

Publicerat av

Henrik

Bloggar om bland annat science fiction på rymdfilm.wordpress.com och medier på tornberg.wordpress.com. Bor i Stockholm/Sverige/Europe.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s