Ta mig tillbaka… utkast 14 november

Äntligen var de på väg med tunnelbanan! På själva finaldagen av Stockholm Open hade föräldrarna ändrat sig och beslutat att Robin skulle få följa med Daniel och de andra ner på stan för att titta på tennisstjärnorna. Pappa hade sett till så att det fanns matchbiljetter till dem bägge och anförtrott kuvertet med biljetterna till storebror. Sedan hade föräldrarna åkt på femtioårskalas i Sollentuna. Nu satt de sex pojkarna längst fram i gröna linjens tåg som slamrade sig genom Stockholms innerstad, alltför sakta. Robin satt en smula vid sidan av de äldre, lite blyg för Daniels kompisar som var så stora och så högljudda. Jens kände han ju. Han var sjysst. Men Jon, Calle och de båda han inte ens träffat förut fick honom att känna sig osäker. Daniel blev så annorlunda tillsammans med sina vänner, mycket mindre intresserad av att lyssna på vad han sade att säga. Det fanns ingenstans han hellre skulle vilja vara än här, på väg till tennismatchen, men ändå kände Robin att det var bäst att hålla sig lite för sig själv. Han såg ut genom tågfönstret och försökte förutsäga vilken nästa station skulle vara. Medborgarplatsen, vad kom egentligen efter den? Skanstull var det ju. Robin kom ihåg att det finns en tull för varje infart till staden: Skanstull i söder, Hornstull i väster, Norrtull i norr och Roslagstull mot – ja öster måste det vara. Tåget dundrade över bron vid Folksam och det hisnade lite i Robins mage då han såg Hammarbyhamnen långt där nere under dem. Så for de förbi Gullmarsplan och var framme vid Isstadion. Robin upptäckte till sin förtjusning att hela tunnelbanestationen bytt namn till Globen.

 

Den lilla gruppen följde med folkströmmen upp från tunnelbanan, över bron som ledde in bland höghusen och fram till arenorna. De äldre grabbarna hade ju varit på Stockholm Open hela veckan och visste precis vilken väg man skulle ta för att komma fram så smidigt som möjligt. Robin hängde med så gott han kunde och  hoppades att de inte skulle tappa bort sig bland de många likadana byggnaderna, att de inte skulle hitta fram till Globen. Tänk om de missade matchen? Så svängde de runt hörnet och där var den med ens, en enorm golfboll mot den gråvita oktoberhimlen. Det var utan jämförelse det största objekt Robin någonsin sett, större än han kunnat föreställa sig. Han sträckte nacken bakåt och kikade upp mot arenan.  Låga moln jagade varandra över himlen och de såg nästan ut att skymma den väldiga sfärens topp, eller så var det bara regnet. Det duggade kallt och en stark vind drog fram mellan skyskraporna, fick Robin att huttra. Ingen hade sagt åt honom att ta på en varm jacka. Men upphetsningen höll honom varm.

Annonser

Publicerat av

Henrik

Bloggar om bland annat science fiction på rymdfilm.wordpress.com och medier på tornberg.wordpress.com. Bor i Stockholm/Sverige/Europe.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s