Pride – karneval och skräckvision (å så kyssar) (uppdat)

Säker-sex-kampanjen som retade vissa - se en strejt variant längst ner i inlägget

Hur Stockholm Pride än gör så blir de kritiserade. I år kommer kritiken både från gayrörelsen och från den del av mediaetablissemanget som är gayrörelsekritiskt. Anledningen är att festivalen flyttar till Kungsan. Det officiella temat är öppenhet i år, men det är synligheten som verkar vara den heta potatisen. Ju mer Pride syns och är integrerat i Stockholms vardagsliv, desto jobbigare verkar vissa tycka att det blir.

Kritiken från gayrörelsen, vilket inte den här textens tema, handlar om risken att homo- bi och transpersoner inte ska känna att det är deras festival längre, utan att Kungsan ska locka en massa nyfikna heterosexuella eller till och med bögknackare. Det finns homos som är oroliga för att Pride ska bli Vattenfestivalen 2. Om det kan man skriva en hel massa, säkert. Om mindre än en vecka har vi dessutom facit och vet hur stammisarna tyckte att det blev.

Kritiken i mainstreammedia är dock vad som fått mig att reagera. I Stockholms viktigaste morgontidningar, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, har det publicerats två pridekritiska texter i sommar som förtjänar att granskas lite närmare. Båda texter är skrivna av etablerade och respekterade journalister på respektive tidning. Båda texter har en milt sagt grund analys som bas för kritiken mot Stockholm Pride. Båda texter har temat sexualiseringen av det offentliga rummet.

Först ut är Roland Poirier Martinsson i SvD med ledaren Därför bör inte KD dela i Pride (7 juni 2011). Det är framför allt en text som berör internpolitiken inom Kristdemokraterna, och det har jag förstås inga synpunkter på. Men Roland skriver också så här:

Allt sedan 1900-talets marxister började läsa in attityder till sexualiteten som en del av borgerlighetens förtryck (tvärtemot Karl Marx uttalade åsikt i frågan) har antiborgerliga partier varit som besatta av sex. Det har blivit extremt viktigt att hävda sexualitetens plats i det offentliga rummet, rätten att ägna sig åt det privata inför andra människor, att kräva tolerans för sin förmenta frigjordhet. Följden har blivit att sexualiteten också kraftigt har politiserats.

Det här är en svag analys av det samhälle vi lever, ett samhälle som i allra högsta grad placerar den heterosexuella tvåsamheten med sexualitet och romantisk kärlek mitt i det offentliga rummet. För att ta det uppenbara exemplet: Institutionen med det heterosexuella äktenskapet med dess praktfulla vigselakt där slöjan och den vita klänningen till och med är specialutformade för att att brudens sexuella oskuld ska paraderas så uppenbart som möjligt. Eller ännu mer uppenbart – hur mycket heterosexuell sexualitet som visas varje kväll på TV. Både i dramaserier och i dokusåpor kretsar det mesta kring det heterosexuella samlaget.

Till Rolands försvar kan man ju hävda, om man vill vara snäll,  att om han bara hade tänkt på hur mycket heterosex som möter honom varje dag, hade han förmodligen inte tyckt att Kristdemokraterna borde förknippas med det heller. Nu råkade han bara fokusera på homosexualitet för att det är den sexualiteten som är den provocerande för honom. Men det skriver han inte.

En liknande analys, om än från en annan ingångsvinkel kommer DN-journalisten Paul Frigyes med sin mediakrönika i DN+ (30 juli 2011) . Paul  säger sig uttryckligen inte ha något emot sexualiseringen av det offentliga rummet, och där skiljer han sig ju kraftigt från Roland. Men ändå kommer de båda fram till ungefär samma slutsats om Stockholm Pride.

Paul skriver under rubriken ”Mina medieval” (endast DN+ skärmdump här)

QX har 100 sidor i sin utgåva inför Pridefestivalen i Stockholm – de dagar Sveriges etablissemang enas i att hylla sexualiseringen av det offentliga rummet. Allt från Svenska kyrkan till porrstjärnor samlas glatt runt filmsnuttar med tungkyssande män. Men efter Pride ordnas åter anletsdragen. Kanske även heterosexuell befrielse vore värd några dagar? [min fetning, red]

Förutom den raljerande tonen  (som påminner om den som Johan Hakelius brukade anlägga då han skrev om Pride) så är det framför allt slutklämmen som är anmärkningsvärd. Det är en absurd idé om heterosexuell befrielse, men Paul tycks inte inse det själv. Ändå: kulturen vi lever i kretsar i mångt kring den heterosexuella kärleken, parbildningen och sexualiteten. Dessa finns överallt omkring oss. På tunnelbanan, i tidningar, på TV, i reklam, i biofilmer, böcker och musik. Till och med Allsång på Skansen innehåller numera låtar som handlar om att heterosexuella ska ligga med varandra. Varenda biofilm slutar med en lång heterosexuell tungkyss. I själva verket behövs inte nån heterosexuell frigörelse, för ni är redan fria.  Om inte Paul ser det, är inte inte konstigt om han inte förstår varför Pride ser ut som det gör.

Men han blir provocerad av killar som kysser varandra. Jag kollade på vad @Frigyes skriver på Twitter och vi började diskutera (mina tweets)

Det framgick att Paul framför allt reagerat på en reklambanner som finns på RFSL.se som uppmanar killar att testa sig för HIV under Pride.  Bannern, som också finns längst upp till höger i det här blogginlägget visar ett par skäggiga män som kysser varandra med mycket tunga. Paul skriver till mig

Jag svarar

Och sen gnabbas vi lite till kring detta, den som är extra intresserad får väl läsa våra twitterflöden. Det blir tydligt i vår diskussion att Paul genuint anser att kyssen i RFSL-bannern är ”värre” än hur heterosex skildras – över huvud taget.

Paul och jag lever i olika universum, och verkar inte ens titta på samma bilder. För mig som bög, som kommer från en sexuell minoritetskultur som ständigt lever i majoritetskulturens skugga, är det självklart att det ligger i betraktarens öga vad som är ”explicit” eller vad som är över gränsen.  För mig är det självklart att vi alla lever i varsin verklighet som bygger på selektiv perception. Den som istället ingår i den heterosexuella majoritetskulturen, kan unna sig lyxen att leva i illusionen att endast hans eget universum existerar. Det är här Prides kontroversiella kraft finns. Ett arrangemang som Pride, i kraft av sin storlek, intensitet, framgång och högljuddhet, punkterar majoritetskulturens illusion om att vara den enda existerande kulturen. Under några få dagar per år brakar ett helt annat sätt att leva igenom verklighetens barriär och inkräktar på  heterosexuella medborgares territorium.

Fortfarande 2011 retar det vissa. Det är definitivt inte för att retas som Pride som fenomen växt fram, men gayrörelsen har heller inte nått dit den nått genom att ständigt oroa sig för vems sensibilitet den trampar på tårna. Om man inte klarar av att se två killar kyssas med tungan, så bör man titta bort.

Vad pridekritikerna (homo- som heterosexuella) har problem att fatta är att Pride inte är ett förslag till hur samhället ska vara. Pride är inte gayrörelsens vision om hur vi ska bete oss, klä oss eller umgås till vardags. Pride är en karneval, en fest, ett spex, en lek med våra egna hämningar och en chans att tillfälligt ignorera sin egen inre gränspolis. Att så många klär av sig och ut sig på Pride är inte för att de egentligen vill att alla ska gå avklädda hela tiden. De klär av sig för att Pride i Stockholm, precis som karnevalen i Rio, är en magisk vecka då vardagens bojor trillar av och vi tillåter oss själva att experimentera med vilka vi skulle kunna vara, i en alternativ verklighet.

Självklart finns det en sexuell sida av Pride. Men den är ju bara en aspekt av allas vår gemensamma och i allra högsta grad sexintresserade svenska/västerländska kultur.

Ibland tror jag att enda sättet för Pride att bli helt accepterad vore om festivalen gjorde sig totalt könlös. Men det finns ingen anledning för gayrörelsen att skyla över eller sopa under mattan för att uppnå acceptans från de sista procenten i samhället.

Nej Pride ska vara en befrielse under några heta sommarnätter efter ett helt års liv med hård kontroll av vilka signaler man sänder ut och oro för vilka svagheter man riskerar att blotta om man visar för mycket av sig själv. Pride är både en lek och en säkerhetsventil för helt vanliga människor som också råkar ha vissa egenskaper som majoritetskulturen blir provocerad av. Den leken med identiteten skulle många heteros också kunna ha nytta av, om de inte lät rädslan ta överhanden.

Kanske kan Pride till och med få dig att se på din egen vardag med nya ögon, om du vågar?

Tillägg 2 augusti:

Mera explicit tunga – strejta varianten
Daniel Björk var vänlig nog att efter att ha läst det här inlägget skicka över en inscanning av tidningen Bons nummer med tema SEX,  som en kommentar till bilden med killarna som kysser varandra. Jag lägger den alldeles nedanför här. Bon såldes i varenda Pressbyrå.

BONs nummer om sex, april 2007

Mer om Stockholm Pride 2011:

Daniel Björk har en bra text i Expressen idag (Expressen)

Homosossarna tycker det är för dyrt att vara med (Svd)

Hög tid för Pride (DN)

Annonser

Publicerat av

Henrik

Bloggar om bland annat science fiction på rymdfilm.wordpress.com och medier på tornberg.wordpress.com. Bor i Stockholm/Sverige/Europe.

3 reaktioner till “Pride – karneval och skräckvision (å så kyssar) (uppdat)”

  1. Ja, bra skrivet. Måste säga att jag föredrar Poirers tydligt konservativa åsikt – ärligt talat, vad fan har kd på pride att göra? (skulle nog jag också fråga mig som kristdemokrat) – framför den förment upplyste Frigyes oväntade nålstick.

  2. Det är lättare att förstå sig på RPM, på ett vis.
    PF tycker jag kommer med dubbla budskap, men gör det samtidigt i en tradition som många av mina heterosexuella bekanta. Det uppfattas som lite OK även för heterosexuella att kritisera Pride för att det är för vulgärt och sexfixerat, och det är så pass accepterat att göra det att det går att komma undan med att göra det i en bisats.
    Jag tycker att man ska fråga vad den som påstår att Pride är sexfixerat egentligen menar. Menar de att karnevalen i Rio också är för sexfixerad? Förstår de inte att det är en fest?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s