Gaygalet

Antalet nysmittade homo- och bisexuella män i Skåne ökade med 80% förra året – står i DN idag (och Svenskan också). I samma grupp i Stockholm ökade antalet nysmittade med 32%. Även om de absoluta talen är låga än så länge varnar Smittskyddläkarna nu för att vi närmar oss en ”kritisk massa” där massmitta kan bli följden.

Det här har vi anat var på gång under flera år, men tills man har det svart på vitt kan man ju alltid hoppas att det ska visa sig att Walter H, man själv och andra haft fel. Man vill tro att alla bögar fortfarande använder kondom, trots att det räcker att kolla in på Qruiser.com för att hitta den ena barebackingklubben efter den andra – eller för den delen snacka med vilken 20-årig bög som helst.

(Det är, ska påpekas, inte bara bögar som inte skyddar sig. Svenska ungdomar är i själva verket sämst i hela Europa på att använda kondom, sa en attitydundersökning i höstas. Smittan är bara inte lika utbredd bland heterosexuella ungdomar än – men den dag den får fäste kan det spridas oerhört snabbt.)

Är vi bögar naivare här än i andra länder? Har vi sett för få kompisar tyna bort att dö? Eller har vi helt enkelt slutat bry oss helt och hållet – som är fallet hos stora grupper i de klassiska ”gaymetropolerna” i framför allt USA och England. Men i exemplet USA har osäkert sex ofta kopplats ihop med missbruk av t ex crystal meth, en drog som inte finns i Sverige. Varifrån kommer den svenska attitydomsvängningen? För tio år sedan använde ”alla” kondom – nu verkar det vara en förhandlingsfråga – och kanske knappt det bland killar under 30.

Nu ska man inte överdriva heller: de flesta kommer någon gång att låta bli kondomen. Det har jag också gjort. Om heterosexuella inte gjorde det då och då skulle det inte bli några barn. Men att systematiskt inte ha gummi då man har sex med okända är att bjuda in katastrofen. Den som kan komma på varför vi ändå gör det, har löst bögarnas 10 000-kronorsfråga för 00-talet.

PS
Walter Heidkampf borde förstås ha blivit Årets Kämpe på Gaygalan igår. Men han berättar ju något som är obehagligt för oss – ja, han har till och med mage att kritisera hur vi som grupp har sex. Elisabeth Ohlson-Wallin, som vann, slår däremot alltid utåt – mot heterosamhället. I en bögvärld (QX ser jag som en bögtidning) där den främsta drivkraften är att ha Trevligt Till Varje Pris är det förstås inte överraskande hur läsarnas röster faller. Ser man däremot en ”kämpe” som någon som fått jobba i motvind och motlut, men ändå fortsatt, anser jag inte att Elisabeth Ohlson-Wallin uppfyller kraven. Finns det någon mer sönderkramad homosexuell konstnär/provokatör i Sverige? När var det någon som inte lyssnade på henne senast? Är hon inte en av våra allra mest älskade fotografer (inom hbt-svängen i alla fall)?   Walter däremot, fortsätter att med en dåres envishet påminna hel- eller halvointresserade svenska bögar om deras egen dödlighet. År efter år, decennium efter decennium. Om inte han är en kämpe vet jag inte vem som är det.