Dansa tango med döden

Det är som om det finns förutbestämda danssteg som parterna i rondellhundhistorien dansar efter. En långsam tango, mot okänt mål, men där vi vet att vissa rörelser kommer. Nu har vi kommit fram till det rituella dödshotet och reaktionerna på det. Dramatiken stiger. Det är nu de stora orden plockas fram. Vilks’ presumptive mördare får en bonus om han skulle slaktas som ett lamm. Vidriga bilder dyker upp i min inre biograf. Svaret kommer också blixtsnabbt från västmedia. DN:s patos på ledarplats erkänner plötsligt inga gränser. Efter det rituella dödshotet ska ”goda krafter markera mot dem som hotar det öppna samhället”. Godhet och ondska är vanskliga begrepp som annars brukar användas av mycket religiösa människor, och av såna politiker som George W Bush. Vilka är de här goda krafterna, undrar man. Och exakt vem är det då som är ond? Det säger inte DN.

DN fortsätter med brösttonerna:

”Här handlar det om att försvara det öppna samhället mot dem som med våld vill skicka oss tillbaka till medeltiden.”
– Om det är sant gällde det troligen igår också – våldet från extremisterna uppstod inte för att en svensk blivit hotad utan är förmodligen en starkt bidragande faktor till att Vilks från början gjorde sin teckning. Är inte dödshotet snarare en tragisk men faktiskt logisk följd av läget i världen just nu? Hur kan vi bli förvånade? Vad är annorlunda idag jämfört med igår? 

”Skiljelinjen går inte mellan öst och väst, inte mellan muslimer och kristna, utan mellan tolerans och terror. ”
Hallå DN, Bush ringde och vill ha sitt tal tillbaka! Detta är en snärtig formulering men så grovt förenklad att man baxnar. Jag är den siste att försvara någon form av terrorism (eller våld för den delen) men vi kommer definitivt aldrig att förstå mekanismerna som kopplar ihop ojämlikhet, förtvivlan, radikalisering och terrorvåld om vi använder ondska och godhet som mental snuttefilt så fort allt det hemska kommer och spelar på vår hemmaplan.

Däremot har DN helt rätt i att Reinfeldt gjorde rätt som tog emot ambassadörerna för ett samtal om kulturkrocken.  Det tror jag är viktigare än många fattat.

En annan som har fattat hur protesterna utnyttjar det öppna samhällets svaga punkt – och som redogör nyanserat för sina slutsatser, är professor Per Bauhn. Han skriver bl a så här i SvD:

Yttrandefrihetens fiender vill göra sitt budskap mer lättsmält genom att presentera det som en vädjan om hänsyn. Genom att framställa sig själva som offer lyckas således islamister förvånansvärt ofta att få debatten att handla om hur kränkta de är och inte om deras egen intolerans.

Man utnyttjar den mjuka demokratins inneboende rädsla för att inte vara tillräckligt inkluderande (”alla ska med”) till att flytta fram sina positioner. Men den sekulära demokratin har ingen anledning att be om ursäkt för sin yttrandefrihet.