DN Kultur gör en stor sak av att Maciej Zaremba har vunnit Stora journalistpriset som årets berättare, 2006. Undrar just om man borde trycka så hårt på den saken. Zarembas nya artikelserie, som inleddes med Först kränkt vinner igår och fortsatte med Tyst i klassen idag, är nämligen inte särskilt bra berättad. Tvärtom. Om det dunkelt sagda verkligen är det dunkelt tänkta kan Zaremba inte ha tänkt så särskilt mycket innan han lät fingrarna dansa över tangentbordet och ordbajsade ur sig 29 890 tecken (med blanksteg). Det är synd.
Ämnesvalet är nämligen klockrent. På Lärarhögskolan i Stockholm har en kränkt-kultur växt fram där elever med hjälp av kåren och gaystudenter anmäler lärare och skolan hejvilt. Känslan av att vara kränkt är det enda bevis som behövs – och en lärare som anmärker på en invandrad elevs svenska kan bli stämplad som rasist. Vilket fantastiskt stoff för en artikelserie som avslöjar, klarlägger och fördjupar kunskaperna.
Tyvärr lyckas inte Zaremba med det. Efter två långa och pratiga artiklar på sammanlagt 4748 ord har läsaren inte kommit särskilt många steg på väg mot djupare förståelse än du fick genom att läsa föregående stycke i det här blogginlägget. Zaremba flyger som en fjäril mellan vinklingar, fall och fingerade namn – och uppehåller sig inte tillräckligt länge vid någonting. Fördjupning får stå tillbaka för klatschiga oneliners från de inblandade och raljerande förnumstigheter från artikelförfattaren.
Att något pågår på Lärarhögskolan tycks stå klart. Men exakt vad målas upp med bredast tänkbara penseldrag där ordet ”kränkt” är det enda som blir riktigt tydligt – resten är känslor och insinuationer. Vi får alltså inte veta hur man (om man) kan skilja äkta kränkningar från inbillade eller om det finns fall där lärare verkligen betett sig rastistikt eller homofobt.
Och vad värre är för artikelserien: Om det nu faktiskt är en trend att vid minsta lilla oförrätt anmäla Lärarhögskolan för kränkningar får vi definitivt inte veta vad det beror på genom att läsa DN. Man kan ju tänka sig att det beror på att lagen är felformulerad, eller på att den tolkas felaktigt och därför har lett till en praxis som är orimlig. Man skulle också kunna tänka sig att en svag och feg rektor/institutionsledning lägger sig platt för vissa krafter – vilka det nu skulle kunna vara. Ytterligare en annan förklaring skulle kunna vara att de som kommer in på Lärarhögskolan är lite knepiga och kanske redan en smula rätthaveristiska från början – eller så är det en kultur som uppkommit i gruppen, dvs ett mem.
Men inget av detta får vi veta genom att läsa DN. Hoppet är dock det sista som lämnar mig. Imorgon är det dags för sista delen i serien. Förhoppningsvis kommer då Zaremba att på ca 15 000 tecken (inkl mellanslag) ge svaren på alla frågorna. Det återstår att se.
PS.
Borde man inte kunna kräva av Kulturdelen på landets största morgontidning att dess skribenter vet åtminstone något grundläggande om vad queerteori innebär? Nu verkar Maciej Zaremba grunda sin uppfattning om queer på vad lärare säger att elever säger, elever som i sin tur gjort sin tolkning. Rena rama viskleken.
Henrik Tornberg 
DN är många gånger en besvikelse bortom alla rimliga gränser. Förnumstighetens högborg.
Hoppas att du inte förtagit dig när du räknar ord i en artiklar.
Hoppas också att du någon gång kan skriva något bra på bara ett stycke istället för på åtskilliga sidor och få uppmärksamhet för detta.
Du kan väl börja med queerteori, som du tycks veta mycket om.
Sverker, jag är som alla vet lite för korkad för att känna igen ironi riktad mot mig själv så jag tackar för att du tycker att jag skriver bra. Att räkna ord är inte jobbigt, det sköter Word om.
Att räkna tecken är också det första man lär sig som frilansskribent. Uppdragsgivaren köper nämligen antal tecken av dig.
Jag har förstått att du varken tycker om DN eller Maciej Zaremba.
Vad vill du ha sagt?
Jag tyckte också artiklen igår var särdeles dåligt skriven.
Det är som artikelförfattaren går som katten runt varm mjölk och han vill måla upp ett scenario av ofrihet och någon slags mäktig ”Queer teorimaffia” som styr i världen i allmänhet och på Lärarhögskolan i synnerhet.
Söker man lite på Internet ser man att det inte handlar om att vara för eller emot Queer teori (själv vet jag inte närmre vad det är) men att läraren har gjort de klassiska homofobiska uttalandena om att jämföra homosexuella med pedofiler tex.
Det handlar väl inte om att vara för eller emot någon teori utan om respekt för sina elevers olikheter och deras människovärde, homosexuella som hetrosexuella som denna lärare uppenbart inte visat sig inneha.
RenéV:
Jag tycker inte illa om Zaremba, men jag tycker att han har skrivit en dålig artikelserie trots en intressant grundvinkling. Det var vad jag ville ha sagt, och också sa ovan.
Mest av allt verkar han ha slarvat eftersom långa stycken verkar vara skrivna mer som en stream of consciousness än ett genomtänkt resonemang.
Björn: Han slarvar också mycket med orden – medvetet eller omedvetet. Märk hur han ”använder INTE FÅ SÄGAS i nedanstående citat:
– – – – –
Häromåret krävde RFSL-ungdom att ett tiotal läroböcker skulle ”svartlistas”. Här kommer två av de mest förgripliga meningarna som granskarna hittat i femton biologiböcker.
”Under pressade förhållanden, t.ex. en fängelsevistelse, där man endast träffar människor av samma kön, kan heterosexuella tillfälligt visa homosexuella böjelser.”
RFSL-ungdomen påstod inte att det var fel i sak. Men borde inte få sägas, då det skapade intrycket att homosex i något läge kunde framstå som bara det näst bästa, vilket var kränkande att höra. ”
– – – – –
Zaremba känner säkert till att det som RFSL Ungdom invände emot var att homosexualitet skildrades på detta sätt I EN LÄROBOK FÖR BARN. Men han väljer att inte nämna det sammanhanget alls (utan låter läsaren själv placera RFSL-Ungdoms ”krav” på ”svartlistning”). Vidare formulerar han det som att RFSL-Ungdom kräver att det inte ska få sägas, när kravet var att det inte skulle förekomma i en lärobok.
osv osv.
Tack Henrik för din information i ämnet. Jag kände inte till det men reagerade på hur Zaremba just försöker måla upp bilden av oss homosexuella som något kollektivt mastodont som åsiktsförtrycker med halvdolda agendor och hiskeliga, ve och fasa, Queer teorier som ju vanliga människor måste dansa efter…typ.
Samma bild som bokstavskristna och högerextremister vill måla upp av oss homosexuella för att skapa det där David och Goliat syndromet där vi, som ju bevisligen är i underläge, plötsligt ska målas upp som jätten Goliat och att alla små hetro David måste lyda under vår vinande piska av politisk korrekthet.
Kräkmedel
Dessa resonnemang som Zeramba underblåser leder bara in till ännu mera fördomar och ett än större utanförskap.
”Vidare formulerar han det som att RFSL-Ungdom kräver att det inte ska få sägas, när kravet var att det inte skulle förekomma i en lärobok.”
Vad är skillnaden?????
Gnu Nu: Det är en stor skillnad på att vilja förhindra att något sägs alls, och på att anse att samma yttrande är mindre lämpligt i en lärobok för barn.
I det här fallet, artikeln, handlar det mesta i artikeln om vad som pågår på en högskoleinsitution, och om att man måste vakta sin tunga där om man inte vill bli anmäld.
Det är uppseendeväckande nog.
Men det är som om Zaremba inte riktigt litar till det materialets sprängkraft eller också ser han (som vissa föreslår) en större konspiration. För plötsligt kommer då ett sånt här påstående som egentligen handlar om en helt annan sak (läroböcker i biologi) – och liksom läggs bredvid berättelsen om anmälningarna, utan förklaring. Det är förvirrande.
Och det är inte enda exemplet – det är helt enkelt en jäkla röra för läsaren, även om man som läsare förstås blir känslomässigt engagerad. (Jag blir också känslomässigt engagerad, det är ju en medryckande rytm i hans texter.).
Som sagt: bra ämnesval, dåligt utfört.
Jag såg inte vilken inrikting den här sidan har, jag avstår från vidare kommentarer.
Jag tycker att det var en träffande beskrivning av Zarembas artikel, Henrik. Däremot är jag inte säker på att artikelförfattarens huvudsyfte var att uppmärksamma kränkningshysterin på Lärarhögskolan. Det fick han nog snarare med som en bonus i sina rallarsvingar mot ”queervärlden”. Det är inte klokt vad han slirade omkring i begreppsförvirringen! ”Alla homosar vill upplösa könen!” liksom.
Sedan tycker jag det är synd att RenéV inte kommer fortsätta kommentera här. Saknar dig redan.
Nu har jag skrivit fortsättningen också:
Jag har läst artikedln och all kritik mot den … JA den är grumlig … NEJ han går inte igenom hela lagstiftnignen … NEJ han håller inte en föreläsning om queerteori … men viktigast av allt … han knuffar upp en fråga på bordet … gissningsvis har man redan dom tankarna hos ombudsmännen … HUR ska man göra så att de som verkligen kränks blir hörda och inte drunknar i en kakafoni av ”låtsasanmälningar”….
Daniel: Håller med dig där – det är en viktig fråga.
Men samtidigt gör han sig lustig över att Ombudsmännen utreder allt som kommer in till dem – fastän det rimligen är enda sättet att sålla agnarna från vetet. Genom att utreda.
Vad gäller HomO vet jag att det är många som hörde av sig första åren med ärenden som inte HomO hade tlll uppdrag att ta upp – och därför fick blankt nej till att ens bli utredda. Kunde t ex gälla förolämpning på stan.
Men vad gäller universiteten var det inte särskilt länge sen homosexualitet betraktades som en ickefråga. Nu kanske det får ta för stor plats. Möjligen lugnar det ner sig så känslor från båda håll svalnat lite.