Vi är mitt inne i en backlash, det har ni märkt va? Majoritetens backlash mot den krävande minoriteten. Maciej Zarembas lustmord på ”kränktkulturen” i förra veckan blev startskottet till ett som vi inte sett slutet på än. Marie Söderqvist hakade förstås på omedelbart, liksom DNs ledarsida idag igen, och självklart också Världen idag.
Plötsligt ställer sig alltså den moraliska majoriteten upp som en (medelålders, vit) man och gnäller:
– Varför är så känsliga nuförtiden? Är det inte invandrare så är det bögar, militanta queeraktivister, feminister och andra särintressen. Och de har mage att anklaga oss för kränkningar, vi som aldrig ville kränka nån, nej i själva verket finns det inga mer fördomfria än vi – men lite får ni väl tåla, och…
Så där håller det på. Och man kan inte låta bli att tänka i sitt stilla sinne att vad var det egentligen ni trodde skulle hända? Alla ni fördomsfria, vidsynta, öppensinnade och kloka majoritetsmänniskor som är för jämlikhet och emot diskriminering – vem fanken trodde ni att jämlikhet och frihet från diskriminering innebär? Jo, att den majoritet som hittills haft det självklara tolkningsföreträdet till verkligheten får ge upp det privilegiet. Och det innefattar även er, ni snälla och fördomsfria. Trodde ni att bara elaka och fördomsfulla skulle behöva ändra på sig? Vakna upp och lukta på kaffet, mina vänner. Vi är väldigt många som utgör minoriteter i The Age of The Long Tail. Och vi är här för att stanna.
Och jag som bög tänker definitivt inte sitta och hålla käften och le, om en universitetslärare säger kläcker ur sig fyndigheter som att ”Om det bor en homosexuell i var och en av oss, så bor det också en pedofil i var och en av oss.” Det är just precis sån rappakalja som jämlikhet och frihet från diskriminering ger mig rätten att slippa höra. Får jag ändå höra det kommer jag att säga ifrån. Högt och på ett störande sätt.
Kära vidsynta, liberala heteromänniska, hur tänkte du att den jämlika framtiden skulle bli? Så här blev den. Du kan inte längre säga vilket trams som helst om andra utan att bli emotsagd. Vänj dig vid det, du snälla men lite gnälliga medmänniska.
Henrik Tornberg 
Instämmer till fullo!
Mmmm…. jag tror nån uttryckte det bra… ”Jag blir inte kränkt, jag blir ARG”.
Så istället för att dra på sig offerluvan och känna mig kränkt, skulle jag ge svar på tal. Direkt. Ta en debatt direkt, med mina argument. Inte rusa iväg och skriva på nån anmälan till någon ”ombudsman” som sen ska driva ett ärende. Inte förrän jag konstaterar att det faktiskt påverkar t.ex. ett professionellt förhållande (t.ex. jag får inte jobbet för att jag är homosexuell).
Visa lite jävlaranamma!
Rak, sann och uppfriskande analys Henrik, tack för den! Man behöver inte krångla till det jämt, det är bra att du finns där och påminner.